Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbad för 300.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 63 Julius Kronberg (1850‑1921) ”Vid källan”. Signerad och daterad Kronberg 1911. Olja på duk, 171 x 144 cm.
En studie i pastelina finns i Nordiska museets samling på Skansen inv. nr. SKANM.0139330A, liksom en oljeskiss inv. nr. SKANM.0139229.
Med etikett på spännramen: ”Kronberg. flicka […] vatten i ett skal tillhör Direktör Boman[?]”.
200.000 – 300.000 SEK
€ 19.000 – 28.000
Bukowskis Auktioner, Stockholm, 27‑30 oktober 1981, kat. nr. 116.
Svensk privatsamling.
Karl Asplund, Julius Kronbergs atelier och efterlämnade arbeten, 1922, omnämnd i samband med
nr. 117 (skiss till auktionens bild) samt nr. 190 (kartong till auktionens bild), båda tillhörande Nordiska museet, Stockholm.
När den unga kvinnan omgärdad av rosa nyponrosor sträcker sitt snäckskal mot vattenstrålen blir hon ett med den och hennes klännings veck utgör fortsättningen på vattnets väg. Julius Kronbergs ljuva bild blir en spegling av rokokons romantiskt söta antydningar, i ett salongsmåleri som Kronberg var en förgrundsgestalt för. Han stod för ett akademiskt historiemåleri som vid sidan av moderna vindar levde kvar i den svenska målartraditionen vid seklets början.
Julius Kronberg fann sin plats som en av våra främsta inom historiemåleriet då han under Johan Christoffer Boklund studerade vid Konstakademien. Vidare tog han inspiration från Johan Fredrik Höckert varpå han med hjälp av ett resestipendium kunde fara ut i Europa. Han mötte Hans Makarts måleri i München som liksom ingående studium av de gamla mästarna som Rubens, Tizian och Tintoretto lade grunden för hans färgrika målningssätt. I Venedig mötte han Tiepolos dekorativa måleri. Hemkommen från åren i Tyskland, Italien och Frankrike byggde han en ateljé på Norra Djurgården där han verkade (1921 flyttad till Skansen genom Grevinnan von Hallwyls försorg) och han anlitades flitigt som arkitekturdekoratör. Bland annat engagerades han som dekoratör av sin vän arkitekten Isak Gustaf Clason vid projekt så som Thaveniuska huset på Strandvägen där han utförde frisens dekor och Hallwylska där han stod för större delen av palatsets utformning och dekor. Han utförde också plafondarbeten på Stockholms slott liksom i Dramatiska teaterns salong. Men redan 1876 gjorde Kronberg succé med sin målning ”Jaktnymf och fauner” som köptes in av Nationalmuseum. En av de som uppskattade Kronberg var August Strindberg som i Dagens Nyheter recenserade ”Jaktnymf och fauner” genom att påpeka att Kronbergs verk ”har slagit ner som en bomb i vår konstnärsvärld” och hyllar upphovsmannen med orden: ”Fall ned och tillbed måleriets triumfator”.
Auktionens ”Vid källan” är ett monumentalt verk utfört år 1911. Målningen föregicks av studier både i litet format i olja (Nordiska museet, inv. nr. SKANM.0139330A) liksom i pastellina (Nordiska museet, inv. nr. SKANM.0139229). Målningen är dekorativt verksam, med en smekande, mild färgskala i lila, rosa, gult och grönt. Ögat leds in i bilden genom flickans utsträckta arm. Det är en målning utförd med utsökt känslighet, storslagen men ändå intim. Kronberg fann ofta sin inspiration i mytologins värld, i dikten och historien. I sina stafflimålningar syns gudinnor, nymfer och amoriner, ofta fyllda med poetiska och ideala uppslag.
Karl Asplund beskriver konstnären inför minnesutställningen efter Kronberg 1923: ”Han står som en av de mest glansfulla och den stilhistoriskt mest renodlade representanten för ’den oscarianska stilen’, den praktälskande, av tyska förebilder betingade stil i måleri”. Kronbergs konst hörde samman med en viss publik, viss kultur och en viss tid – i synnerhet de förnäma salongerna under decennierna kring sekelskiftet 1900. Hans verk andas bildning då de tar avstamp i litteraturen och kan ses som en epilog efter den långa akademiska måleritraditionen. Samtidigt närmade han sig den engelska målartraditionen, vilket syns i auktionens ”Vid källan”, och i synnerhet prerafaeliternas bildvärld i målningen ”Sappho” från 1913, där modellen tycks ha samma brandröda hår som prerafaeliternas favoritmodell Jane Morris.
Den idealistiska konstuppfattningen där det sköna stod i samklang med det sanna och goda var rådande vid akademien. Kronbergs motivval och måleriteknik anslöt till den akademiska traditionen, men var väsentligt mer dekorativ och färgsprakande. Det var denna akademiska tradition som Opponenterna vände sig emot genom franska influenser av impressionism och det friska friluftsmåleriet de tagit med sig från sina studieår i utlandet. Samtidigt hade Kronberg en något problematisk relation till Konstakademien, dess undervisning och i synnerhet med Georg von Rosen som var hans konkurrent men också representerade andra ideal än Kronberg. Trots radikala åsikter höll Kronberg sig ifrån grupperingar och partiprogram, som exempelvis det hos Opponenterna. Georg Nordensvan sammanfattar i ”Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet” från 1928: ”Tidens moderna genombrott gick honom förbi, han drog sig ur bullret, slöt sig inne i sin egen värld och grävde ner sig i intensivt arbete. Skönhetssökare och skönhetsodlare efter sitt sinne var han till det sista”.