Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbad för 100.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 81 Nils Kreuger (1858‑1930). ”Skymning”. Signerad och daterad N. Kreuger 1892. Olja på duk, 118 x 105 cm.
Märkt på spännramen: ”Kreuger, Nils”, ”Warberg, Sweden”, ”World’s Columbian Exposition at Chicago ILL U.S.A” och ”Box 35”.
100.000 – 150.000 SEK
€ 9.000 – 14.000
Gåva från konstnären eller inköpt från denne av Carl Johan af Geijerstam (1860-1899) och hans hustru Matilda (Matti) Beata, född Benedictson (1865-1952).
Bukowskis Auktioner, Stockholm, 30 november 1994, kat. nr. 98.
Kunstforeningen, Köpenhamn, ”Konstnärsförbundets utställning”, invigd 1 oktober 1892.
Valand, Göteborg, ”Konstnärsförbundets utställning”, 1892, kat. nr. 39.
Chicago, ”World’s Columbian Exposition of 1893”, 1893, kat. nr. 68 ”Summer, Evening”, 70 eller 72, båda benämnda ”Evening”.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Christian Eriksson och Nils Kreuger”, 7-25 mars 1928, kat. nr. 139.
Katalog över Konstnärsförbundets utställning, Valand, Göteborg, 1892, kat. nr. 39.
World’s Columbian Exposition, 1893: official catalogue. Part X. Art Galleries and Annexes, Department K. Fine Arts, Painting, Sculpture, Architecture, Decoration, 1893, s. 140 under Sweden, Painting in oil, Kreuger, Nils, Warberg, kat. nr. 68 “Summer, Evening”, 70 eller 72, båda benämnda “Evening”.
Liljevalchs konsthall, Christian Eriksson och Nils Kreuger, katalog nr. 70, 7-25 mars 1928, kat. nr. 139.
Kjell Boström, Nils Kreuger, 1948, s. 239, upptagen i katalogen under år 1892, s. 110, nr. 202 i verksförteckningen som “Skymning” (Fru Matti af Geijerstam).
Sixten Strömbom, Nationalromantik och radikalism. Konstnärsförbundets historia 1891-1920, 1965, upptagen i bilaga över “Medlemmarnas bidrag till förbundets utställningar 1891-1916”, s. 479.
Konstnärsförbundets utställning på Theodor Blanchs Konstsalong i Stockholm våren 1890, var ett genombrott för det naturalistiska åttiotalets friluftsmåleri och samtidigt en föraning om vad som skulle komma att efterträda det: nittiotalets symboliskt och dekorativt betonade stämningskonst. I enlighet med den nationalistiska anda som började bli förhärskande, var de flesta utställda landskapsmålningarna utförda i Sverige: ”Alla dessa bilder ägde svenska motiv”, jublade Georg Nordensvan i en recension av utställningen. Kreugers målningar med skymningsmotiv väckte stort intresse. I en recension av utställningen i Post- och Inrikestidningar skrev Carl Rupert Nyblom (”Nils Kreuger”, utst. kat., Prins Eugens Waldemarsudde, 2004, s. 89):
”Men den egentliga skymningsmålaren är N. Kreuger, som blott med den mystiska tonen i den dimblå aftonluften kan lägga poesi i skildringen av ett snöfält, ett gammalt plank och några ruskiga trähus. Det blir kanhända väl mycket av detta dimmiga violettgråa, men konstnären har som få förstått återgiva den beslöjade, men dock genomskinliga luftens poesi.”
Under 1890-talet var det framförallt Nils Kreuger och Eugene Jansson som sågs som representanter för denna riktning och deras verk jämfördes ofta. Eugen Jansson kallades ”Fotogen” av sina konstnärskamrater och fick epitet ”blåmålaren” på grund av sin förkärlek för den blå färgen. Kreugers blåmålningar tillkom under en längre period än Janssons och uppvisar inbördes större stilistiska skillnader. Gotthard Johansson såg en linje från de franska bildernas ”stämningskänslighet” över Varbergsbildernas ”milda, dämpade” ton till 1890-talet.
