Auktion: Modernt & samtida
Till katalogen
Klubbades för 3.000.000 kr vid vår Internationella Kvalitetsauktion 10-13 december 2019
Nr. 598 Ola Billgren (1940‑2001). ”Själv”. Signerad och daterad Ola Billgren -72 a tergo. Olja på duk, 96 x 110 cm.
2.000.000 – 3.000.000 SEK
€ 185.000 – 278.000
En betydande svensk privatsamling, förvärvad år 1978.
Galerie Belle, Västerås, utställning nr. 59.
Rooseum – Center for Contemporary Art, Malmö, ”Ola Billgren – en retrospektiv”, 14 maj – 4 augusti, 1991, kat. nr. 40.
Moderna Museet, Stockholm, ”Ola Billgren – en retrospektiv”, 26 oktober – 8 december 1991, kat. nr. 40.
Uppsala konstmuseum, ”Unga damer och äldre herrar”, grupputställning, 12 maj – 26 augusti 2001.
Douglas Feuk och Lars Nittve (red.), Ola Billgren – En retrospektiv. Album, vol. I, 1991, upptagen s. 118, avbildad s. 63.
Douglas Feuk och Anne Ring Petersen, Ola Billgren – Måleri/Paintings, 2000, avbildad helsida s. 109.
Det stora genombrottet kommer i mitten av 1960-talet, som representant för den så kallade svenska nyrealismen. Detta avbildande måleri som Ola Billgren uppvisade under decenniet som följde kan närmast liknas vid hastiga ögonblicksbilder ur dokumentära sammanhang eller rentav privata fotoalbum, lika tillrättalagda som de känns slumpartade. När 1960-tal övergår i 70-tal ändrar Billgrens vardagsrealism karaktär. Sakta men säkert sker en övergång från det materiella till att den porträtterade människan allt mer befolkar Billgrens bilder. Människor i deras dagliga omgivning blir ett centralt ämne.
Billgren sitter där, själv, på ett fårskinn en bit bort från sällskapet, inkapslad i någon slags bubbla av kontaktlöshet. Ett starkt ljussken från vänster lyser upp den ombonade situationen han skapat för sig, som tycks förskjuten från det övriga rummet med det djupt grå golvet som separerande faktor. En askkopp, en tändsticksask, förstrött bläddrandes i en bok. Den vita skjortan, det lurviga fårskinnet och inte minst den accentuerande lila kudden lyser starka med sin skuggverkan mot den grå fonden. Den realistiska penselföringen och föremålens taktila kvalitéer skapar en intim och synnerligen skarp ögonblicksbild. Att bilden abrupt beskärs vid knävecken på deltagarna i övre bild är föga oväntat för Billgrens måleri vid tiden, där tillämpandet av kamerans urvalsprincip är tydlig. Konstnärens hustru, Anita Nilsson Billgren, menar att Ola under tillblivelsen av ”Själv” kände ett behov av att måla sig själv och sin privata sfär, då han vid tiden kände sig omringad från olika håll. ”Själv” är målad i Lund, där Billgren hyrde en större ateljé som tidigare hade varit ett utskänkningsställe för stadens alla studenter. En plats som han, enligt Anita, aldrig riktigt trivdes på och att de snart skulle komma att flytta ihop i Malmö.
”Själv” är utförd 1972, under en tid då masskultur, fotografiska och filmiska uttryck fick allt större betydelse, vilket också gjorde ett märkbart avtryck på Billgren, som tillsammans med sina samtida fick förhålla sig till en förändrad och i allt högre grad komplicerad bild av verkligheten. Detta bearbetar han genom att problematisera det avbildande, och under 1970-talet har människan, i dess vardagliga omgivning, tagit en allt mer central roll i hans måleri. Till synes uttryckslösa modeller, i det här fallet han själv, samspelar med och närmast levandegörs av sina respektive miljöer. Blickens rent optiska registrerande är satt i högsätet och det fotografiska elementet blir som ett filter mellan målare och modell, till och med när modellen är han själv.
Ola Billgrens 1970-tal kan vid första åsyn tyckas något eklektiskt, med en slags postmodern hållning till stilarnas utbytbarhet. Vill man då hitta den röda tråden kan det vara gynnsamt att se Billgrens konst mot hans teoretiska medvetenhet, liksom betänka årtiondets allmänintresse för socialrealistiska vardagsskildringar. Få svenska konstnärer har haft ett lika teoretiskt förhållande till konsten, som inom svensk tradition innebar ett tydligt brott mot den tidigare förhärskande fokuseringen vid känslomässigt självuttryck. Måhända utgör just denna teoretiska medvetenhet Billgrens främsta insats för svensk konst, och med vilken han på många vis lyckades gestalta såväl sin samtid som tidsandan i vilken han verkade. ”Själv” blir en av Billgrens mest gripande exkursioner i samspelet mellan en människa och hennes miljö. En kulmen i hans fotografiska estetik rent måleritekniskt och utan tvekan ett av hans allra främsta verk i privat ägo – aldrig tidigare erbjuden på auktionsmarknaden. Ett briljerande självporträtt av en av vår samtids mest fascinerande konstnärer.
Ola Billgren finns idag representerad vid ett flertal museer både i Sverige och utomlands. Ett av hans monumentalverk “Paris” från 1973 återfinns i samlingarna vid Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou i Paris och hans verk visas även på Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Museum für Kunst- und Kulturgeschichte i Lübeck samt Louisiana Museum of Modern Art i Humlebæck.