Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9 – 12 November 2021
Nr. 309 Leander Engström (1886‑1927). Norrlandsflickor. Signerad Leander Engström. Olja på uppfodrad duk, 63,5 x 50 cm.
Utförd omkring år 1915.
2.000.000 – 3.000.000 SEK
€ 199.000 – 299.000
Konsthandlare Tore Gerschmans (1913‑1992) samling, Stockholm.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Den stora färgskrällen: Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald, Leander Engström”, 4 oktober 2008‑6 januari 2009.
Mårten Castenfors och Anders Wahlgren, Den stora färgskrällen: Sigrid Hjertén, Isaac Grunewald, Leander Engström, 2008, avbildad helsida.
Leander Engström blev den världsvane målaren från Norrland som lyckades förena det traditionella ursvenska med en internationell flärd. Han älskade att kalla sig själv norrlänning, vilket han var i ordets djupaste bemärkelse, men han var också den målmedvetna begåvningen som vid unga år for till Paris och lockades av samtidens nya inriktningar. Det är efter hemkomsten till Paris, när han återser sitt älskade fädernesland, som han utför några av den svenska modernismens absoluta höjdpunkter såsom auktionens ”Norrlandsflickor”. Målningen har trots sin imponerande kvalitet endast visats för den allmänna publiken ett fåtal gånger sedan den tillkom och kan närmast beskrivas som en sensationell återupptäckt inom konstnärens produktion.
Nils Palmgren beskriver träffsäkert Leander Engströms mångsidiga personlighet: ”Han excellerade i en nästan Oscar Wildesk frigjordhet samt pendlade emellan att vara en slösande grandseigneur med stambord på Operakällaren i Stockholm och hos Wivel i Köpenhamn och en hänsynslöst strapatserande vildmarksmänniska.” Leander Engström växte upp under knappa förhållanden och fick tidigt börja arbeta till förmån för familjens ekonomi. När brodern Ferdinand fick en väl avlönad anställning i Sundsvall kunde äntligen Leander få koncentrera sig på måleriet. Det lappländska landskapet förtrollade honom och betagen av naturens väsen begav han sig tillsammans med vännen och konstnärskollegan Hadar Jönzén till fjälls. Den målare som både Leander och Hadar hyste allra störst respekt för var Helmer Osslund och i Leanders tidiga verk är inspirationen tydlig. Genom Osslund uppbådade Leander mod nog att söka in till Konstnärsförbundets skola i Stockholm, och trots få lediga platser lyckades både Hadar och Leander bli antagna. För en norrländsk yngling som spenderat hela sin uppväxt norr om Dalälven torde livet i Stockholm uppbringat både spänning och nervositet. Leander sällade sig snabbt till gruppen av unga svenska modernister som riktade blicken mot Paris. Snart stod det klart att en resa till den franska konstmetropolen var oundviklig för att fortsätta utvecklingen i takt med samtidens nya strömningar, och i slutet av 1908 anlände Leander Engström för första gången till Paris. Här gällde det att vara rättfram och våga ta för sig! Liksom flera av de svenska kamraterna skrev Leander in sig vid Académie Matisse, den djärvaste och radikalaste skolan i Paris där elevernas arbeten synades av självaste Henri Matisse. Eftersom studierna hos Matisse var så fria fanns tid för eleverna att besöka museer, utställningar och gallerier. I en levande stad som kosmopolitiska Paris fanns alltid mer att upptäcka och för Leanders del blev i synnerhet mötet med mästare som Gauguin, Cézanne och van Gogh betydande för hans utveckling. Gauguin hade dessutom varit Helmer Osslunds lärare och det blev därför naturligt för Leander att fördjupa sig i hans målarkonst. För Gauguin var Söderhavet den främsta källan för inspiration, för Leander Engström blev det istället den smått exotiska miljön i Lappland.
Från tiden i Paris fick Leander med sig balansen mellan romantiken och naturalismen, och det sökande och frigjorda. Efter mötet med sin blivande hustru Maria Edlund vid återkomsten till Sverige började han på allvar måla modeller. I den franska konsttidskriften ”Grande Revue” skrev Engström: ”När jag vill måla en kvinnokropp: söker jag först fånga gracen och behaget, men det är tydligt, jag får inte nöja mig därmed, jag måste ge något mer. Jag måste understryka kroppens betydelse genom att träffa dess avgörande linjer.” Leander blev ingen rättrogen lärjunge till Matisse utan sökte ett mer skimrande och fläckigt måleri än exempelvis Grünewald och Hjertén. Däremot fann han i skolan en frigörelse som i ”Norrlandsflickor” uppenbarar sig i hans briljanta penselföring. Modellernas rundande former har konstnären lyft fram i en pärlemorskimrande färgskala med accenter i grönt och rosa. En viss humor kan anas i denna fängslande bild – på norrländskt vis tycks de sitta försjunkna i tankar bredvid varandra och är sparsmakade med orden. Omedelbart dras blicken till den virvlande cigarettröken som en av kvinnorna andas ut, medan hon lojt böjer sitt huvud bakåt och sluter ögonen. Hon tycks forma röken till en ring och väninnan bredvid studerar henne noga med ansiktet vilande i handen. Leander har avbildat de båda kvinnorna nakna vid kafébordet och deras hy skimrar i ljust rosa och gröna toner. Håret faller glänsande rött nerför ryggen på kvinnan i förgrunden. Det är en sensationell färglyrik som Leander Engström bemästrar när han omväxlande driver upp mörka och ljusa nyanser, en förtrollande kombination som han under denna period hängav sig åt i flera betydande verk såsom auktionens ”Norrlandsflickor”.
Målningen tillkom omkring år 1915, då Leander kommit hem från ytterligare en sejour i Paris och nu levde tillsammans med sin hustru på Djurgården i Stockholm. En dag dök Helmer Osslund upp på farstutrappan, Leander Engströms stora förebild som han sedan en tid tillbaka var osams med. Osslund föreslog att de skulle samsas över en fredspipa och bege sig till Lappland tillsammans. När de kort en tid därefter anlände till Abisko steg en omedelbar lust att måla och kärleken till den svenska fjällnaturen flammade upp på nytt inom Leander Engström. Både landskapsbilder och modellbilder tog form i ett rasande tempo och i de friska, rosenkindade norrlandsflickorna fann han en omedelbar inspiration. ”När han behövde kvinnor som modeller för sitt måleri – och hans romantiska konst behövde dem ständigt, på sina tavlor, där han själv ofta uppträdde som handlande hjälte, bär han dem genom forsarna, rastar med dem på alptopparna, deras nakna kroppar tävla med snöfjällen i glans, han förkläder dem till vattennymfer och Venus stigande ur havet – funnos de ändå alltid inom räckhåll. Mannen i målaren drog dem till sig.” Leander Engström blev den av modernisterna som kanske tydligast valde en egen väg att gå. Han tog starka intryck från sina resor men förblev den norrländske sonen som aldrig svek sin barndoms natur. ■