Idag är det kanske främst Eugène Jansson som förknippas med blåmåleriet men Kreuger var den som var tidigast ute och hans första blåmålningar tillkom redan under Paris-tiden. De visar ofta gatumotiv i regn eller skymning. Konturerna är diffusa och gatlyktornas sken har markerats. Bo Lindwall har påpekat att dessa målningar har anknytning till franske målaren Jean-Charles Cazins vid denna tid populära skymningsbilder i blå toner. ”L’heure bleu” kom till och med att kallas ”L’heure de Cazon” (op. cit., ss. 60-61). Efter hemkomsten till Sverige överförde Kreuger denna teknik till svenska motiv. Liksom i målningarna från Frankrike kontrasterar han gärna himlens och terrängens mångskiftande blå nyanser med starka ljuseffekter.
Motivet i ”Skymning” är hämtat från Varberg där Kreuger och hans hustru hade slagit sig ned hösten 1887. Kreuger blev (med undantag för vistelser i Paris, Kalmar och Stockholm) Varberg trogen under de kommande tio åren. Professor Tomas Björk skriver, op. cit., 2004, s. 89:
”Varberg ligger vid ett slättparti vid den halländska kusten. […] I staden fanns en äldre träbebyggelse, med omväxlande enklare hus och sådana av mer representativt slag. […] Kreugers tidiga målningar från Varberg utmärks av en nyfikenhet på den nya miljön och flera visar den gamla träbebyggelsen. En del motiv är skildrade i dagsljus i ljusa färger och i en flyhänt teknik som erinrar om Greztiden medan andra visar staden i ett subtilt ljussken. Han söker gärna upp oansenliga motiv som skildras i tämligen upplösta former och inslag av den geometriskt uppfattade träarkitekturen ställs gärna mot trädens organiska former”.
”Skymning” tillkom troligtvis under sommaren eller hösten 1892. Under inflytande av de nya konstnärliga strömningarna i Danmark, skiftade Kreugers produktion utseende och hans uppfattning om sin motivvärld ändrar karaktär. Han ser nu det monumentala och storlinjigheten i stadens byggnader och i det kärva landskapet som omger staden. Även hans teknik förändras (Boström, op. cit., s. 111):
”En teknisk nyhet är frånvaron av undermålning. – färgerna äro anbragda på sugande grund d. v. s. direkt på duken utan preparerat mellanskift, som tidigare varit fallet. Eftersom linneduken har en mycket tunn struktur åstadkommes en ytterst fin irisering, ungefär som då film projiceras på en duk täckt med glasstoft.”
Boström beskrivning är slående lik den teknik Kreuger begagnat sig av i ”Skymning”.
Fig. 1
Det karaktäristiska huset avbildat i målningen förekommer i ytterligare en målning av Kreuger utförd samma år, men tagen ifrån en helt annan vinkel (Boström, op. cit., nr. 102, felaktigt beskriven som ”Gårdsinteriör”, 90 x 42 cm.) (Göteborgs Konstmuseum)(Fig. 1). Förekomsten av omgivande byggnader i målningen visar att huset var beläget inom stadens gränser. Bebyggelsen i Varberg bestod vid denna tid mestadels av låga trähus. På stilistiska grunder torde målningen i Göteborg vara utförd under våren 1892, innan Kreuger kom i kontakt med det samtida danska måleriet. Våren 1892 arbetade Kreuger alltjämt med inspiration från det franska friluftsmåleriet.
I ”Skymning” har Kreuger helt och hållet fokuserat på skymningsljuset och dess upplösande effekt på former, färger och detaljer. Det fuktiga klimatet i Varberg genom dess närhet till havet förstärker denna effekt. Ett enkelt staket bildar en spänningsskapande och kontrasterande avskiljning mellan de geometriskt uppfattade byggnaderna i bakgrunden och förgrundens otämjda böljande växtlighet. I fönstren på en av byggnaderna reflekteras det blå ljuset från himmelen. Den subtila närmast monokroma färgskalan, bryts av ett intensivt varmt orangerött ljus som strålar ur ett av fönstren, antingen från en fotogenlampa eller från en eldstad. Den artificiella isolerade ljuskällan är det enda i bilden som minner om mänsklig närvaro, vilket förstärker målningens utpräglade känsla av ensamhet.
