Aktuella auktioner
Se datum och information
Såldes vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 4-7 december 2018
Slutpris: 880.000 kr
Kat.nr. 833 Johan Tobias Sergel (1740‑1814). Porträttmedaljong i marmor föreställande kung Gustav III i profil. Carraramarmor, Ø 55 cm.
Utförd år 1791.
Jämför med porträttmedaljong i marmor föreställande Gustav III i Gävle rådhus som var en gåva från kung Gustav III till Magistraten i Gävle år 1791.
Utrop
SEK 600.000 – 800.000
€ 58.000 – 77.000
Proveniens
Johan Tobias Sergel (1740-1814), upptagen i Johan Tobias Sergels bouppteckning under “Arbeten i Hvit Marmor: Medaillon K: Gustaf den IIIde i marmor endast ebaucherad af Sergell”, (Kungliga Biblioteket).
Därefter genom arv till sonen Johan Gustaf Sergel (1792-1858).
Litteratur
Henry Brougham, 1:e baron Brougham och Vaux, The Life and times of
Henry Lord Brougham, 1871, omnämnd s. 164.
Av de nära 200 porträttmedaljonger som 1700-talets store svenske skulptör Johan Tobias Sergel utförde har endast en av Sergels hand i carraramarmor istället för i gips tidigare varit känd, nämligen porträttet av kung Gustav III i Gävle rådhus. Nu har ytterligare en porträttmedaljong i carraramarmor föreställande kung Gustav III återupptäckts.
Den 13 september 1791 skrev Gustav III ett brev till Magistraten i Gävle med anledning av det nyligen uppförda rådhuset där en förestående Riksdag skulle äga rum. Gävle var en stad av betydelse och ett rojalistiskt fäste varvid kungen önskade förära dem med utsmyckning i form av en porträttmedaljong med majestätens eget porträtt: ”…Då Vår önskan är, at på et sådant sätt tillika bereda Edre Efterkommande förmåner, hafve Vi, för att göra denna åminnelse af Oss för dem så mycket varaktigare, hälst velat lämna den i Marmor, och Vi hafve tillika därvid nyttjat den Konstnär, hvars Skicklighet hedrat hans Fosterbygd och med almänt Bifall tillagt honom Företrädet för Utrikes Medtäflare.”. Kungens beundran för den store skulptören Johan Tobias Sergel var stor och han framhöll i sitt brev medaljongens konstnär som en av de allra främsta. Det står inte helt klart när Magistraten i Gävle emottog den färdiga medaljongen, men i slutet av januari 1792 hölls en Riksdag och i ett kvitto upprättat av Sergel den 3 januari 1792 som förvaras i arkivet efter Gustav III i Riksarkivet återfinns ”Konungens medaillon af marmor à 300 [riksdaler]”. Det är utfärdat ett par månader innan skottet på operan och det är inte förrän i december samma år som Sergel kvitterar att Herr Landshöfvdingen Ugglas betalat den. Kungens medaljong pryder väggen i Gävle rådhus ännu i dag.
I Johan Tobias Sergels bouppteckning vid dennes frånfälle 1814 finns endast ett fåtal arbeten i vit marmor nedtecknade. Förutom Sergels mästerverk, figurgruppen Amor och Psyke som tillhör Hans Majestät konungen, finns bland annat en ”Medaillon K: Gustaf den IIIde i marmor, endast ebaucherad, af Sergell” upptagen. Medaljongen i Gävle var således inte som man hittills hade trott den enda medaljongen i marmor som Sergel utfört och porträttmedaljongen som nu presenteras i auktionen är alltså den som återfinns i Sergels bouppteckning.
I auktionens medaljong är konstnärens hand nära. Uttrycket ”ébaucherad” i bouppteckningen syftar till de synliga mejselspåren och att den inte är färdigpolerad. Med stor sannolikhet är auktionens medaljong den utarbetade förlaga som Sergel arbetade med då han på fri hand skulpterade kungens anletsdrag. De små obetydliga väl placerade hålen som exempelvis syns vid kungens tinning, hårfäste och ögonbryn visar prov på Sergels teknik där han med hjälp av en punkteringsmaskin kunde överföra sin utarbetade modellerade förlaga till nästa marmorblock. Dessutom är det tydligt att Sergel flyttat profilen cirka en centimeter till vänster. Detta är ett så kallat pentimento, det vill säga en alternering av kompositionen, som visar hur konstnären arbetat, ändrat och utformat sin vision. Med hänsyn till Sergels synliga utformning av auktionens medaljong liksom likheterna med den i Gävle rådhus kan vi dra slutsatsen att den nu aktuella ébaucherade versionen i auktionen utgör en förlaga efter vilken medaljongen i Gävle är utförd.
Ytterligare exempel på att medaljongen fanns kvar i Sergels stora ateljé är en redogörelse som Henry Brougham, 1:e Baron Brougham och Vaux (1778-1868), tar upp i sin självbiografi ”Life and Times of Henry, Lord Brougham” utgiven 1871. År 1799 besökte han Sverige och var i Sergels ateljé där han bland annat såg den aktuella medaljongen: ”There are also medallions of Gustavus III. and IV. extremely like, and casts of Trajan’s column of the real size, executed by Sergel at Rome, by order of the late king, for whose temple at Haga most of these things are intended”. Att Sergel uppenbarligen behöll den i sin ateljé livet ut tyder på att den hade stor betydelse för honom.
