Auktion: Modernt & samtida
Till katalogen
Klubbades för 1.800.000 kr vid vår Internationella Kvalitetsauktion 10-13 december 2019
Nr. 526 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Den osynlige gästen” – Interiör med gladiolus. Signerad Hjertén. Olja på duk, 100 x 82 cm.
Utförd år 1924.
För köpare tillkommer, utöver köparprovision, införselmoms om 12 % på det klubbade beloppet.
Uppsala Auktionskammare tackar Katarina Borgh Bertorp för värdefull information vid katalogisering.
2.000.000 – 2.500.000 SEK
€ 185.000 – 231.000
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm.
Advokat Alf Lindahl, Djursholm, förvärvad från ovanstående under mitten av 1950-talet.
Bukowskis Auktioner, Stockholm, 24-27 April 2007, kat. nr. 73.
Privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Moderna Museet, Stockholm, ”Sigrid Hjertén 1885‑1947: en retrospektiv utställning av målningar”, 1964, kat. nr. 69.
Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen under år 1924 som ”Interiör med gladiolus”, nr. 159.
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, 2008, avbildad helsida s. 124.
Som en av våra viktigaste konstnärer under 1900-talet intar Sigrid Hjertén rollen som en av vårt lands stora nydanare. I en tid som var full av förändring, när industrialismen, elektriciteten och den moderna epoken var ett faktum hade verkligheten förändrats till någonting nytt. Tillsammans med sina konstnärskollegor var hon en av de som aktivt sökte ett nytt måleriskt bildspråk, ett sätt att föra den nya tiden in i konsten. Den realistiska bilden av verkligheten var inte längre intressant att avbilda, det gjorde fotografiet så bra. Istället var det färgen som skulle tala – och känslorna. Sigrid Hjertén var i sitt konstnärskap totalt orädd. Hon trotsade gängse normer, var djärv, envis och modig nog att fortsätta följa sitt kall, trots att livet ibland utmanade henne till bristningsgränsen.
Det kosmopolitiska Paris spelade naturligtvis en avgörande roll för Hjerténs utveckling. Det svenska konstklimatet var konservativt och i den franska huvudstaden fann hon en inställning till livet och konsten som stämde bättre med hennes eget sinnelag. Med andra ord fann hon sig snart tillrätta i de bohemiska konstnärskvarteren efter att hon för första gången anlänt i november 1909. Det skandinaviska meckat kom under följande år att bli Académie Matisse och lite slarvigt benämner vi ofta dess aspiranter med ordet ”Matisseelever”. Som en av få elever var Hjertén dock den som verkligen uppskattades och fick beröm av den store mästaren, något som var synnerligen sällsynt. Trots att hon saknade tidigare konstnärlig utbildning tillgodogjorde hon sig snabbt det nya avantgardistiska måleriet och redan under de första åren imponerar hennes träffsäkerhet i sättet hon låter sina kompositioner växa fram och genom en uppdriven kolorit ge målningarna liv.
När Hjertén återvänder till Sverige under sensommaren 1911 är hon gravid. I Paris hade hon och Isaac Grünewald snabbt fattat tycke för varandra och i november föds sonen Iván. För den nya unga familjen är utmaningarna nu många. De är båda unga konstnärer med en tydlig vilja som under kommande år måste utkämpa en osannolik kamp, en kamp för konsten, mot antisemitismen, för familjen och mot sig själva. Hela tiden slits Hjertén mellan sina dubbla roller, att vara mamma och samtidigt en radikal konstnär som presenterar ett måleri på barriärerna är naturligtvis konfliktfyllt.
Att göra som många av sina samtida kvinnliga målarvänner och lägga undan penslarna är inte ett alternativ för Sigrid Hjertén. Hemmet blir så hennes borg. Låst innanför dess dörrar med den lille sonen är det så här hon måste finna sin inspiration. Familjen lyckas få tag på en kombinerad lägenhet och ateljé på Söders höjder med en fascinerande utsikt över staden och Stockholms hamninlopp. Här börjar hon laborera med olika motiv och anammar allt hon tidigare lärt sig. Stilleben byggs upp med det som finns till hands, hon ställer staffliet vid fönstret och blickar ner, hon skildrar familjen – Iván, Isaac och hans systrar, i vardagliga ting. Hon blir en betraktare och iakttagare av sin närhet. Hon tar in, låter känslorna spela över duken och fram växer ett måleri som är olikt allt vi tidigare sett i Sverige.
Måleriskt är hon en kontrasternas mästare som konsekvent låter motsatserna utmana varandra. Raka, hårda och kantiga linjer möter mjuka, kurviga och böljande. De kallaste färgtonerna ställs mot de varmaste. Den hetsiga, snabba och spontana penselföringen möter väl genomarbetad detaljrikedom. Obalansen som ofta finns där är högst medveten, de olika diagonalerna, vid vilka personerna i motivet ofta är placerade, skapar en dynamisk verkan. Hon är konstnären som inbjudande öppnar dörrarna till sitt hem och bjuder betraktaren sin gästfrihet, men samtidigt finns distansen där, riktigt nära tycks vi aldrig komma.
”Den osynlige gästen”- Interiör med gladiolus är en karakteristisk interiörbild av Hjérten. Vi blickar in i hemmet och slås inledningsvis av den härligt uppdrivna färgskalan. På bordet, centralt placerat i motivet, står en prunkande blombukett. Plana ytor utan skuggor bygger kompositionen, djupet skapas med hjälp av koloriten, detta helt i Matisses anda. Att Hjertén var intresserad av textilkonsten, av kläder, tyger och mönster, är något som här visas tydligt i hemmets inredning. På väggen hänger en vävnad i djuplila toner med en orange bård runt om, på bordet en duk i solgula och gröna toner med varma röda mönster, ett prickigt tyg låts utgöra bildens vänstra del. Vid bordet sitter en person som nästintill döljs av blomsterprakten. Det är en anonym figur i dov färgskala som inte avslöjar mycket om sig själv, klädd i mörk jacka och med en röd huvudbonad som lyser starkt mot det svarta håret. Kanske en objuden gäst på besök och mittemot denne en utdragen svart stol att slå sig ned på, för konstnären själv, för hennes make eller för någon annan? Som alltid är frågorna fler än svaren och mysteriet Sigrid Hjertén kommer för alltid att fortsätta fascinera och beundras.