Special: L-G Nordström
Till katalogen »
Få andra skandinaviska konstnärer har lämnat ett sådant fundamentalt avtryck inom den abstrakta konsten som Lars-Gunnar ”L-G” Nordström. Som en av de mest centrala förgrundsgestalterna för konkretismens genombrott i Finland utmärker sig Nordström med sina renodlade linjer och minutiöst utarbetade kompositioner i eleganta, djärva färgklanger. Under sin livstid upplevde han också ett internationellt genombrott och nådde stora framgångar även utanför sitt hemland Finlands gränser. I den omsorgsfullt tillkomna samlingen som nu bjuds ut till försäljning ingår 32 stycken verk av Nordström som visar konstnärens resa från 1950-talets banbrytande genombrottsår till 1980-talets dramatiska motiv i spelet mellan färg och form. Lars-Gunnar Nordströms, eller Nubben som han ofta kallades, passion för både konst och musik förenades genom hans penseldrag till en symfoni av rytmiska former. Om detta lyckosamma möte berättade han själv: ”Jag bygger upp konsten matematiskt, liksom i musiken, jag skapar musik för ögat, med klang och rytm som grundar sig på färgernas egen mekanik.” Enligt Nordström skulle hans verk avnjutas och studeras i lugn och ro och med eftertanke, eftersom de då skulle tilltala betraktaren på sitt eget visuella språk.
För Lars-Gunnar Nordström tycktes valet av yrkeskarriär självklart redan från början och under skolåren tecknade han alltid när han hade möjlighet. I de tidiga skisserna från slutet av 1930-talet syns impulser från jazzens värld som han redan då hade fått upp ögonen för, men endast hade begränsad tillgång till på grund av det härjande världskriget. Lars-Gunnar kallades tids nog till fronten och väl hemkommen därefter var det en mager yngling som återigen lyfte penseln mot duken. Bristen på konstnärsmaterial gjorde honom påhittig och ihärdig. Han läste på om material och blandade själv till temperafärger av äggula och de pigment som fanns att tillgå, ibland hade han turen att få färgpulver skickat till sig av bekanta i Sverige. Vid enstaka tillfällen lyckades han få tag på riktig oljefärg och hans första målningar dateras till 1946, starkt präglade av den franska kubismen som Nordström ännu inte fått chansen att uppleva i verkligheten utan endast studerat i böckerna. I porträtt och stilleben arbetade han med uppbrutna former och experimenterade med färgen som medel. Debuten för publiken kom på De ungas utställning 1947 i Konsthallen i Helsingfors, där Nordström deltog med fyra teckningar föreställande kubistiska stilleben. Recensenterna uppmärksammade hans speciella teknik med tusch på japanpapper, en skrev till och med att en av de främsta grafikerna var ”skaparen av rytmiskt levande tuschteckningar L-G Nordström”. Även under skolundervisningen imponerade Lars-Gunnar med sina färdigheter inom teckning och måleri. Werner West, som undervisade i möbeldetalj och konstruktionsritning på Centralskolan för konstflit där Lars-Gunnar var antagen sedan en tid tillbaka, skrev ett rekommendationsbrev som säkrade honom en praktikantplats på inredningsarkitekten Erik Ullrichs byrå i Stockholm. Att få komma till Sverige, ett land som undgått krigets bombningar och på många vis var en frizon bortom all förstörelse, var rena himmelriket för en ung konstnär. Plötsligt rådde ingen materialbrist och dessutom kom han i kontakt med andra unga konstnärer som precis som han själv intresserade sig för ett renodlat formspråk, såsom Olle Bonniér, Lennart Rodhe och Pierre Olofsson.
Som för så många andra unga konstnärer lockade Paris, en stad som länge varit högborgen för frihet och kulturell mångfald. När Lars-Gunnar i sällskap med några andra unga finländska konstnärer reste till Paris i slutet av 1940-talet kom hans konstnärskap att genomgå en stor förändring. På gallerierna kunde han äntligen utforska både kubisterna som han på sätt och vis redan bekantat sig med men även Bauhaus-konstnärerna Wassily Kandinsky och Paul Klee, vars abstrakta formspråk blev avgörande för hans egna måleri. Hos den avantgardistiska konsthandlaren Denise René, känd för att endast visa geometrisk abstrakt konst i sina lokaler, såg han för första gången formspråket hos Victor Vasarely och Alberto Magnelli. Omedelbar och utåtriktad till sin natur stiftade Nordström genast bekantskap med konstnärer och gallerister, trots sin ringa kunskap i franska märkte han snart att konkretismen inte var beroende av ord för att förstås. Flera år senare utformade han den vision som han redan under den första tiden i Paris la grunden för: ”Där finns det inte någon ideologi, mystik eller religion. Jag har eftersträvat att frigöra mig från alla betungande symboler.” Om dagarna spenderades på gallerier eller framför staffliet på någon av stadens akademier, var nätterna desto mer fartfyllda på någon av Paris jazzklubbar. Ofta hände det att han inte hade råd med inträdet, då stod han istället längs med Seine och lyssnade på de vackra tonerna som strömmade ut i sommarnatten. När Nordström väl återvände till Helsingfors från parisresan var han fullt övertygad om att det var konstnär han skulle bli. Han hoppade av studierna till inredningsarkitekt på Centralskolan, trots att bara examensprovet saknades, och började istället förbereda sin första separatutställning. I en liten affär för konstnärsmaterial på Museigatan i Helsingfors fick han lov att visa sina verk, och samma höst efter hemkomsten från Frankrike presenterades således den första utställningen i Finlands historia med enbart nonfigurativa verk.
