Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9 – 12 November 2021
Nr. 362 Ivan Ivarson (1900‑1939). Kvinna under träd i kvällssol. Signerad I. Ivarson. Olja på duk, 63 x 67,5 cm.
800.000 – 1.200.000 SEK
€ 80.000 – 120.000
Svensk privatsamling, förvärvad av nuvarande ägares morföräldrar.
En konstnär som besatt förmågan att fullständigt hänge sig åt färg och form inom sitt måleri var Ivan Ivarson. Färgen speglade konstnärens upplevelser och känslor inför människor han mötte och sin omgivning, förenat i ett måleri som blev en kärleksförklaring till allt det levande och vackra i vår värld. I auktionen återfinns ett av konstnärens koloristiska mästerverk, Kvinna under träd i kvällssol, där Ivarsons skickliga penselföring möter en glödande kolorit.
När Ivarson hösten 1922 började som elev hos Tor Bjurström på Valands målarskola i Göteborg kunde han knappast hamnat i bättre händer. Bjurström var känd för att genom små uppgifter ställa krav på sina elever att så rikt som möjligt utrycka sig med få färger och genom enkla former. Varje elev fick efter bästa förmåga finna sitt eget måleriska uttryck. Ivarsons tidiga måleri bestod framförallt av landskapsbilder målade i dova färger, mörka och mättade, där ibland något lysande gult eller rött kunde framträda. Under resor till först Italien och därefter de franska orterna Cagnes och Antibes börjar han utvecklas till den enastående kolorist som kom att göra honom banbrytande inom den svenska konsten. Han blir en lyrisk landskapsmålare som innerligt fångar sina intryck på dukarna framför honom. Den dämpade koloriten är nu borta och fram träder ljusflödande sydländska landskapsbilder. Resan fortsätter till Paris under våren 1928, där Ivarson gifter sig med skulptrisen Märta Taube som han lärt känna under åren på Valands. Paret återvänder snart till Sverige och Ivarson finner ständigt nya motiv att måla, han är förälskad och lyckligt medvetande om att livet med dess möjligheter till skapande nu ligger framför honom. Med hustrun som främsta modell och snart också parets son Per hänger sig Ivarson fullkomligt åt måleriet. I hans produktion syns hustrun sittandes på en stol i trädgården, sonen Per lekandes på gräset eller en ung flicka som plockar blommor på ängen. ”Ty att måla det är främst att dikta i färg” menade Ivarson. Den första tiden i Sverige efter utlandsresorna spenderas i Helsingör men Ivarson for snart till Stenungsön i Bohuslän. Vintrarna tillbringades i Göteborg där han var född, och somrarna i skärgården där naturens skönhet aldrig svek honom. I hans måleri syns nu en storslagen kraft med en het kolorit som alltmer växer fram.
Under många år spenderade Ivarson en stor del av sin tid i Göteborg, inte sällan frånskild familjen för att koncentrera sig fullt ut på måleriet. Hans färger blir alltmer brinnande och uttalandet ”jag skulle vilja äta färg” går nu helt i linje med hans uppdrivna kolorit. I auktionens mästerliga verk ser vi just detta, hur de flammande kulörerna kontrasteras mot varandra men bildar en harmonisk helhet. Den glödande solen som avspeglar sig mot himlen övergår från gult till orange mot den intensivt blå himlen. Blå var Ivarsons favoritfärg och han använde den nästan alltid i sina målningar från 1930-talet, år då hans uttryck var som allra mest expressivt. I auktionens målning går färgen igen i den sittande kvinnans klänning, hennes hatt, vattnet, ett hustak och de tornande bergen i fjärran. Små stänk av blått har även letat sig in i trädkronan. Kvinnan som slagit sig ner under trädet bär stora likheter med Ivarsons kvinnor i andra verk och möjligtvis är det hustrun Märta som än en gång har fått vara modell. Ofta porträtterades kvinnorna i Ivarsons målningar iförda vackra hattar, en för tiden vanligt förekommande accessoar likväl som ett nödvändigt skydd mot solens hetta under sommarhalvåret. På många vis är det en idyll vi möter i Ivarsons porträttering, där den vackra kvinnan rofyllt betraktar den slående utsikten över hustak och hav. Det är en hänförande sommardag vid vattnet som Ivarson så skickligt återger, så full av livsglädje och värme för det vackra landskapet.
Om Ivarsons konstnärskap har berättats: ”Ivan Ivarson ägde ett koloristiskt temperament av en primitiv våldsamhet och styrka, men han var samtidigt en medveten experimentator, som radikalare än de flesta i sin generation ställt färgens problem. Men bakom detta experimenterande med ståndpunkter låg också upplevelser av rent mänsklig art. Ivarsons koloristiska utveckling är inte bara resultatet av ett medvetet studium av färgens problem utan också och framförallt avspeglingen av ett livsdrama.” ■