Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Föremålen säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 14 november 2024
”Man häpnar, när man ser mångsidigheten och rikhaltigheten av denna utställning med dess oändligt växlande mängd av pjäser […] Ett friskt konstnärligt liv pulserar […] Som för fabriken mest karakteristiska kan man framställa de nya vaserna av fältspatäkta porslin med underglasyrmålning, modellerade i form av blomknoppar, samt de Wallanderska porslinerna och fajanserna med dekorering ur djur- och växtvärlden i kraftigt behandlade former […]”
– Herman A. Ring i Nya Dagligt Allehanda, 12:e juni 1897
I två hundra år låg den på Rörstrandsområdet, den stora porslinsfabriken, tills den 1926 jämnades med marken för att ersättas av bostäder. Vid sekelskiftet 1900 fanns en mindre konstateljé knuten till fabriken, där det bedrevs en mer hantverksmässig produktion av prydnadskeramik. Man drog nytta av att backas upp av den stora industrin, med dess varjehanda tekniska kompetenser. Här förenades konstnärlig och teknisk spetskompetens i en unik tillverkning som såldes av designbutiker världen över – från New York och Paris, till Berlin, Budapest och
S:t Petersburg.
Det började 1895 då Algot Erikson återvände till Rörstrand efter ett års högre studier vid Tekniska skolan, numera Konstfack. Huvudet var sprängfyllt av idéer och den nya konststilen Art Nouveau – jugendstil. Algot och direktörens son, Knut Almström, sedermera teknisk chef, reste nu på studieresor till Köpenhamn, Berlin och Paris, för att inspireras av de senaste trenderna. Tillsammans med porslinsmålaren Karl Lindström började Algot skapa keramik i den nya stilen.
I december 1895 togs kontakt med målaren Alf Wallander, för att ta hans hjälp med att utföra konstnärliga föremål till den stundande stora Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897. Wallander hade studerat i Stockholm och Paris, och var god vän med flera av tidens främsta konstnärer, journalister och mecenater. Under ett årtionde hade han kämpat med sitt måleri, men inte riktigt lyckats slå igenom. Han sadlade nu om till formgivare av konsthantverk. Inom keramiken blev han det klart kändaste och säljande namnet – då som nu. 1896 anställdes även den vid konstakademin utbildade Nils Emil Lundström, som framåt 1910-talet kom att bli Rörstrands ledande konstnär, då Wallander växlat ned och Algot lämnat för att jobba på ALP i Lidköping.
Utställningen 1897 blev framgångsrik och efterfrågan växte snabbt. Fler konstnärer behövdes och man dammsög fabriken på talanger. Bland dem fanns Karls kusin Waldemar Lindström och den döve Ruben Rising, som båda jobbat på modellverkstaden, samt Knuts konstnärligt begåvade kusin Mela Anderberg. Flera ungdomar fick bli lärlingar – bland andra David Jahrl och Matheus Petterson. Därtill anställdes fyra nyexaminerade kvinnliga studenter från Tekniska skolan – Astrid Bodén, Astrid Ewerlöf, Gurli Andersson och Hilma Persson. Så kom det sig att konstnärer ur tre generationer fann sig ute i den stora industrin, där de skapade keramik av världsklass.
Sin största framgång hade man med det underglasyrmålade och reliefmodellerade porslinet. Några år tidigare hade Royal Copenhagen nått internationella framgångar med ett nytt konstnärligt underglasyrmålat porslin. Det nya var ambitionen att använda keramiken som ett konstnärligt medium, något mer än bara servisdekorer. Man anställde därför erkända konstnärer, samtidigt som de tekniska förutsättningarna utvecklades väsentligt. I kombination med den nya stilen lades grunden till en världssuccé.
Rörstrand ville inte vara sämre, men ville inte heller kopiera danskarna rakt av. Man fann därför ut en delvis annorlunda färgskala, mer betonande rosa och grönt, mindre blått. En egen distinkt stil skapades genom att kombinera måleriet med skulptering för fri hand. Vaser dekorerade med späda nordiska växter i låg relief och pastellartade färger spreds nu över världen. Man kan föreställa sig hur en köpare finner samma förundran och exotiska skönhet i en blek nordisk vas, som i en japansk lackask.
Det var en keramik skapad enbart för prydnad, utan praktisk nytta. För en tid representerade den det bästa vi hade. Tiden gick, smaken förändrades – det gamla förkastades av förespråkarna för en ny ”vackrare vardagsvara”, tydligast noterat på Liljevalchs hemutställning 1917, och i den ny-nyklassicistiska Art Deco, ”Swedish Grace”, som följde. Var generation när sina ideal!
Här hemma nedvärderar vi gärna vårt egna – och hyllar istället det utländska som Gallé och Tiffany. Utomlands har Rörstrand ofta värderats högt och finns representerat på olika designmuseer. Under 1900-talets sista årtionden byggdes flera betydande samlingar upp utomlands, med amerikanen Schreiber i främsta ledet, men inte minst också i Tyskland där pionjären Bröhan kom att få flera efterföljare som inte syntes kunna få nog av det underglasyrmålade porslinet – ”nordens vita guld”.
I dagens katalog finner vi Hans & Frank Schmidts samling. Den innehåller bland annat flera fina exempel på Alf Wallanders mest ikoniska verk – hans omtyckta vas med najad och delfiner, en pampig svanvas som i olika varianter visats på flera utställningar, och en hög spolformad vas i lågbränt porslin med djupa, varma färger och en bandformad dekor med fiskar och maneter bland stiliserade havsvågor. ■
– Markus Dimdal, författare och Rörstrandsexpert