Brytpunkten i Lars-Gunnar Nordströms måleri mot det helt abstrakta skedde efter 1952. Trots det svala mottagandet av det nonfigurativa måleriet i Finland övergav Nordström slutligen sina kubistiska motiv för att helt hänge sig åt linjens formspel. Han menade att ”linjen finns överallt i bilden som ett påtagligt skelett där färg och form är blod och kött”. I de allra första versionerna använde han sig ofta av färgerna svart, vitt, rött, blått och grönt. Ett utmärkt exempel är auktionens målning från 1953 som är ett av konstnärens tidigaste konkreta verk. Samma år ställde Lars-Gunnar Nordström för första gången ut i Sverige, på utställningen ”Ung finsk konst” på Konstakademien i Stockholm, och träffade den svenske konkretisten Olle Bærtling. Metodiskt och omsorgsfullt arbetade han fram sina kompositioner och favoriserade olje- och lackfärger som gav ”den optiska lystern” han var ute efter. Upprepningar och den ständiga dialogen mellan likheter och olikheter är kännetecknande för Nordströms konkreta måleri som också genomsyras av en lekfull frihet. Decenniet var intensivt för Nordström som utförde monumentalkompositioner för offentliga platser och även deltog i en rad uppmärksammade utställningar internationellt. I Amerika vann han publikens hjärta och spenderade gärna längre vistelser i New York där musiken och konsten tycktes gå hand i hand. Där fanns också Piet Mondrian, med sitt raffinerade och minimalistiska måleri, och skulptören Alexander Calder som blev en av Nordströms nära vänner och en stor inspirationskälla. Under 1960-talet började Nordström väva in cirkelformationer i sina kompositioner, ytterligare en influens från hans amerikanska konstnärskollegor. Även i Sverige tillbringade han under decenniet mycket tid och konkretismen fick ett tydligt uppsving när den visades på några av stadens främsta gallerier, såsom Galerie Aronowitsch och senare även Galerie Konstruktiv Tendens, Galerie Bel’Art och Galerie Christel. Under 1980-talet vidareutvecklade Nordström sitt konkreta uttryck och gjorde en serie målningar med svart och vitt som primärfärger och med inslag av grönt (som var hans favoritfärg!) och blått. En stor minnesutställning över Bærtling anordnades 1981 på Liljevalchs konsthall i Stockholm där Nordström var inbjuden att deltaga, en stor ära eftersom Bærtling varit både en viktig kollega och förebild. Under åren som följde ställde Lars-Gunnar ut nästan lika många gånger i Sverige som i Finland och skrev för alltid in sig som en av nyckelfigurerna inom den konkreta konsten i Norden.
Lars-Gunnar Nordström beskrevs av sin omgivning som en charmör med stor aptit på livet och allt vad det hade att erbjuda. Konsten kom alltid på första plats och han arbetade outtröttligt, ofta dag som natt och älskade friheten att få bestämma över sin egen arbetsprocess. I upptäckten med den abstrakta konsten fann han sig själv närmast trollbunden av denna fascinerande inriktning som tycktes så gränsöverskridande och beständig både över generationer, epoker och stilar. Den konkreta konsten som utvecklades ur de första abstrakta motiven blev Nordström trogen under hela sin livstid och han kunde överraskad se på när andra konstnärskollegor istället prövade sig fram mellan olika -ismer. Under åren blev han beundrad och hyllad för sin skickliga penselföring, mästerliga teknik och briljanta känsla för färg både i hemlandet och internationellt. Nu erbjuds en fantastisk möjlighet att förvärva verk av Lars-Gunnar Nordström från olika tidpunkter i denna konstnärs spännande liv. ■
Konstverken säljs vid en specialauktion 26 september 2023 kl. 18 på Nybrogatan 20 i Stockholm.