Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 16 maj 2024
Nr 759 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Terrassen bland bergen”. Signerad Hjertén. Olja på duk, 92,5 x 73,5 cm.
Utförd år 1936.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen, nr 349.
400.000 – 600.000 SEK
€ 34.000 – 52.000
Stockholms Auktionsverk, Moderna Kvalitén, 31 oktober-2 november 2007, kat. nr 694.
Svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Året 1936 blir ett innehållsrikt år för Sigrid Hjertén. Detta markerar hennes stora egentliga genombrott med utställningen på Konstakademien i Stockholm som öppnar i april och där omkring 500 av hennes verk utförda under åren 1911-1936 ställdes ut. En enorm exposé som blev en stor framgång och för första gången var såväl kritikerkåren som besökarna översvallande positiva till Hjerténs måleri och hon hyllas som en av Sveriges största konstnärer. Trots att hon varit verksam i många decennier och deltagit i över trettio utställningar i landet benämndes utställningen i pressen som hennes debututställning. Att vara kvinna, konstnär, mamma och hustru till en annan konstnär hade fyllt hennes liv av utmaningar och svårigheter och det var alltså först nu som hon äntligen kunde åtnjuta genomgående positiv respons för sin konstnärsgärning. Den 4 maj samma år utges Carl Palmes bok om Sigrid och Ragnar Hoppe håller i anslutning till detta en visning av Hjerténs utställning för närmare 300 åskådare som betalar 50 öre per person för visningen, ett par dagar därpå besöks utställningen av kronprinsen. Ett synnerligen stort intresse noteras därmed för denna banbrytande modernist som fått kämpa hårt för den nya avantgardistiska konstens varande.
Utställningen på Konstakademien hade föregåtts av en intensiv skapandeprocess. Familjen bestående av Sigrid, Isaac och sonen Iván hade dessförinnan gjort en sista lång bilresa genom Europa, man körde via Schweiz till Sicilien där Sigrid stannade under några månader i Palermo. Det var under dessa resor som familjen hade sina lyckligaste stunder och på kontinenten hade Sigrid alltid känt sig mer hemma och det varmare klimatet gjorde gott för såväl kropp som själ. När familjen under 1920-talet bodde i Paris packade de under sommarmånaderna ofta bilen full av målarmaterial och reste längs kusterna och målade tillsammans. Stunder av inspiration och lättsamhet i en tid när Sigrid dessförinnan försökt finna sig till rätta i rollen som familjehustru. Intervjuer från 20-talet är sällsynta men i Idun berättar hon 1924 i artikeln med titeln ”Konstnärsfru och konstnärinna” att: ”Jag målar inte så mycket numera. Jag går upp i min mans arbeten, hans framgångar, motgångar, drömmar och strävanden är mina, och dessutom har jag vår pojke och hushållet. Det räcker och jag finner glädje i det. När jag nu målar är det mest för nöjes skull.”
Men detta passade naturligtvis inte denna sanna konstnärssjäl som krävde sitt utrymme och skapande för att överleva. När familjen år 1932 hade brutit upp från Paris ledde detta till ett psykiskt sammanbrott i samband med flytten och Sigrid fick skickas hem till Sverige där hon den 31 mars skrevs in på Konradsbergs sjukhus och diagnostiserades med schizofreni. Något år därpå återvände målarlusten och hon blir nu som pånyttfödd när hon skriver och återupptar sitt skapande med en våldsam frenesi. De målningar som nu tillkommer präglas av en intensitet, Görel Cavalli-Björkman berättar: ”Grundkaraktären i hennes målningar förändrades inte men det är som om sjukdomens utbrott och första fas fick henne att släppa alla hämningar. Hon inspireras av sina tidigare motiv som föder nya bilder. Resultatet blev mer färgstarkt och penselskriften intensivare”. Auktionens ”Terrassen vid bergen” är tillkommen under denna period, daterad 1936, sannolikt visar den ett motiv från familjens sista resa i Europa där vi möter ett par på en terrass med de tornande alptopparna i bakgrunden. På ett cafébord på terrassen står en prunkande blomsterbukett och hela målningens färgskala hålls i svala och luftiga pastelltoner som målas med hennes karaktäristiskt diagonala streckteknik. Om man delar in Hjerténs konstnärskap decennievis så landar vi nu i hennes tredje fas, vilken föregåtts av 10- och 20-talens expressiva kolorism. Cavalli-Björkman sammanfattar hur ”Det är nu i hög grad hennes inre landskap som möter oss. Mot slutet bryts motiven ned allt mer. Det diagonala linjespelet sprider ut sig som ett raster över dukarna. Hennes sena blomstermålningar skimrar med en sällsam lyster och visionär kraft.”
Samtidigt som Hjertén står på höjden av sin karriär i samband med utställningen på Konstakademien drabbas hon ånyo av sin psykiska sjukdom som har varit hennes ständiga följeslagare under livet. Det leder till att hon under hösten återigen skrivs in på Beckomberga där hon redan tillbringat flera perioder under 1930-talet. Hon målade något år till men 1938 tog sjukdomen sitt definitiva grepp om henne och hon blir kvar på sjukhuset i mer än tio år tills hon avlider efter en misslyckad lobotomering 1948. Minnet efter denna märkvärdiga konstnär lever fortfarande vidare idag och tack vare Sigrid Hjerténs djärva och modiga karaktär har vår svenska konst förärats en av sina klarast lysande stjärnor. ■