Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 13–16 juni »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 16 juni 2023
Nr 337 Otto Hesselbom (1848‑1912). ”Från norra Dal” – motiv från Dalsland. Signerad O. Hesselbom. Olja på duk, 110 x 162 cm.
200.000 – 225.000 SEK
€ 18.000 – 20.000
Utförd omkring år 1900.
Med påskrift på spännramen samt ramen: ”Motiv från Dalsland”.
Folkets Hus konstsamling, Stockholm, genom gåva från konstnären 1905.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Vår konst – er konst”, 26 april-27 maj 1990, kat. nr 152.
Tore Hultcrantz (red.), Vår konst – er konst: ett arbetarrörelsens museum, utställningskatalog Liljevalchs konsthall, 1990, avbildad s. 22.
Otto Hesselbom är en märkvärdig särling i vår svenska konsthistoria. Under sin egen levnad egentligen mer uppskattad av den internationella publiken men idag ack så beundrad för de storslagna natureposen över de vackraste av landskap vårt land har att erbjuda. Sprungen ur den dalsländska naturen fann han i den egna hemtrakten precis det han som konstnär sökte. Många var de likasinnade konstnärer som vid tiden omkring det förra sekelskiftet drabbades av nationalromantikens starka vurm och beundran för all den praktfullhet som fanns just runt hörnet men hos Hesselbom förenas detta med en innerlig önskan att förmedla något djupare. Genom en syntes av poetiska stämningar och storhet i de rena linjerna präglas hans arbeten av ett omedelbart uttryck för det patos han bar inom sig.
Hesselboms första framgångar efter studieåren på Konstakademien vanns vid Konst- och Industriutställningen (Stockholmsutställningen) 1897 där han deltog med två stora dukar vilka väckte viss uppmärksamhet. Det var dock i samband med världsutställningen i Paris år 1900 som de stora framgångarna skulle följa efter att han tilldelats medalj för en målning med en vidsträckt utsikt från Dalsland, i alla fall om man ser till det internationella genombrottet. Kritiker i Frankrike och Tyskland beundrade ”en underbart varm och fin stämning”, hur Hesselbom ”formligen bländar ögat med sin skarpa dager” och avundas ”denne nordiske målares beundransvärda kraft, där han åskådliggör sin hembygds vida vattenytor i solnedgångsbelysning”. Trots att den svenska publiken fortfarande var svårflörtad insåg hans konstnärsvänner Hesselboms storhet och Carl Larsson skriver hjärtligt och gratulerar när han 1906 väljs in i ”Union international des beaux-arts et des lettres”: ”Du kan nog ej förstå, hur glad jag blef öfver de utmärkelser, som komma Dig till del i utlandet! Men det svider mig, att Dina inkomster ej stå i minsta proportion därtill. Naturligtvis kan äfven den stunden komma. Apropå, Du talade ej om, hvilket pris Du har på de taflor, Du önskade Thiel skulle köpa. Emellertid blir det säkert ingen kärlek af, förrän han står framför några af Dina taflor, blir förtjust i någon eller några af dem och just då icke kan låta bli att köpa dem. — Farväl så länge! Måtte Du i Din nya stuga bli lycklig, glad och frisk och där moja Dig i ärans och rikedomens solsken på Dina gamla dar! Stå bara på Dig litet till!, skall Du se att det blir bussigt. Det låter ju lofvande. Din vän Carl Larsson.”
Och ja, som tur var så hade nog Carl Larsson en aning om vad han talade om för slutligen kom ju även erkännandet här hemma när Nationalmuseum så förvärvade det väldiga panoramat ”Vårt land”. Auktionens magnifika ”Från norra Dal” är likaså en storslagen utsikt av en romantisk kvällsskymning som sänker sig över det vidsträckta blånande landskapet med de väldiga bergen som speglas i det silverfärgade vattnet. Förgrundens knotiga trädstammar med stolta kronor sträcker sig i högan sky mot ljuset som silar sig genom de böljande molnformationerna i himmelen. Prakten är slående, likaså den omedelbara kärleksförklaringen till den som låter sig omfamnas av dess storhet. Hösten 1938 anordnade Nationalmuseum en minnesutställning över Otto Hesselbom. Gertrud Serner avslutar sin text i utställningskatalogen: ”I ett brev från 1893, då han var på tillfälligt besök i Dalsland, skriver han: ’Jag mår som vanligt, gnor och studerar naturen och predikar, då tillfälle gives’. Man skulle kunna sätta de orden som rubrik över hans målargärning. Med outtröttligt flit återgav han sin älskade hembygd, men icke för att skänka en dokumentarisk avbild åt eftervärlden utan för att ge något av en predikan till den, som vill lyssna.” ■