Modernt & samtida
Till katalogen
De kallade sig Spadviftare. För när Björn och Brita Petersson började bygga upp sin konstsamling var det auktioner i verkligheten som gällde, inte online. Och de upptäckte en värld som gav större kickar än aktiekurser och pensionssparande. Gick på alla moderna visningar, skaffade kataloger, gjorde listor, la upp strategier för budgivningen. Och sedan – den stora dagen när de hämtade ut sin spade och satte sig långt fram i salen. Inköpen fick snart två teman: Halmstadgruppen och porträtt. Konst som förgyllde hemmet och vardagen mer än sparpengar. Inga större tankar kring värdestegring eller -minskning.
Hemmet var redan till stor del präglat av design. De satte bo i mitten av 1950-talet med möbler från Den Permanente i Köpenhamn och NK:s bohagsavdelning. Björn var en välavlönad reklamman, Brita arbetade på NK:s ekonomiavdelning och hade personalrabatt. Man hade råd. Men så hade det inte alltid varit.
Björn, född 1927, och Brita, född 1925, träffades vid visningen av Buñuels ”Den andalusiska hunden” på Konstfacks avantgardistiska filmklubb som Björn startade under sina år på skolan. Hemlig förlovning i Paris i maj 1950, Britas mamma hade högre ambitioner än en svärson i skägg och manchester. Trots det blev det borgerligt bröllop 1952. Björn hade fått in en fot som praktikant på konsumentkooperationens reklambyrå Annons Svea, men Amerika hägrade och han antogs som elev vid Art Center School i Los Angeles. De lyckades låna några tusenlappar av Riksbanken och reste nygifta med lastfartyg till USA där Björn pluggade och Brita försörjde dem med jobb på Bullocks LA Downtown, NK:s motsvarighet i Los Angeles. Efter två ekonomiskt tuffa år återvände de till Sverige och Björn blev omgående chef över alla tecknare och redaktörer på Annons Svea.
Byrån inbjöds att föreslå slagord i den politiska kampen kring den nya pensionsreformen ATP. Men det var Brita som kläckte den klassiska ”Gärna medalj men först en rejäl pension” inspirerad av mamma Ellens guldmedalj efter lång och trogen tjänst på NK:s interna revision. Budskapet lär ha bedömts av både Olof Palme och Gösta Bohman som seklets dittills mest effektiva. Det som verkligen gav eko under åren på Svea var introduktionen av KF:s oändlighetstecken, ”konsumkringlan”. Kollegan Paul Persson ritade och Björn ledde formgivning och tillämpning. Någon gav honom öknamnet Riksprofilören, en titel han gjorde till sin och registrerade som varumärke.
Efter 25 år på Svea fortsatte det grafiska profilerandet i egen regi tillsammans med Brita. NCC, Skanska, SJ, BPA, Sparbanken, Arbetsmarknadsstyrelsen, och många fler. Så rullade det på, med vissa konjunktursvackor, långt över pensionsåldern. I lågkonjunktur tänkte Björn bort oron genom måleri med olja. Målandet fortsatte in i det sista. 2019 medverkade han som näst äldste utställare – hade förstås velat vara äldst – med en målning på Liljevalchs Vårsalong.
Spadviftandet, däremot, upphörde när Brita dog 2007. Efter det köpte Björn bara två målningar, då via inropsuppdrag, och ingenting av det de ropat in tillsammans såldes. Förrän nu, då Björn vilar tillsammans med Brita på Norra Begravningsplatsen, under stenen märkt Riksprofilören.
Uppsala Auktionskammare har nu glädjen att presentera Björn och Brita Peterssons gedigna samling i denna auktion.