Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 14 november 2024
Nr 711 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Teatern”. Olja på duk, 160 x 153 cm.
Utförd år 1915.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen, nr 318.
Sigrid Hjertén utförde även en etsning med motiv från teatern, ”Teaterföreställning”, ett exemplar av denna förvärvades av Moderna Museet i samband med Expressionistutställningen på Liljevalchs konsthall 1918 (inv. nr NMG 128/1918).
8.000.000 – 10.000.000 SEK
€ 701.000 – 876.000
Svensk privatsamling.
Bukowskis, Stockholm, 29‑31 maj 1989, kat. nr 115.
Nordén auktioner, Stockholm, 10 december 1992, kat. nr 82.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Makarna Grünewald-Hjerténs ateljé, Stockholm, ”En ateljéutställning”, oktober 1915.
Gummesons konsthandel, Stockholm, ”Sigrid Hjertén-Grünewald – Separatutställning”, 14‑28 maj 1916.
Liljevalchs konsthall, Stockholm ”Föreningen Svenska Konstnärinnor och vereinigung Bildende Künstlerinnen Österreichs”, januari-februari 1917, kat. nr 204, med titeln ”Teater”.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Expressionistutställning – Leander Engström, Sigrid Hjertén-Grünewald, Isaac Grünewald”, maj 1918, kat. nr 418.
Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén: oljemålningar och gouacher 1911-1936”, april 1936.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 1995, med titeln ”Teatern (På teatern)”.
Nationalmuseum, Stockholm, ”Konstnärspar kring sekelskiftet 1900”, 2 mars-14 maj 2006, kat. nr 77.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Den stora färgskrällen”, 2008, kat. nr 163, med titeln ”På teatern”.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm ”Sigrid Hjertén – En mästerlig kolorist”, 10 februari-19 augusti 2018, kat. nr 31, med titeln ”På teatern”.
Aftonbladet, 29 oktober 1915, avbildad s. 7.
Tidskriften Mult ES Jövö, Budapest 1919, avbildad s. 59 (enligt uppgift).
Carl Palme, Sigrid Hjertén, 1936, upptagen i verkförteckningen under år 1914, s. 34.
J.P. Hodin, Isaac Grünewald, 1949, avbildad s. 71.
Sulhamit Behr, Katarina Borgh Bertorp, Elisabet Haglund, Folke Lalander, Tom Sandqvist, Bo Sylwan & Nina Weibull, Sigrid Hjertén, utställningskatalog Liljevalchs, 1995, färgplansch 24 samt upptagen och avbildad i verkförteckningen s. 209.
Margareta Gynning (red.), Konstnärspar kring sekelskiftet 1900, Nationalmusei utställningskatalog nr 647, 2006, avbildad s. 165.
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, 2008, avbildad s. 79.
Karin Sidén, Görel Cavalli-Björkman & Catrin Lundevall (red.), Sigrid Hjertén – En mästerlig kolorist, 2018, avbildad s. 65.
Ett trivsamt sorl sprider sig genom den förväntansfulla publiken i salongen på Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Året är 1915 och det av vit marmor glänsande teaterpalatset har sedan några år bjudit Stockholmspubliken på spännande skådespel. Det unga konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald har iklätt sig stiliga aftonkläder à la mode en Paris och tar plats i sin loge på läktaren.
Låt skådespelet börja. – Ridå!
