Aktuella auktioner
Se datum och information
Klubbades för 3.650.000 kr vid Uppsala Auktionskammare Internationella Kvalitetsauktion 5-9 december 2017.
997. Carl Larsson (1853‑1919). ”Nejlikor och vallmo”.
Monogramsignerad och daterad i blyerts C.L. 1906 samt med dedikation ”Till Pontus”. Olja på duk, 46 x 64 cm.
Den skira vallmon har följt Carl Larsson sedan tiden i den franska konstnärskolonin Grèz-sur-Loing. I flera verk från tiden i Frankrike målar Carl Larsson den kraftfulla men samtidigt skira vallmons klara färg i kontrast till gröngrå ängar och fält. Och när Carl Larsson återvänder till Sverige, som en etablerad konstnär, äkta man och far, tar han med sig blomman och dess effekter.
Åren kring sekelskiftet är onekligen blommornas tid. Från impressionisternas skira ljus genom tunna blombad till jugendornamentikens slingrande stjälkar och blad. Arts & Crafts-rörelsen i England tryckte kraftiga blomstrade tapeter och tyger. Blommor och trädgårdsliv blev på modet, de första trädgårdsföreningarna startade i Sverige och konstnärsparet Carl och Karin Larsson var inte sena att hänga på trenden. De skaffade sig sin första blommande trädgård i Sundborn, Dalarna. Gården Lilla Hyttnäs, var en gåva från Karin Larssons far, Adolf Bergöö och kom att bli en helt unik och nyskapande plats. Som en reaktion mot det sena 1800-talets övermöblerade hem byggdes en miljö av noga utvalda, vackra ting och växter. Det fascinerande hemmet med sin spännande trädgård i Sundborn skapades tillsammans av Carl och Karin Larsson och kan i sig självt ses som ett allkonstverk. Carl samlade och byggde, Karin inredde, sydde och arrangerande. Carls avbildande av detta hem, dess invånare och dess trädgård, skulle få dem båda hyllade och nästintill ikoniska.
Både Carl och Karin Larsson intresserade sig för äldre trädgårdar och tåliga allmogeväxter. Samtidigt var de mer beresta än folk i gemen och roades av spännande exotiska växter och grödor, allt från sparris och tomater till Afrikas blå lilja. Ingen av dem hade tidigare ägnat sig åt odling förrän de kom till Sundborn. De var båda uppvuxna i stan, men var (bokstavligt talat) inte rädda för att få ”skit under naglarna” eller att be om hjälp. Då de båda var helt noviser på trädgårdsarbete kunde de också tänka friare när det kom till blommor och växter. Inte sällan odlade och använde Karin blommor som andra såg som ogräs. Karin experimenterade gärna och ofta med olika växter. Det finns exempelvis beskrivet hur hon tog in syrénkvistar för att försöka få dem att blomma till jul. Blommorna återkommer ständigt för både Carl och Karin. Hos Karin i textilier och hennes sätt att arrangera buketter, och hos Carl Larsson i hans sätt att avbilda desamma.
Auktionens målning ses i akvarellen ”Äldsta sonen” från 1908.
Auktionens målning Nejlikor och Vallmo är en gåva från Carl Larsson till sonen Pontus Larsson Hytte, född 1888. Carl målade ofta blommor som han gav till nära och kära. Dessa blomsterstilleben är likt detta, ofta sirliga och finstämda. De bär med sig mer än bara den faktiska blomman och är ett uttryck för både värme och intimitet. Även om återgivningen av blommorna inte är exakt, är det ändå självklart att det är rosa nejlikor och klarröd vallmo som avbildats.
Carl målade vid flertalet tillfällen blommor till sin fru Karin till olika bemärkelsedagar, exempelvis Nyponblom, olja, 1892 (som än idag hänger i Karins sovrum, Sundborn) eller Buketter i två glas/Blommor, olja, 1897. Dessa målningar bär samma innerliga känsla som Nejlikor och Vallmo. En av de mest kända blomstermålningarna Carl Larsson gjort är till sin hustru, utförd på väggen över hennes sovrumsdörr i augusti 1894. Femton år senare besvarar Karin gesten med att väva honom ett draperi med rosor som hänger för samma dörr än idag. Nejlikor och Vallmo är en verklig ömhetsbetygelse från en far till en son. Detta är en unik chans att se och förvärva ett privat och känslofyllt verk av Carl Larsson.
Buketten i auktionens målning är med största sannolikhet komponerad av Karin Larsson. De spretade nejlikornas stjälkar och den kraftfulla vallmons röda färg ger en vacker kontrast till den ljust pastellrosa bakgrunden. Målningen, som hängde i Pontus rum, troligen ända fram till det att han själv lämnade Lilla Hyttnäs, var aldrig ramad, utan hängde med duken mot den kraftigt gröna panelen, vilket kan ses i ”Äldsta sonen” från år 1908, avbildad i Åt Solsidan, 1910.