Kreugers stämningskonst från och med början av 1890-talet vittnar otvivelaktigt om starka ensamhetskänslor. Boström, op. cit., s. 81 skriver:
”Kreuger skulle under de närmaste fem åren upprepa och variera sina skymningsmotiv. Stämningen skulle kanske mjukas upp och färgen så småningom skimra i silvrade blåtoner med ett poetiskt egenvärde, men grundtonen skulle förbli den vaga ensamhetskänslan. Samma stämningar hålla honom också fången i Varberg och på Knapegård som på Paris boulevarder. Det är inte den svenska naturen som inspirerar dem, det är seklets aftonluft, som fångade Nils Kreuger tidigare än de andra kamraterna i hans krets.”
Bara några år senare skulle melankolien avlösas av Nietzscheansk heroism – ensamheten omvandlas till ett adelsmärke. Bland flera av dåtidens författare finns klara paralleller till Kreugers stämningsmåleri och betoning på ensamhet, i fransk såväl som svensk litteratur. Den hypersensibla Paul Verlaine skrev exempelvis i dikten Il pleure dans mon cœur (Det gråter i mitt bröst) i Romances sans paroles, 1874 om upplevelsen av ensamhet i stadsmiljö:
Det gråter i mitt bröst
Det regnar över staden
Vems är den sorgsna röst
som klagar i mitt bröst?
Hur vänligt regnet låter
kring gator och kring tak!
För hjärtat, när det gråter,
Hur regnets visa låter!
Det gråter utan skäl
i hjärtat, när det vämjes
Allt är ju gott och väl!
Jag gråter utan skäl.
Men bittrast är min plåga
att inte veta vad,
ej hat, ej kärlek…
Fråga mitt hjärta om dess plåga!
Redan 1884 hade den svenska skalden Ola Hansson debuterat med sin stämningslyrik. De drömska scenerna i ”Nocturne” från 1885 utgör paralleller med Kreugers stämningsmåleri. Ensamhetskänslan kom att prägla Kreugers måleri under flera år efter hans återkomst till Sverige. Boström op. cit., s. 84, skriver:
”Under de ensamhetens år som nu följer, glider Kreuger allt djupare in i nittiotalets skymning. Hans färgskala blir silvrig, det blå renas från lerbrunt och djupnar något. Motiven är morgonstämningar med salta stigande rök över rosafärgade hustak, höstaftnar insvepta i blåaktigt dis, vinterkvällar med vit rimfrost mot blånande himmel – dagens tändning och dess slut. En ensam människofigur kanske skymtar i fjärran, ett åkdon slamrar förbi på avstånd, eljest tystnad. Ett eller annat ljus i fjärran erinrar om människornas värld.”
Säkert hade denna också att göra med Kreugers självvalda kulturella isolering i Varberg. I ett brev till författaren och konstkritikern Gustaf af Geijerstam den 24 oktober 1892 skriver Kreuger (B.-A. Person, Varbergsskolan. Richard Bergh, Nils Kreuger. Karl Nordström, 1993, s. 68:
”Här på denna ’öde strand’‚ är nog fan så vackert, men litet ’långt’ emellanåt, ity att man är så ensam.”