På den svenska konstscenen träder Sigrid Hjertén in under mitten av 1910-talet. Rakryggad och modig med högburet huvud presenterar hon djärvt ett måleri som är radikalt och fullständigt revolutionerande. Den konventionella publiken i Sverige häpnar förbluffat och förundras över denna okända Sigrid, som trots att hon var en ung kvinna och född i Sundsvall hade lyckats resa långt bortom sitt hemlands gränser för att studera och nu presenterade ett aldrig tidigare skådat måleri. Lika raffinerade och ohämmade som de framstod då, hör hennes målningar till det allra främsta som skapats i vårt land. En av de målningar som fullkomligen hänförde publiken och fortfarande gör så, är mästerverket ”Teatern”. Ett fängslande nyckelverk av Sigrid Hjertén som räknas till hennes absolut viktigaste målningar, en milstolpe inom vår svenska modernism. Med en fascinerande djärvhet i val av motiv, komposition och kolorit i kombination med en osviklig känsla för stil och elegans visar ”Teatern” alla de egenskaper som utmärkte Hjertén gentemot hennes samtida kollegor. Idag, dryga hundra år efter målningens tillkomst, betraktar vi med beundran hur hennes stjärna lyser klarare än någonsin.
Sigrid Hjerténs otvivelaktiga talang och känsla för kolorit upptäcktes redan under studietiden i Paris, dit hon anlände i september 1909. Det är väl omskrivet att den stränga mästaren Henri Matisse lär ha stannat framför en av hennes dukar och låtit berömma hennes färgval till klasskamraternas stora förvåning. Einar Nerman har berättat om denna episod: ”Jag minns så väl, när en dag Sigrid Hjerténs studie skulle kritiseras. Det var egentligen endast några färgklickar, som hon helt nonchalant lagt upp på den spända duken. Några milda färgackord, reminiscenser från de gamla svenska bondvävnaderna, som hon så nyligen studerat och kopierat på Nordiska museet i Stockholm. Det var något nytt i färg och toner, och när mästaren stannar framför hennes duk, blir det utrop av förtjusning: ’C’est merveilleux! C’est ravisant!’ Det går ett sus av beundran genom den andäktigt lyssnande skaran. Matisse har upptäckt henne.”
När Sigrid Hjertén tillsammans med kärleken Isaac Grünewald återvände till Stockholm efter åren i Paris, fann de till en början en kombinerad bostad och ateljé på Kornhamnstorg i Stockholm men flyttade på hösten 1913 in i en ny bostad på Katarinavägen 13A. I april följande år fick de dessutom möjlighet att hyra en stor ateljé högst upp på samma gata i nr 19. Under åren som följer blir Sigrid och Isaac konstnärsparet som gör allt för sin konst, och för varandra. De är två starka konstnärssjälar med höga ambitioner att förändra världen genom sin modernism och samtidigt föräldrar till lille Iván. De arbetar nära varandra, influerar varandra mot nya höjder men stöttar och hjälper också varandra. De lever genom sin konst och livet blir deras outtömliga källa till inspiration. Utsikterna från ateljén över det vackra Stockholm i förändring förevigas, motiven inifrån hemmet och ateljén med Iván, familjemedlemmar och vänner inbjuder till spännande personskildringar, likaså blir de olika nöjen paret ibland unnar sig förevigade i dukar som vibrerar av en uppdriven kolorism där de målar med känslorna.
Vid tiden då ”Teatern” skapas går Sigrid upp i format och utför några kompositioner i monumental storlek, vid sidan av ”Teatern” även bland annat ”Ateljéinteriör”, en av Moderna Museets mest älskade målningar (inv. nr NM5032), ”Maskerad”, ”Kvinna i röd interiör” och ”Barn”. Hon driver upp färgskalan och tar för sig vad gäller såväl storlek som kompositionernas uppbyggnad, kolorit, form och intensitet. Hos mästaren Matisse fann hon sin egen väg till framgång där det exakta avbildandet förblev ett minne blott genom att vrida och vända på olika perspektiv, allt var tillåtet så länge känslan var rätt.
