Klubbades för 1.200.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13-15 juni 2018
616. Kallskålsskål Högklassigt stockholmsarbete i barock. Henrik Wittkopf d.ä., Stockholm 1736.
Delvis utvändigt samt invändigt förgylld. Rund form på tre frukt- och bladornerade kulfötter. Parställda, uppsvängda handtag med akantusdekor, blomsterband och volutformade avslutningar. Locket med graverad
dekor à la Bérain och godronnerat brätte. Godronnerad lockknopp med omgivande rosett i relief. Locket med ägarmärkning Sara Ehrenpreus. Undertill med graverad inventariemärkning F.S. 144 (Falk Simons samling). H 16 cm. L inklusive handtag 44 cm. Vikt c:a 2051 g.
A highly important Swedish silver baroque bowl by Henrik Wittkopf the elder dated 1736.
SEK 800.000 – 1.200.000 € 76.000 – 114.000
Proveniens:
Sannolikt given som dopgåva till Sara Ehrenpreus (1736-1803), dotter till överdirektören Nils Ehrenpreus och Anna Christina Stedt. Sara Ehrenpreus gifte sig 1 juni 1755 med Gustaf Cornéer (1719-1793), adlad Cederstam och sedermera hovrättsråd i Göta hovrätt.
Direktör Falk Simons (1874‑1957) samling, Göteborg.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Litteratur:
Gustaf Munthe, Falk Simons silversamling, 1938, auktionens kallskålsskål upptagen som kat. nr 3, avbildad plansch 3.
Carl Hernmarck, Åke Stavenov, Gustaf Munthe, Svenskt Silversmide 1520‑1850 Del II, 1942‑43, auktionens skål omnämnd s. 127, avbildad nr. 332. Jämför även med en kallskålsskål utförd år 1733, omnämnd s. 127, avbildad nr. 327‑331.
Kersti Holmquist, Hallwylska Silversamlingen, 1999, s. 133, jämför med liknande kallskålsskål utförd av Berndt Falkengren i Visby.
FOKUS
Auktionens skål anknyter till ett limiterat antal högklassiga kallskålsskålar utförda under Fredrik I:s tid i Stockholm. Deras ovanligt stora format krävde en stor materialåtgång av det värdefulla silvret varför de också belönades med en rikt arbetad dekor. Efter krigarkonungen Karl XII:s död gick riket in i en ekonomisk depression varför antalet exklusiva silverarbeten under konung Fredrik I:s tid är begränsat. Auktionens skål är således ett av få exempel på det allra mest praktfulla som Stockholms skickligaste silversmeder förmåddes producera under frihetstidens första hälft.
Skålens ornamentik är inspirerad av mönsterritningar från den inflytelserike franska arkitekten Jean Bérain den äldre (1640‑1711). Bérains karakteristiska ornamentik med mönsterslingor kom att bära hans namn. Till Sverige hämtades Bérainornamentiken av Nicodemus Tessin d.y. och levde kvar i den svenska senbarocken.
Silversmeden Henrik Wittkopf d.ä. föddes 1688 som son till silversmeden Rudolf Wittkopf. Efter utbildning hos fadern emigrerade Henrik till Polen där han blev mästare. Han återvände sedemera till Stockholm och blev där mästare utan mästerstycken 1724 och var verksam som ålderman i ämbetet 1739‑1752.
Henrik Wittkopf d.ä. producerade högkvalitativt silver under sin verksamma tid. Förutom auktionens kallskålsskål bör även nämnas en starkt besläktad kallskålsskål utförd av mästaren 1733 där den största formmässiga skillnaden är handtagens utformning. Istället för avslutande voluter har denna skål avslutningar i form av kvinnobyster eller “espagnoletter”. Wittkopf utförde även bland annat en praktfull välkomma för stadens murargesäller år 1738 vilken nu återfinns i Nordiska Museets samling.
Föremålstypen, kallskålsskål, är känd från 1670-talet fram till 1740-talet och tycks inte påverkats nämnvärt av förändrade stilideal. Skålens runda låga form med gjutna kulfötter och handtag, ibland även med tillhörande lock, är i stort sett oförändrad under perioden. Det återfinns en del olika benämningar av föremålstypen, däribland grötskål, kallskål och dopskål. I Åke Rålambs “Utaf adelig öfning en liten handbok som wisar fulkomligen hwad en gullsmed och gull arbetare och dess werk angår” från 1696 omnämns den som kålskål. Det finns även två kända skålar från den berömda Loheskatten på Stockholms stadsmuseum där man via en bouppteckning från 1731 använder benämningen kallskålsskål. Vid flertalet adliga bouppteckningar och inventarieförteckningar från 1600-talets slut och tidigt 1700-tal återfinner vi även samma benämning.
Företeelsen med kallskålsskål verkar vara en nordisk angelägenhet då modellen förekommer i Sverige, Finland och Estland. Om användningen av kallskål råder stundtals delade meningar men ur Svenska Akademiens Ordbok från 1755 beskrivs det “hämta vin, såcker och skårpor, så skulle vi gjöra oss en kallskål”. Man kan förklara begreppet “kallskål” som en rituell sommardryck vanligtvis vid bröllop bestående av kallt vatten med smält socker, “franskt vin”, citronskivor och muskot. I äldre tider användes även svagt öl i stället för vin. Drycken smaksattes med kanel och kardemumma som var exklusiva varor och väl lämpade vid högtidligare tillfällen. Vid 1700-talets mitt hade den ceremoniella betydelsen av kallskålsskålen spelat ut sin roll. Många skänktes då till kyrkor där kallskålsskålen genom sin form fick ett nytt och uppskattat användningsområde som dopskål.