Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 12 maj 2023
Nr. 612 Per (Pelle) Richard Malmborg (1869‑1953). ”Samhällssatir”. Signerad och daterad Pelle Malmborg 1918. Olja på duk, 172 x 262 cm.
Målningen har tidigare kallats ”Mammon”.
Med etikett på spännramen: ”Konstnären P. Malmborg. Riddargatan 7 5tr Stockholm”.
600.000 – 800.000 SEK
€ 53.000 – 71.000
Bankir Olof Aschberg (1877‑1960), Stockholm, förvärvad år 1918.
Donerad av ovanstående till Folkets hus, Stockholm.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Vår konst – er konst: ett arbetarrörelsens museum”, 6 april-27 maj 1990, kat. nr 255 (under avdelningen ”Vår bisarra värld”).
Signalen – Tidning för järnvägsmän, 19 augusti 1937, omnämnd på förstasidan.
Lena Söderlund, Pelle Malmborg – konstnär och författare, 1970, omnämnd s. 18‑19, avbildad s. 21.
Tore Hultcrantz, utställningskatalog för Vår konst – er konst: ett arbetarrörelsens museum, 1990, omnämnd s. 26, avbildad s. 26 samt i färg s. 113.
Dagens Nyheter, 8 maj 1990, omnämnd s. 12.
Småländske Pelle Malmborg imponerade tidigt på sin omvärld med ett enastående skickligt måleri och han hade själv aldrig några tankar på att bli något annat än konstnär. I en lovordande recension av en av Malmborgs tidiga målningar som han utförde under studietiden skrev Nya Dagligt Allehanda att ”Den unga artistens namn är att taga vara på och minnas”. Trots de översvallande hyllningarna under sin livstid finns mycket lite dokumenterat om Malmborgs fascinerande konstnärskap och ytterst få av hans verk når marknaden. När han utförde monumentalverket ”Samhällssatir” år 1918 mitt under ett brinnande världskrig stod han på höjden av sin karriär och var även djupt engagerad i sin samtids stora frågor. ”Samhällssatir” är ett av konstnärens i särklass främsta verk och bjuds nu för första gången sedan den målades ut till försäljning.
Pelle Malmborg växte upp i Jönköping men eftersom tillgången till konststudier var knappa flyttade han mycket tidigt till Stockholm. Hans självklara talang för måleri förklarade han var ett arv från farmodern som ”brukade rita höns och tuppar och en del modellerade hon i en gröt av lim och sågspån, så naturligt att folk kom och köpte av henne”. I Stockholms Tekniska skola och senare Konstakademien, där han studerade vid två omgångar, lärde han under Georg von Rosen och Gustaf Cederström och var klasskamrat med Gustaf Ankarcrona, Alfred Bergström, Oscar Hullgren och Bengt Hedberg. Som för så många andra unga lovande konstnärer lockade livet utanför Sveriges gränser och 1893 for Pelle Malmborg först till Paris och sedan vidare till Köpenhamn och Berlin. Måleri i större format tycks ha lockat Malmborg redan vid denna tid, eftersom han efter hemkomsten utförde dekoreringen av en matsal i broderns våning i Jönköping. De sju större målningarna med motiv från Grekland omnämndes i Smålands allehanda som entusiastiskt framhöll: ”Samtliga konstverk vittna särdeles fördelaktigt om hr. Malmborgs talang, och det vore att önska, att hans pensel rätt flitigt måtte för dekorativa ändamål tagas i anspråk.” Pelle Malmborg trivdes mycket väl i Stockholm och målade mer än gärna med fäbless för det nationalromantiska uttrycket stadens gröna utkanter, men återvände även frekvent till sin hemtrakt i Småland. Sommaren 1900 reste han tillsammans med några kamrater till Gränna för att måla och roa sig. I det glada sällskapet ingick John Bauer, som Pelle lärt känna i Jönköping. När Pelle och hans blivande fru Anna Egnell lät bygga ”Björkudden” på en utskjutande udde i sjön Brunn fick de glädjande nog Ester och John Bauer som närmaste grannar. ”Sommartid hade vi trevliga fester för vännerna – särskilt uppskattade voro förstås våra kräftkalas. En gång skrev Pelle ett långt tal på vers, då alla gäster fick en komplimang…”