Johan Tobias Sergel som var son till hovbrodören Christofer Sergel med sachsiskt ursprung lämnade faderns verkstad och fick en konstnärlig yrkesutbildning genom bland andra hovintendenten Jean Eric Rehn och ornamentsbildhuggaren Adrien Masreliez. Hösten 1756 blev Sergel elev hos den franske bildhuggaren Pierre Hubert L’Archevêque och följde med sin lärare till Paris ett par år senare. Under åren 1767-1778 var Sergel i Rom som stipendiat. Tiden i Rom påverkade Sergels utveckling som både skulptör och tecknare. Han arbetade i marmor och fick sitt internationella genombrott som skulptör exempelvis med verk som Ludvig XV:s beställning av skulpturgruppen Amor och Psyke.
Den 5 juli 1779, hemkommen från Europa presenterades Sergel för Gustav III på Drottningholm av överintendent Carl Fredrik Adelcrantz. I hovfunktionären Gustaf Johan Ehrensvärds dagboksanteckningar beskrivs mötet: ”Hans Maj:t talade mycket med honom om dess konst och dess arbeten”. Dessutom hade Sergel fört med sig skulpturer från Rom för kungens räkning som Gustav III med stor nyfikenhet såg packas upp. Besöken för kungen i ateljén skulle komma att bli många, ibland inkognito. Sergel har i en teckning föreställande kungen i Nationalmuseums samling avporträtterat honom iförd lågskor, käpp och en bredbrättad hatt. Sergel har själv beskrivit bilden: ”Gustaf III åm morgonen när han komm i mitt atelier”. Sergel påbörjade snart en byst i gips av Gustav III som gavs som julklapp till drottning Sofia Magdalena. Sergels arbete försvårades av att kungen var okoncentrerad och otålig och därmed svår att skissa av men bysten blev omvittnat porträttlik. Den kunglige bibliotekarien Carl Christoffer Gjörwell förklarar: ”Hr Sergel visar oss dagligen nya underverk af sin konst. Han har nu ock modellerat Hans Maj:t., och det öfvermåttan likt. Man vet huru svårt våra konstnärer hafva att träffa den Likheten; deröfver klagade ock Hr Sergel, dels för det, att Hans Maj:t ej gerna sitter så länge stilla, och dels för det, at Hans Maj:ts ansigte ändrar så ofta caracterer. Emellertid äro de fine och mäst känbare dragen väl af honom uttryckte”. Den kunglige bildhuggaren Sergel skulle få fler uppdrag av kungen och avbildade honom bland annat i den ärestaty med den stående Gustav III som skulle placeras vid Skeppsbron nedanför Slottsbacken liksom i den aktuella porträttmedaljongen.
År 1783 begav sig kungen under pseudonymen Greven av Haga på sin italienska resa och med sig hade han bland andra Riksrådet Carl Sparre och sin favoritskulptör Sergel. Kungen ansåg att Sergel hade ett gott öga och som kungens ciceron och rådgivare inhandlades antika skulpturer till kungens samling. Förtroendet för Sergel som spenderat lång tid i Italien tidigare var stort och i sitt umgänge med kungen kunde Sergel som den utsökte tecknare han var avbilda många scener och situationer från resan liksom porträtt av Hans Majestät. Gustav III skrev i ett brev till brodern hertig Karl från resan: ”Italien kan inte ens förete en skulptör värdig nog att jämföras med Sergel”.
Sergel kommenterade den italienska resan långt senare: ”Denna tid blev en av de angenämaste i mitt liv. Jag återsåg Italien med den mest upplyste, den mest välvillige monark som jorden frambragt. Minnet är mig kärt till min sista stund”.
Johan Tobias Sergel, som var en av sin tids mest framstående skulptörer, visar i auktionens medaljong sin förmåga att fånga kungens porträtt i det som skulle bli den sista avbildningen av kungen när han fortfarande var i livet. Mycket slående är skildringen av kungens vackra böljande hår där Sergel virtuost ger prov på sin mästerliga skulpterande hand. Djupet och skuggspelet är anmärkningsvärt skickligt utfört. När den nu aktuella porträttmedaljongen bjuds ut på marknaden kan man genom Sergels egen bouppteckning och medaljongens utformning fastslå att den är utförd av konstnärens egen hand.
Att Gustav III och Johan Tobias Sergel hade en alldeles särskild relation är uppenbar. Fascinationen och beundran för den andre tycks ha varit ömsesidig. I auktionens porträttmedaljong möts kungens anlete och konstnärens skickliga hand i det förnämaste material som Sergel så högt skattade. Marmormedaljongens vidare öde efter Sergels bortgång leder oss till sonen Johan Gustaf som efter fadern ärvde Spånga Säteri med alla tillhörigheter och Sergels konstsamling. Nu ges chansen att förvärva ett synnerligen unikt konstverk av den störste svenske skulptören genom tiderna.