Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 6–9 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 6 – 9 december 2022
Nr 388 Julia Beck (1853-1935). ”Stenbron i Grèz”. Signerad med dedikation ”Till Mamma af Julia”. Olja på duk lagd på pannå, 21 x 48 cm.
Med påskrift: ”Mitt badställe i Loing – Grèz”.
300.000 – 400.000 SEK
€ 28.000 – 37.000
Utförd under hösten 1885, sannolikt för att överlämnas som gåva från Julia Beck till hennes mor som fyllde sextio år i februari året därpå.
Zornmuseet, Mora, ”Julia Beck”, 15 juni-14 september 2012.
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, ”Julia Beck”, 25 maj-25 augusti 2013.
Bosjökloster slott, Skåne, 20 maj-20 augusti 2014.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ljusets magi”, 17 februari-28 augusti 2016.
Carl Larsson-gården, Sundborn, ”Karin, Konsten, Kamraterna: kvinnliga målarpionjärer”, 20 maj-20 augusti 2017.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm ”Grez-sur-Loing, Konst och relationer”, 16 februari-18 augusti 2019.
Kåa Wennberg, Julia Beck, 2012, avbildad s. 22-23.
Karin Sidén & Anna Meister (red), Ljusets magi, utställningskatalog, 2016, s. 75.
Caroline Edman, Karin, Konsten, Kamraterna: kvinnliga målarpionjärer, utställningskatalog, 2017, s. 36.
Kåa Wennberg, Den troende Julia Beck, 2017, s. 22.
Anna Meister, Carina Rech & Karin Sidén: Grez-sur-Loing: konst och relationer, utställningskatalog, 2019, s. 28.
Målningen medverkar även i filmen “Julia Beck – svunna minnen” av Anders Hanser.
Den lilla byn Grèz vid floden Loing med sina 600 invånare levde upp under det sena 1800-talet då den besöktes och befolkades av skandinaviska och amerikanska konstnärer. Även musiker och författare bidrog till mötesplatsens dynamik och karaktär. Denna vackra och stillsamma ”village” blev en tillflyktsort som för alltid finns inskriven i svensk konsthistoria då den blev mötesplatsen för det franska friluftsmåleriet i den svenska konsten. Det är i denna avspända och anspråkslösa miljö som det skapas mästerverk. Det finns ett nästan overkligt ljus i konstverken som tillkommit i Grèz – det är som att det skira vårljuset aldrig försvinner utan i stället blir ljuset milt förtonande. Georg Nordensvan beskrev sina intryck från sitt besök i Grèz-sur-Loing 1883: ”Grez var en liten idyll, där motiver bjödo sig vart man såg i trädgårdar, unga fruktträd, blomsterprakt och köksväxter, stränder med terrasser och spaljéer, med gamla lusthus och bryggor, flod med kvarn och små vattenfall, sol på vita murar, gubbar i träskor, gummor i bindmössor, flickor i solsken, höns och ankor, betande boskap och dungar, åker och skog.”
I denna miljö tog Julia Beck med sig sitt staffli och avbildade det hon såg framför sig. Hon förklarade senare vikten av att just stå framför motivet: ”Taflan måste vara målad helt och hållet ute i naturen. Endast därigenom kan den rätta stämningen åstadkommas”. Redan i Grèz-sur-Loing fascinerades Beck av vattendrag som färdades i landskapet. August Strindberg i ”Bland franska bönder”, 1886 beskriver hennes idoga arbete: ”Julia Beck satt i flera veckor i regn och tjocka samt till och med gav sig med häst och kärra eller klev omkring i stora träskor för att få sin gråvädersstämning fullt riktigt”. Hårt arbete lönar sig och Julia Beck blev redan under sin levnadstid en uppskattad konstnär.
”Stenbron i Grèz” visar ett motiv från strandkanten av floden Loing med den karakteristiska stenbron som leder över floden. Det framgår tydligt att detta var en favoritplats för Julia Beck och målningen bär också hennes påskrift ”Mitt badställe”. Beck balanserade i sitt måleri mellan svenska särdrag och internationella strömningar. Japonismen som drog in med sina influenser under 1800-talets andra hälft i Europa syns tydligt i det långsmala formatet som Beck ofta nyttjade. Samtidigt möts det franska friluftsmåleriet och impressionismens strömningar här i en unik harmoni. Att Grèz för alltid kom att ha en särskild plats i Julia Becks hjärta var tydligt. Senare i livet, under 1920-talets mitt, blev hon god vän med paret Gustaf (1887-1962) och Gulli (1899-1989) Norblad, boende i Ålsten, med vilka hon hade sammanförts av gemensamma bekanta. Många år efter att Julia Beck gått ur tiden skrev Gustaf Norblad om hur ”Gulli och jag gjorde hennes bekantskap hösten 1926 då hon var på ett längre besök i Stockholm. Vi trivdes utmärkt med henne som var en synnerligen intressant och begåvad dam som bl.a. hade mycket att berätta om sina upplevelser och alla framstående människor hon kommit i beröring med. Under vårt andra besök i Paris juni 1930 besökte vi Julia i Vaucresson och hade såväl där som några gånger senare i Paris trevlig samvaro med henne. Alltifrån denna tid och till hennes död stodo vi i regelbunden korrespondens med Julia som vi räknade som en av våra käraste vänner”. I ett brev daterat ”Vaucresson Midnatt 15 augusti 1932” berättar Julia Beck för vännerna om hur hon efter ett halvt sekel åter mött Grèz:
”Jag kommer hem från Fontainebleau och – Grez – där jag drömde mitt lif för 50 år sedan…
Jag såg på avstånd mitt stora vackra rum med sin altan bevuxen med milt vin och sin utsigt över floden –
Karl och Karin borta – Richard Bergh och Nils Kreuger borta – Spada – Ivar Nyberg etc etc.
Där förlovade sig Karl och Karin, der förlovade sig Olga Fåhraeus, der gifte sig Emma Löwstedt med Mr. Chadwick.
Och Julia kommer dit ung och flad – som om hon levde om igen samma ålder. Det ligger något otroligt underligt bakom detta.
Den enda af hela Chevillon släkten Berthe – var der och hon skrek af förtjusning och sade ”Julia Beck – efter 50 år”.
Jag har nu återsett Grez efter ett halvt sekel, setat nere vid floden på samma lilla sten der jag tvättade mina penslar; tyckte det var samma vassträd som flöto der jag simmade ut i långa tag. Jag har återmålat den gamla romerska bron – och känt mig outsägligt lycklig.
Men det stora artisthotellet ”Chevillon”, der vi voro omkring 50 artister – Svenskar, Skottar, Irländare och Amerikander – äfven ett par Japaner – det var stängt, inga artister mer. Jag har målaten mycket vacker aqvarell af Le palais de Fontainebleau med sin reflex i Carpdammen. Jag hade en liten fågel bredvid mig – och en råtta.
Svunna minnen från Storhets tid.” ■