Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 december 2024 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 december 2024
Nr 905 Stefan Johansson (1876‑1955). I lampans sken. Signerad och daterad Stefan 25. Akvarell på duk, 30,5 x 25 cm.
200.000 – 300.000 SEK
€ 17.000 – 26.000
Få är de konstnärer som på ett så unikt sätt har tolkat och avbildat ljuset så som Stefan Johansson. Värmlänningen fann sitt eget uttryckssätt med hjälp av en alldeles speciell teknik – akvarell målad på en behandlad linneduk.
Stefan Johansson var i stort sett självlärd men deltog i kurser vid Tekniska skolan och under några månader i undervisningen vid Konstakademien. Realism var hans signum och porträtten, särskilt av modern, kom att bli utmärkande liksom de förtrollande landskapsbilderna. Från mitten av 20-talet och under återstoden av hans liv skapade Johansson sina unika ”ljusbilder”. Ljusbilderna kan delas upp i tre kategorier; det ensamma levande ljuset, månen eller gatlyktans sken i natten samt ljuset och skuggbildningar från lampans sken i hemmet som utvecklades till ”ljusavskärmningar”. Det är just dessa nästintill magiska ljusbilder som hör till Johanssons viktigaste bilder. Det ensamma levande ljuset blev ett motiv hos Stefan Johansson omkring 1925-26, och har av somliga tolkats som en hyllning till hans moder som gick bort 1924. Modern, som spelade en stor roll i Johanssons liv, förekom ofta i hans porträtt och var den person som kanske hade ”lyst” starkast i konstnärens liv.
Johanssons säregna teknik med akvarellfärg på duk tycks ha varit resultatet av och den viktigaste lärdomen från hans resor till Italien. Sannolikt inspirerad av renässansens fresko- och temperamåleri hos konstnärer som Botticelli och Fra Angelico fann han ett sätt att nå liknande uttryck av klarhet i linjen och plasticitet i formen. Han hade tidigare kämpat med oljefärgen men lämnade denna för akvarellen som gav honom nya möjligheter. Han sökte en slags torrhet som han fann då han under 1910-talet provade sig fram genom att preparera duken på olika sätt och sedan bemåla den med akvarellfärg på tub. På baksidan av ”Två lyktor”, från 1928 i privat ägo, har han själv beskrivit sin teknik; ”Akvarell på lapplinne. Tunt preparat – casein, vatten, några droppar ammoniak”. Han använde framledes även en tvättmålningsteknik där han efter varje applikation tvättade bort färgen så att duken så småningom blev genomfärgad. Den här tekniken passade honom; han arbetade långsamt och varje verk krävde många arbetstimmar. Resultatet blev mystiska, nästan gudomligt övernaturliga bilder, som i sin anspråkslöshet, men med geometrisk fulländning är så självklara. Johansson skrev i sina anteckningar om konst en passande aforism; ”Målningen ska vara ett välljud för ögat, och dess högsta uttryck är mystiken i ljuset”.
Auktionens ”I lampans sken” från 1925 tillhör kategorin med ljusmålningar som Johansson utförde i hemmet. I en tydlig ljusavskärmning står spelet mellan ljus, skuggor och former i fokus. Hans stora intresse för ljusbrytningar och kontrastspelet mellan ljus och mörker, både inom- och utomhus, är i ”I lampans sken” särskilt tydligt. Motivet är hämtat från hemmet, i förgrunden syns en gungstol och bakom på ett bord står en lampa med ett papper placerat ovanpå med ett effektfullt resultat och ljusspel. Stämningen går nästan att ta på – den är stillsam, tidlös och asketisk. Han varierar motivet med ljusavskärmningen, ibland genom att spegelvända det, lampans skärm kan vara rund eller fyrkantig och skenet kan riktas åt olika håll. Han utför ljusavskärmningsbilderna från mitten av 20-talet fram till slutet av sitt liv.
Auktionen bjuder på totalt fyra verk av konstnären, ”I lampans sken”, en oljestudie av armar samt två kvinnoporträtt utförda 1925 respektive 1927. I en återhållen färgskala framställer han kvinnornas porträtt. Likt porträtt av modern, är fokus på personen. Avbildade i profil eller snett framifrån är dessa 1900-talskvinnor avbildade som i renässansporträtten Johansson sett och beundrat i Italien, företrädesvis mot en avskalad bakgrund så att allt ljus faller på den avporträtterade.
Stefan Johanssons bilder väcker djupa existentiella frågor. Uppvuxen i en lärarmiljö med en mor med uttalat religiösa preferenser som ofta påminde sonen om ”ljusets tro” och om Guds ljus lär han själv ha funderat kring varat och existensen. Stefan Hammenbeck, 2007, beskriver Johanssons stämningsfulla ljusbilder:
”Kompositionerna är genomarbetade, och uppbyggda efter geometriska proportioner, som vi kalla ”gudomliga”, alltså efter gyllene snittets princip […] Genom ljusets halofenomen ställer han oss inför de verkligt stora, existentiella frågorna”. ■