Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 18 – 20 maj 2022
Nr 460 Sigrid Hjertén (1885-1948). ”Skeppsbron i rött”. Signerad Hjertén. Olja på pannå, 55 x 46 cm.
Utförd år 1934.
400.000 – 600.000 SEK
€ 38.000 – 58.000
Svensk privatsamling, förvärvad av nuvarande ägares familj från Iván Grünewald under början av 1950-talet.
Moderna Museet, Stockholm, ”Sigrid Hjertén 1885‑1948: En retrospektiv utställning av målningar”, april-maj 1964, kat. nr 85.
Få andra konstnärer inom svensk konsthistoria har lyckats skildra kärleken till sin hemstad genom måleriet som Sigrid Hjertén. Stockholm var staden hon växte upp i och inspirerades av som ung konstnär och det var även till Stockholm hon valde att återvända efter åren i Paris tillsammans med sin dåvarande make konstnären Isaac Grünewald. Konstnärsparet fann under det tidiga 1910-talet ett hem vid Kornhamnstorg i Stockholm, men flyttade redan 1913 till en kombinerad vindsvåning och ateljé vid Katarinahissen med en hänförande utsikt över Strömmen, Stadsgården och Slussen. Utsikten blev Sigrid och Isaacs främsta och mest älskade motiv under hela deras konstnärskap. Varje dag hände något nytt, fartyg från fjärran länder passerade och lastade om, hamnarbetarna avlöste varandra och farleden myllrade av stora och små båtar. En fantastisk inspiration för två entusiastiska konstnärer som båda var ivriga att förverkliga sina lärdomar från tiden hos Henri Matisse i Paris.
Speciellt för Sigrid Hjertén som ofta stannade hemma med parets son Iván kom vyn utanför fönstret att bli avgörande för hennes konstnärskap. Bilden utanför fönstret förändrades varje dag, en tacksam företeelse för en konstnär som fick en oändlig mängd motiv genom olika perspektiv och en miljö som varje dag förnyades. Stadsgårdskajen och vyn mot Skeppsbron underhöll henne alla dygnets timmar. Nästan likt det sätt som Claude Monet avbildade sina favoritmotiv under dagens alla skiftningar målade Sigrid Hjertén livet på kajen och det liv som rörde sig där från tidig morgon till sen kväll. För Hjertén var färgen alltid central, under 1930-talet återgick hon till en palett som rörde sig från varmt rostrött och gult till djupt smaragdgrönt. Särskilt de vyer som tillkom under mitten av 1930-talet kännetecknas av kraftiga färger i gult och rött med en distinkt penselföring och en rörelserik komposition. I ”Skeppsbron i rött” som tillkom 1934 låter Hjertén färgerna glöda och fram träder en vy fylld av känslor och intimitet. I förgrunden syns ett segelfartyg med en svensk flagga vajandes i vinden, bolmande rök letar sig upp från de ångbåtar som förtöjts vid kajen. Perspektivet är snävt fångat och varje detalj framträder i bilden. Målningen skänktes av paret Hjertén och Grünewalds son Iván Grünewald till nuvarande ägares släktingar och har förblivit i samma familjs ägo. Den bjuds nu för första gången ut till försäljning på auktion.
Hjerténs måleri blir under 1930-talet nästan upplöst och förnimmer om impressionismen som hon ofta studerade under tiden i Paris. Kompositionen är uppbyggd kring både böljande och raka linjer som vävs in i varandra på ett mästerligt vis. Carl Palme betecknade målningarna från tiden kring 1930-talets mitt som Hjerténs ”fullödiga period”, då hon hittat något ”eget”. Palme pekade särskilt på Stadsgårdsmotiven och utsikterna från ateljén där hennes teknik att använda breda penseldrag och sedan applicera färgfläckar i olika kulör på större yta ”skapade bländande och virilt mäktiga konstverk”. I auktionens målning från denna fängslande period har Sigrid Hjertén fångat sin kära hemstad med mustiga färger och expressiva penseldrag, ett uttryck väl beskrivet av Gotthard Johanson i Kritik år 1941; ”Det skulle vara lockande att följa hennes utveckling från dessa tidiga verk, som i all sin spröda svalhet andas en så lugn och lycklig rytm, till de senaste årens i intensiv själslig spänning skapade färgdikter. Men utrymmet tillåter bara att med några ord antyda ett par fraser i denna utvecklingsgång. Det förefaller, som om det varit den sydfranska resan 1933, som givit det stora anslaget till den nya färgdramatiken. Den intoneras i brusande rytmer, som på samma sätt som en gång hon såg van Gogh gripa jorden och rymden i sin mäktiga rörelse och slå upp i en skogsbrand av flammande färger.” ■