Fig. 2
Den I oktober 1892 invigdes Konstnärsförbundets första utställning i Skandinavien i Kunstforeningens lokaler i Köpenhamn. I april hade Georg Pauli och Rickard Bergh, utställningens blivande kommissarie, rest till Köpenhamn för att förbereda utställningen. Under sin vistelse passade de på att besöka Den Frie Udstillung, ett sällskap som året innan bildats av sex konstnärer i opposition mot Akademiens traditionella vårutställningar på Charlottenborg. Här framträdde danska konstnärer som helhjärtat bekände sig till syntetisk form och symbolistiskt innehåll; J. F. Willumsen, W. Hammershøi, Harald och Agnes Slott-Möller, Theodor Philipsen, Fritz Syberg och Johan Rodhe. I ett resebrev publicerat i Dagens Nyheter den 25 april introducerade Bergh den svenska publiken för konstnärerna inom gruppen. Enligt S. Strömbom, Nationalromantik och radikalism, Konstnärsförbundets historia 1891-1920, 1965, s. 66 torde Bergh och Pauli, samt den i Varberg bosatte Kreuger, då varit ensamma bland svenska konstnärer om att äga en på självsyn bildad uppfattning om de Köpenhamnska konstförhållandena. I början av oktober. i samband med invigningen av Konstnärsförbundets utställning, besökte Richard Bergh ånyo Köpenhamn i sällskap med Karl Nordström och Nils Kreuger. Under detta besök köpte Bergh, Gauguins målning ”Landskap från Bretagne” (Nationalmuseum) från Mette Gad, Gauguins danska hustru (fig. 2). Målningen har kommit att uppfattas som avgörande impulsgivare för det svenska 1890-talets dekorativt orienterade nationella landskapsmåleri. Kreuger hade ett 20-tal målningar inkluderade på utställningen, flera med skymningsmotiv, bland dem ”Skymning”. Utställningen gick senare under hösten vidare till Göteborg där den visades på Valands konstskola i en något nedminskad version.
Våren 1892 hade Georg Pauli i Paris stiftat bekantskap med den nya riktningen ”Ordre du Temple de la Rose + Croix” grundad av mystikern och konstkritikern Joséphine Péladan. Som konstkritiker hade Péladan varit den mest dominerande att fördöma impressionism och de av Akademien officiellt sanktionerade konststilarna till fördel för symbolistisk konst. Detta resulterade i sex utställningar av symbolistisk konst, ”Salon de la Rose + Croix”, associerade med franska avantgarde målare, författare och musiker om spiritualitet och idealism i konsten. Pauli presenterade den nya rörelsen på Konstnärsklubben i Göteborg hösten 1892 i samband med Konstnärsförbundets utställning på Valand. Paulis föredrag kom i hög utsträckning att bidraga till uppkomsten av den s, k. Varbergskolonien. Redan i februari började Kreuger leta efter en lämplig bostad åt Karl Nordström. På Den Frie Udstillung i Köpenhamn våren 1893 visades genom Johan Rodhes försorg ett 30-tal verk av Vincent van Gogh, utlånade av konstnärens dödsbo samt målningar och keramik av Paul Gauguin. Utställningen sågs av både Bergh, Kreuger och Nordström. Utställningen väckte stor uppmärksamhet bland danska konstkritiker. Johannes Jørgensen skrev bl. a. ”Det brinner en fantastisk eld i van Goghs arbeten” (Person, op. cit., s. 70). Karl Madsen var mer återhållsam: ”Både Gauguin och van Gogh säger oss saker, som är väl värda att notera, men de kan omöjligen bilda skola.” Samtliga av van Goghs verk var till salu för 500 kronor styck, men inget verk såldes. Trots Madsens förutsägelse kom van Goghs och Gauguins måleri att göra ett omedelbart avtryck Kreugers och Nordströms måleri; den förre anammade van Goghs prickmanér, den senare Gauguins färgsättning och uppfattning av landskapets grundstruktur. Sommaren 1893 anlände Richard Bergh och Karl Nordström till Varberg. Till de tre kamraterna anslöt sig konstälskaren och konstkritikern Klaes Fåhraeus och hans hustru Olga. Även Gustaf af Geijerstam med familj hade planer att ansluta sig till kolonien. Eftersom Olga Fåhraeus inte kunde med dennes hustru Nennie, verkställdes inte detta. I ett brev daterad Varberg november 1893 till Georg Pauli i vilket Richard Bergh skildrat den lilla koloniens verksamhet, skriver han (Person, op. cit., ss. 80-82):
”Här målas, må du tro! Vad skulle man annars göra i denna sta’n. Nordström är ett målande rytande lejon och Kreuger en idog myra.”
