Aktuella auktioner
Se datum och information
Klubbades för 105.000 kr vid Uppsala Auktionskammare Internationella Kvalitetsauktion 5-9 december 2017.
979. Per Ekström (1844‑1935). Solnedgång över Alvaret – Segerstad, Öland.
Signerad P. Ekström. Olja på duk, 117 x 172 cm.
Denna målning, vilken stilistiskt kan dateras till början av 1890‐talet, strax efter Per Ekströms återkomst från Frankrike, är en av hans tidigaste kända målningar med motiv från Öland och kompositionsmässigt kanske den mest avancerade. I avsikt att skildra det vida landskapet, så karakteristiskt för södra Öland, med dess rymd och djup, har Ekström begagnat sig av diagonalt löpande linjer som leder betraktarens öga mot den avlägsna horisonten. Trianglarna som därmed bildas kommer en modern svensk betraktare av målningen att tänka på Olle Baertlings abstrakta kompositioner (Fig. 1).
Fig. 1 Olle Baertling (1911-1981) ”Lio”, 1957
Motivet är hämtat från Malmen i Övra Segerstad i Mörbylång på sydöstra delen av Öland, Per Ektröms fädernegård. Efter sin hemkomst till Sverige efter sin 14 år långa vistelse i Frankrike, bodde Ekström dels i Övra Segerstad där han tillbringat sin barn‐och ungdom, dels i Stockholm. Uppmuntrad av Pontus Fürstenberg, bosatte han sig 1891 i Göteborg. Han upphörde dock aldrig med sina sommarbesök på Öland. År 1900 köpte han sitt föräldrahem dit han flyttade tillbaks permanent 1910. Han lät där uppföra en ateljé. De vidsträckta områdena kring gården, vilka om vårarna och höstarna ofta var vattendränkta på grund av vårfloden från Alvaret samt höstregnen, är kända som Oceanen och Rambergs Kärr.
Konstnären och hans maka vid ”Rambergs Kärr” 1905
Under sina sista år i Frankrike, där Ekström var bosatt från 1876 till 1890, kom hans intresse att i allt högre grad riktas mot ljus‐ och luftskildringen. Under 1880‐talet övergick han till ett ingående studium av de atmosfäriska belysningseffekterna i samband med solljuset. Det bleka solskenet i disig luft, motsolseffekter, ljusspelet över dunstiga vattenytor och genomskinliga lövmassor blir från denna tid några av de mest karakteristiska inslagen. Den suggestiva skissen Solskimmer mellan träden i en träskskog, c:a 1885 (Göteborgs Konstmuseum), visar ett intensivt ljusstudium, som i modererad form återkommer i hans talrika översvämningsbilder från de sista åren i Frankrike. I dessa målningar har alla bildelementen, vatten, träd och himmel, insvepts i ett gråskimrande, dunstigt ljus, som löser upp de fasta formerna och stegrar bildens stämning till mysteriös stillhet och ensamhet. Ett framträdande exempel inom denna motivkrets är målningen Översvämning. Motiv från Île St. Ouen, från 1889 (Prins Eugens Waldemarsudde). Prins Eugen beskrev i ett brev till sin mor, Ekström som målare:
“Han envisas sedan länge att måla solen, dock helst då den är något omtöcknad. ‘Först när jag kan det ́, säger han, ‘skall jag börja med stark skymning eller något sådant, något stiligt stämningsfullt.’ Han ser säkert naturen som han målar den, och sliter hellre ont än han gör några eftergifter på sin uppfattning för att behaga publiken.”
Från 1890‐talet var Ölands vidrymda och vidsträckta landskap hans viktigaste motiv. Han fortsatte där att skildra ljuset och färgspelet vid solens upp‐ och nedgång där solen bidrar till en närmast abstrakt formupplösning. Hans motiv var färgade av Ölands öppna alvar och karga kust.
I förordet till utställningskatalogen “Per Ekström (1844‐1935)”, Växjö Konsthall, 10 juni ‐ 25 augusti 1995, skriver den öländske poeten, författaren och fotografen Anders Johansson om det speciella ljus som utmärker alvaret på Öland, ett ljus vilket kom att prägla Ekströms konst livet igenom:
“Att betrakta ljuset var för de gamla grekerna att leva, det betydde hopp. På alvaret kan man uppleva ljuset i denna dess djupaste mening. Det är som om ljuset här existerade för sin egen skull, samtidigt som det förändrar allt det vidrör så att varje föremål i dess väg delar dess liv. Varje kulle, varje liten upphöjning återkastar ljus. Det bruna är aldrig enbart brunt, det är lysande brunt. Stenhällen är inte bara grå, den är mörkt grå eller blekt grå eller grå i hundra nyanser. Varje gång jag återvänder till Ölands Stora alvar inser jag att jag har glömt bort hur ljuset ser ut. Mina färgbilder kan bara återge en svag avglans av detta ljus, även om de projiceras på den mest gnistrande duk. När jag försöker tala om ljuset märker jag att orden fattas. Det går kanske inte att beskriva ljuset med ord? Man är ju inne i det, bortförd av det, förgylld av det. Enformigheten i de stora linjernas kompenseras mer än väl av ljuset. Det finns olika grader av ljus. På Ölands Stora alvar upptäcker man att ljuset är levande.”
Per Ekström målandes i det fria, troligtvis omkring 1900
I sin förkärlek för det ensamma landskapet, ofta utan staffage, visar Ekström en romantisk ådra, som skiljer honom från hans mer entydigt realistiskt inriktade konstnärskamrater under 1870‐ och 1880‐talen. Det är signifikativt att hans genombrott följde först in på det romantiskt orienterade nittiotalet. Den ytterst fina ljusbehandlingen är hans särmärke bland de svenska friluftsmålarna. Efter sin hemkomst från Frankrike kan en viss anpassning efter den då aktuella stämningsimpressionismen med dess dunkla skymningstoner efter hand iakttagas i hans arbeten från nittiotalet.
Per Ekström var den första konstnären som kom att skildra det mycket karakteristiska landskapet på Ölands södra del. Han kom att följas av Nils Kreuger och Richard Bergh. Ekströms skildringar har kommit att forma vår bild av det öländska landskapet. Cecilia Bååth‐Holmberg skriver i “Från Drottningens ö”, 1920:
“Förvisso har ingen annan svensk liten by med grå stugor och ett ensamt pilträd blivit så omtalad, till och med högt beundrad, som denna på Per Ekströms tavlor.”
Och konst‐ och teaterkritikern Hakon Hedemann‐ Gade (citerat i Per. G. Ekström, “Om min far, landskapsmålaren Per Ekström”, 1982, ss. 14‐15):
“Det är han [Per Ekström] som först låtit oss se skönheten i de fattiga ölandshedarna kring Segerstad, han har över detta förut ringaktade landskap utgjutit sin paletts förnäma solgud och därigenom vänt armodet i rikedom. Alvarens vemod och poesin över de grå kalkflisbyarna, rymdens ljusskimmer och havslinjens monumentalitet har först intensivt upplevts – man kan nog säga upptäckts – av Per Ekström.”
Per Ekström utförde vanligtvis sina målningar ute i det fria.