Klubbades för 1.750.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13-15 juni 2018
842. Anders Zorn (1860‑1920). ”Vallkullans söndag”. Signerad och daterad Zorn 1912. Olja på duk, 90 x 59,5 cm.
Motivet återfinns i en etsning av Anders Zorn med samma titel.
Proveniens:
Affärsmannen Emanuel Nobel (1859‑1932), S:t Petersburg.
Fabrikör Herman Stenman, Stockholm, förvärvad vid mitten av 1930-talet.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Utställd:
Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm, ”Anders Zorn-utställningen”, 1912.
Litteratur:
Gerda Boëthius, Zorn, 1949, katalogiserad under år 1912, s. 553 som “Vallkullans söndag”, samt omnämnd s. 500‑501 och avbildad fig. 294.
Sommaren 1896 flyttade Emma och Anders Zorn till Mora efter att i åtta år ha haft sin fasta adress i Paris. Kärleken till hembygden hade alltid funnits hos Zorn. Ja, ju mer han reste, desto mer svensk blev han, menade vännen Albert Engström. Julen skulle alltid firas i Mora och naturligtvis även midsommar. I Zorns person förenades en världsman av stora mått, van att röra sig i frack i de fina salongerna, med en naturmänniska som tilltalades av det enkla och ursprungliga, som talade med bönder på böndernas språk och som trivdes bäst i lag med spelmän och dansande ungdom. I sina folklivsskildringar från hembygden kom han att skildra den allmogekultur som han kände sedan barnsben och som i hans verk föreföll resistent mot förändringar. Tonen i Zorns bilder är alltid stilla och mild, motiven vardagliga.
År 1904 köpte konstnären ett stycke mark vid Österdalälven, ett par mil norr om Mora. Platsen, som han gav namnet Gopsmor, var noga utvald. Mot öster låg den skyddad av en ås med höga tallar och på andra sidan älven reste sig det mäktiga Gopsberget. Det lättaste sättet att ta sig till dit var med tåg från Mora till stationen i Gopshus och sedan ro, eller snarare staka sig, med båt över älven. Vintertid var häst och släde bästa transportmedlet.
Till Gopsmor förde Zorn ett antal hus från Moratrakten, däribland storstugan, en 1700-talsbyggnad från byn Selja, ett härbre som inreddes till ateljé och ett gammalt eldhus från Fageråsens fäbodar – den äldsta formen av trähus vi har, med härden mitt på golvet och rököppning i taket.
Till denna rogivande miljö vallfärdade Zorn några gånger per år för att leva gammaldags fäbodliv, fiska, åka skidor och arbeta ostört. Maten var enkel, salt sill, välling och annat som kunde tillredas över öppen eld och den intogs ur träskålar med träskedar som Zorn själv snidat; de kvinnliga modellerna som var med fick hjälpa till i hushållet. I Gopsmor tillkom några av konstnärens mest inspirerande målningar, däribland ”Dans i Gopsmorsstugan” (1914) som skildrar några unga par i häftig polska.
Musik och dans hörde till konstnärens största intressen och ibland ordnade han fest i Gopsmor för ungdomar med någon spelman från trakten. En spelman – och modell –Zorn brukade anlita var Ljuder Anders Ersson (1833-1923), som tillhörde en gammal spelmanssläkt från den närbelägna byn Oxberg. Han hade redan i tonåren lagt fiolen åt sidan, men i hög ålder återupptagit musiken; nu var han till åren kommen, hans fingrar kanske stela av år och mödor, men han utförde sina egenhändigt komponerade polskor lättare och i hastigare tempo än de flesta moraspelmän.
Ljuder Anders hade en sondotter som hette Anna. Det är hon som 18 år gammal har fått sitta modell till Zorns målning ”Vallkullans söndag”, utförd i Gopsmor 1912. Målningen visar en ung kulla i moradräkt med vadmalströja som sitter på tröskeln till eldhuset. Hon blickar rakt fram och håller i handen en spade av den typ som användes för att röra om i mesostgrytan. ”Sitt ledigt och slöa till”, var den instruktion hon fick av Zorn. Det var inte helt lätt. Senare avslöjade hon nämligen att en hel armé av myror vandrade upp för hennes ben medan hon satt där varje dag i två veckor, ett par timmar åt gången. För det fick hon 50 kronor; Zorn var ju alltid generös. Uppenbarligen var konstnären också nöjd med sitt verk, för året därpå gjorde han en etsning efter målningen.
Anna gifte sig 1914 med Johannes (Jannes) Eklund från Gopshus. Det var han som tog posten över älven till byn Garberg nära Gopsmor, och som även såg till att Zorn tog sig levande över det strömmande vattnet vid sina besök. Eklund kom också att ta över som väktare vid Gopsmor efter Zorns gamle trotjänare Frans Estenberg.
”Vallkullans söndag” visades hösten 1912 på en Zornutställning i Sveriges Allmänna Konstförenings lokaler vid Västra Trädgårdsgatan Stockholm. Enligt Aftonbladet var det en ”superb exposition, konstnären har tydligen varit synnerligen omsorgsfull vid urvalet, och de allra flesta av de här upphängda dukarna, såväl gamla som nya, höra till det bästa, Zorn skapat”. En annan tidning, Nya Dagligt Allehanda, skrev i samband med stängningen att det hade varit den ”populäraste och mest besökta utställning som Stockholm haft på många år, eller kanske någonsin” och lockat 17.000 besökare. ”I morgon”, fortsatte tidningen, ”återvända en del av arbetena till mästarens atelier medan de andras spridas för alla himmelens vindar. […] En, den stämningsrika Vallkullans söndag i sin delikata färgskala af grått och grönt, går österut till Emanuel Nobel i Petersburg.”
På 1930-talet förvärvades ”Vallkullans söndag” av Herman Stenberg i vars familj den senare gått i arv. Det känns som en riktig upplevelse att nu få möjlighet att stifta bekantskap med detta betydande verk.
Johan Cederlund
Museidirektör, Zornmuseet