Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 15 maj 2024
Nr 898 Ola Billgren (1940‑2001). ”Monolog”. Signerad och daterad Ola Billgren -84 a tergo. Olja på duk, 161 x 401 cm.
1.000.000 – 1.500.000 SEK
€ 86.000 – 129.000
Svensk privatsamling, förvärvad från ovanstående år 1992.
Göteborgs konstmuseum, ”Ola Billgren: målningar 1964‑1995”, 20 september-16 november 1997, kat. nr 9.
Sundsvalls Museum, ”Ola Billgren: målningar 1964‑1995”, 6 december 1997‑25 januari 1998, kat. nr 9.
Lena Boëthius och Ola Billgren, Ola Billgren: målningar 1964‑1995, 1997, avbildad på uppslag s. 20‑21.
Douglas Feuk och Anne Ring Petersen, Ola Billgren – Måleri/Paintings, 2000, avbildad på uppslag s. 268‑269.
Ola Billgren får sitt genombrott under 1960-talet som representant för den svenska nyrealismen, ett avbildande måleri som närmast kan liknas vid hastiga ögonblicksbilder ur dokumentära sammanhang. Tillämpandet av kamerans urvalsprincip är tydlig, och i likhet med sin idol, den franske författaren Alain Robbet-Grillet, ville Billgren göra upp med den romantiska konstnärsrollen och propagera för ett osentimentalt, objektivt seende. Dessa uttryck bearbetar han in på 70-talet då människan får en allt mer central roll i måleriet. Till synes uttryckslösa modeller samspelar med och närmast levandegörs av sina respektive miljöer. Pendeln mellan subjektivitet och objektivitet är ständigt gungande, och hans måleri är som brottstycken ur större sammanhang i tid och rum. 70-tal övergår i 80-tal och Billgren bryter så småningom med realismen till förmån för den måleriskt svärmade ingång i konsten som han skulle komma att kalla för “romantiska landskap”. En brytpunkt som enligt honom själv föregicks av en konstnärlig kris. Dessa fragmentariska, abstraherade färgsymfonier dominerar 80-talet ut.
Att Billgren snart skulle tillämpa en palett nästan helt begränsad till ett antal kadmiumröda valörer känns i stunden som en naturlig utveckling. Spridda penseldrag av den accentuerade röda färgen, med sitt värmande och intima – men också sårbara uttrycksvärde, är en effekt som vi kan se Billgren tillämpa redan i porträttet “Fröken i April” från 1966, och som vidareutvecklades långt senare, noterbart i “Procession” från 1987 och “Sevillamorgon” från 1989. I Ola Billgrens monumentala målning “Monolog” från 1984 sprids denna mångstämmiga färg över duken som ett överdimensionerat penseldrag. Motsägelsefull som den är skänker den lika tilldragande som aggressiva röda färgen målningen värme och intimitet, samtidigt som den tycks dra betraktaren in i en oändlighet och obestämbar rymd. När målningen visades på Göteborgs konstmuseum 1997 och vidare på Sundsvalls Museum gav den upphov till stor uppståndelse både i sin fysiska form under utställningsperioderna, men även i den katalogen som publicerades. I introduktionen till avsnittet om Billgrens röda målningar beskrivs ”Monolog” ingående. ”Målningen är förhållandevis okänd, tillkommen ungefär tio år före 90-talets röda period, under en tid då Billgrens måleri var mer nonfigurativt. Duken har det storslagna formatet 1,5 x 4 meter och är från kant till kant uppfylld av en mörkt blodfylld kulör […]. Av motiv återstår dock bara en viss tvetydig rumslighet, något som ger en känsla av intimt natursceneri, ett buskage, ett lövverk – eller kanske ett mer marknära panorama (överstrött med vallmoröda fläckar)? Några enskilda blommor eller grästuvor går visserligen inte att urskilja, och upplevelser gäller förstås inte heller främst ett yttre landskap. […] Konstnären själv kunde vid tiden för målningens tillkomst rent av deklarera: ”Jag vill bara måla mina önskningar (kärlek, moderlighet, jonisk fullhet).” Och delvis tycks ju målningen ge syn för sagen. Som kärleksdröm rymmer den starka ekon också av den arkaiska gemenskap som en gång inneslöt oss i sin modersfamn – i att vara som ännu inte differentierats i enskildheter utan allt var gränslös samhörighet.” Ofta målade Billgren upp sina motiv först med pensel, för att att sedan dra över dem med en bred metallraka när färgen ännu var våt. Motivet blev då delvis utplånat, men istället väckte han en annan effekt som blev än mer omedelbar. Som betraktare dras man in i det röda och uppslukas helt av dess omfång. Den förtrollande atmosfär som vilar över Billgrens röda bilder kommer till uttryck i all sin kraft i ”Monolog”, där konstnären inlett sitt utforskande av den röda färgens alla möjligheter och begränsningar. I publikationen Ola Billgren: Måleri / Paintings från 2000 beskriver Anne Ring Petersen Billgrens röda period ingående, om hur målningarnas “mättade rödhet och kroppsstora format bär på utpräglat kroppsliga associationer till lidelse, euforins, erotikens och aggressionens rika känsloregister. Men de associerar också till kärleksfullt omslutande moderlighet, till livgivande kraft och i vidare mening till ett ursprungligt tillstånd av samhörighet: den ännu oföddes symbios med modern, lyckligt ovetande om det första åtskiljandet som inträdandet i livet också innebär, och intet anande om det sista åtskiljandet som är livets oundvikliga utgång.”
Ola Billgren finns idag representerad vid ett flertal museer både i Sverige och utomlands. Ett av hans monumentalverk, “Paris” från 1973 återfinns i samlingarna vid Centre national d’art et de culture Georges-Pompidou i Paris och hans verk visas även på Moderna Museet i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Museum für Kunst- und Kulturgeschichte i Lübeck samt Louisiana Museum of Modern Art i Humlebæck. ■