Det var under åren på Björkudden som Pelle Malmborgs måleri på allvar blommade ut och han mognade i sitt uttryck. Familjen, och särskilt dottern Astrid, blev ett kärt motiv och även landskapsbilder från de vackra trakterna kring villan inspirerade honom ständigt. Miljön var förtrollande och årstiderna alla så vackra i sitt eget slag. Föga anade då familjen Malmborg att tillvaron skulle komma att förändras drastiskt de kommande åren till följd av första världskrigets utbrott. 1914 sålde de Björkudden till paret Bauer och flyttade åter till Stockholm. Kriget slog hårt mot livsmedelssituationen i landet och Pelle Malmborg stannade till slut ensam kvar i Stockholm medan familjen återvände till Gränna. Beställningsarbeten och teaterdekorationer upptog nu Malmborgs tillvaro och han arbetade flitigt för Intima Teatern, Berns och Södra Teatern. Det är under denna period han utför det fängslande mästerverket ”Samhällssatir”, eller ”Mammon” som målningen tidigare kallades, där han ger uttryck för den enorma omvälvning i samhället som bara ett världskrig kan utlösa. I Lena Söderlunds bok Pelle Malmborg – konstnär och författare, beskrivs målningen: ”Samhällssatir blev en lojalitetsförklaring med arbetarna och en besk kritik av all överhet, kyrkan, militarismen, polismakten och penninghungern. Tavlan är uppbyggd som en teaterscen, som röjer teaterdekoratören. Pelle Malmborg visar, att han har kvar intresset för sekelskiftets idémåleri i förgrundens clownspel, som imiterar det vanliga livet, och i bakgrundens allegori med tronen, altaret och penningpungen. Tavlan griper tag om åskådaren dels genom sina giftiga färger dels genom blandningen av mondänitet och dekadens hos den människodissikerande kvinnan och den jovialiske konstnären, som intresserat iakttar gyckelspelet på golvet. Tavlan får ses mot bakgrunden av förhållandena ute i ett krigshärjat Europa, som djupt upprörde Pelle Malmborg. […] Lika upprörd var han över den överhettade stämningen, som rådde i Sverige, där inte så få visade tendensen att dra fördelar, inte minst ekonomiska, av ett världskrig. Troligt är väl också att Pelle Malmborg tagit intryck av den frambrytande socialismen i såväl politik, litteratur som konst under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet.”
Målningen måste ha väckt starka reaktioner när den utfördes och Pelle Malmborg var själv en stark röst i debatterna. Privat ansågs Malmborg vara blyg och tillbakadragen, men om något riktigt väckte hans intresse kunde han kasta sig in i livliga meningsutbyten. 1909 hade Malmborg under signaturen Olle Odling utgivit boken ”Paradisets Portnyckel”, där en dialog förs mellan konstnären och hans förmögna vänner. Han målade där upp ett samhälle vars grundidéer på många vis bär likheter med de som ligger bakom ”Samhällssatir”. I boken förespråkades exempelvis religionsfrihet, fri sjukvård, ålderspension, avgiftsfri skolgång och lantligt belägna skolor där ”rytmiska lekar och dans” borde ingå. På många vis var Pelle Malmborg före sin tid och var aldrig rädd för att gå i bräschen med sina för tiden radikala åsikter.
”Samhällssatir” köptes samma år den målades av den kände bankiren Olof Aschberg (1877-1960). Aschberg kallades även för ”den röde bankiren” på grund av sina uttalade sympatier med den kommunistiska rörelsen och förmedling av ekonomiska medel till bolsjevikerna i Ryssland. Han skänkte Pelle Malmborgs fantastiska målning till Folkets Hus i Stockholm där den länge fick pryda Stadsteaterns foajé. Under de senaste åren har ”Samhällssatir” tillsammans med andra mästerliga målningar välkomnat besökare i Norra Latins storslagna skolbyggnad på Norrmalm i Stockholm och bjuds nu för första gången sedan 1918 ut till försäljning. Målningen, som är unik i sitt slag och helt saknar motstycke i den svenska konsthistorien, är en träffsäker samhällsskildring som tar oss med på en hisnande resa mer än hundra år tillbaka i tiden. ■