Sigrid besatt förmågan att med en synnerligen initierad känsla kunna fånga en persons karaktär och sinnesstämning. I ”Teatern” är detta tydligt då målningens egentliga scen utspelar sig i logen på läktaren där Isaac, Sigrid och två övriga personer, med stor sannolikhet Isaacs systrar, bevittnar föreställningen. Isaac är den mest framträdande karaktären i sin eleganta position vars karaktärsfulla drag förevigas med minutiös precision. Konsthistorikern Anders Wahlgren skriver om målningen: ”Isaac har fått ett nästan androgynt utseende – en ung dandy som poserar med feminint röda läppar. Som barn hade Isaac spelat teater på familjens vind och livet igenom ville han uppträda. Allt han bar inom sig sökte teater. Hans livsluft var att stå i rampljuset och han älskade att klä sig uppseendeväckande. Sigrid har här målat av honom på teatern, poserande i sin loge. Den karakteristiska profilen avtecknar sig mot scenens skådespelare. Här är det Isaac som har huvudrollen. Sigrid har på ett förträffligt sätt fångat hans innersta väsen.”
Själv har Sigrid placerat sig i bakgrunden av Isaac, där hon nog allt som oftast hamnade. Framträdande är hennes eleganta kläder med den randiga kjolen, prickiga jackan och hennes flärdfulla hatt. Sigrid var mycket intresserad av mode och många är de bilder och målningar där hon låter denna sida tydligt visas. Hon väljer att visa ett eget ansiktsuttryck som förhållandevis likgiltigt och nästan lite sorgesamt eller fundersamt, en reaktion av skådespelet eller av hennes inre månntro.
Första gången som ”Teatern” visades för publiken var i en utställning som Sigrid och Isaac bjöd in till i deras egen ateljé. Om utställningen rapporterads det i Aftonbladet den 29 oktober 1915 att: ”Fru Sigrid Hjertén-Grünewald överraskar där med kompositioner av mera storslagen karaktär och fastare byggnad än man förut sett av hennes hand. I synnerhet anmärkningsvärd är en stor kvadratisk duk med ämne: en representation på Dramatiska teatern, med en storfigurig åskådargrupp i en loge i förgrunden.” Artikeln illustrerades med en stor bild av ”Teatern”. Nästa tillfälle att stifta bekantskap med målningen var vid Sigrids första separatutställning, som ägde rum hos Gummesons konsthandel i maj 1916. Efter vernissagen rapporterades det i Svenska Dagbladet om hur hon presenterar ”en ansenlig areal målardukar” med färger som ”bländar från dess väggar”. Första gången kvinnliga konstnärer fick visa sina alster på det nyinvigda Liljevalchs konsthall var under början av februari 1917, Sigrid deltog med tio målningar med blandad framgång, vissa kritiker var skoningslösa i sin misstro till den nya konsten, medan andra nog redan anade dess storhet och beskrev Sigrid som: ”En färgkonstnär, vars tavlor kunna blomstra som trädgårdsrabatter. Hennes röda palett fyller salen med visor av en friskt och högt klingande sopran.” Därefter ingick målningen i den beryktade stora Expressionistutställningen på Liljevalchs där Sigrid och Isaac ställde ut tillsammans med Leander Engström. ”Teatern” hade naturligtvis en framträdande placering.
Att stå framför ”Teatern” är en upplevelse i sig. Med en sanslös kraft och känsla bjuder målningen genom sin koloristiska färgexplosion på ett skådespel som suger in sin betraktare. Sigrid Hjertén vågade det ingen annan vågade när hon ställde sig högst upp på den modernistiska konstens barrikader. Hon slets mellan de olika rollerna i hemmet som mor till sonen Iván och som avantgardistisk konstnär, likaså var det säkerligen varken enkelt att vara kvinna och konstnär i det tidiga 1900-talets Sverige eller hustru till en lika stark konstnärssjäl. Samtidigt var hon beredd att offra allt, hade mycket att kämpa mot och kom också att få betala ett högt pris till bekostnad av hennes egen person. Idag betraktar vi Hjerténs konstnärsgärning som en triumf och erkänner henne som en av våra främsta modernistiska nydanare. Så gjorde också Isaac, som redan tidigt insåg Sigrids makalösa begåvning och myntade orden ”Du och jag vet att du är bäst”. Nu finns den lyckosamma möjligheten att förvärva hennes främsta målning i privat ägo och genom detta förvalta en del av vår svensk konsthistoria. ■