I december samma år i ett långt brev till Prins Eugen beskriver Bergh i detalj de tre konstnärernas verksamhet i Varberg under sommaren och hösten (op. cit., ss. 91-98). Varbergsskolans nya måleri visades för första gången i Sverige på Konstnärsförbundets utställning våren 1894 i Konstföreningens lokal i Stockholm.
Världsutställningen i Chicago 1893.
”Skymning” ingick i det urval svensk konst som visades upp på den betydelsefulla konstutställningen i samband med World’s Columbian Exposition 1893 i Chicago, en världsutställning vilken hölls för att fira 400-årsjubileet av Christoffer Columbus ankomst till Amerika. Flera av Konstnärsförbundets medlemmar deltog i den svenska konstavdelningen, för vilken Anders Zorn var utställningskommissarie. Zorn hade arbetat hårt för att introducera den svenska konsten på den amerikanska marknaden. Kreuger deltog med fem oljemålningar (kat. nr. 68-72), samtliga skymningsmotiv, bland dessa ”Skymning”. Trots det överväldigande utbudet av konst och konstföremål, fångade Kreugers målningar en amerikansk recensents intresse: ”Nils Kreuger has some pleasing subjects”.
Från och med år 1896 tillbringade Kreuger vintrarna i Stockholm, där han flitigt umgicks med Eugène Jansson, vilken i sina djupblå visioner av Stockholm tog starkt intryck av Kreuger. Boström (op. cit., s. 111), skriver:
”Under de första åren sällskapade Kreuger gärna med enstöringen Eugène Jansson. Tillsammans vandrade de båda kamraterna ut på motivjakt kring Mälarfjärden och tillbragte långa stunder under tystlåtet samförstånd.”
1898 hölls på Konstföreningen i Stockholm en stor utställning med Kreugers och Janssons målningar från 1890-talet. Ingen katalog är känd, men utställningen recenserades flitigt i dagspressen. Sannolikt ingick ”Skymning” i utställningen. Utställningen kom att bli mycket uppskattad och den blå färgen kom att uppfattas som typiskt svensk och bidrog samtidigt till en efterlängtad nationell identitet. Efraim Lundmark talade exempelvis år 1928 i samband med den retrospektiva utställningen av Kreugers verk på Liljevalchs konsthall, om ”det violblå skymningsljuset som vi lärt oss att älska som alldeles särskilt svenskt”.
Christian Eriksson och Nils Kreuger. Fotobok nr. 70, 1929 Liljevalchs Konsthalls arkiv, Stockholms stadsarkiv.
”Skymning” har tillhört Carl Johan af Geijerstam (1860-1899) och hans hustru Matilda (Matti) Beata, född Benedictson (1865-1952), vilka ingick äktenskap 1888. Troligtvis kom målningen i deras ägo via en direkt kontakt med konstnären. Carl Johan af Geijerstam hade nära band till Kreuger; han var bror till den kände författaren och konstkritikern Gustaf af Geijerstam (1858-1909), med vilken Kreuger flitigt korresponderade och deras syster, Alma Eva Christina, var gift med Johan Gustaf Kreuger, Nils Kreugers bror. Matti Benedictson var dotter till Christian och Matilda Benedictsson, född Andersson. När Matti föddes dog hennes mor i barnsäng. Fadern var postmästare i Hörby i Skåne. När han senare gifte om sig med författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren) (1850-1888), född Bruzelius, uppstod ett särskilt band av förtrolighet mellan Matti och Victoria. Under november 1885-januari 1886 vistades de tillsammans i Stockholm där Victoria inledde en personlig bekantskap med åtskilliga kvinnosakens målsmän såsom Sofie Adlersparre och Ellen Key liksom med yngre litterära kretsar; en närmare förbindelse knöts med Gustav af Geijerstam.