Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8 – 10 november 2023
Nr 634 Ivan Ivarson (1900‑1939). ”Blommor” – Saint-Georges-de-Didonne. Signerad I. Ivarson. Olja på duk, 88 x 70 cm.
Sannolikt utförd år 1937.
Med påskrift: ”No. 1” a tergo.
400.000 – 500.000 SEK
€ 35.000 – 43.000
Bukowskis, Stockholm, Svensk-Franska Konstauktioner, 26‑27 november 1981.
Åmells konsthandel, Stockholm.
Svensk privatsamling.
För den som betraktar Ivan Ivarsons konstnärsgärning förefaller det självklart att blommorna var ett av hans mest älskade och återkommande motiv som följde genom hela hans liv. Med prunkande buketter i de härligaste färgskalor och kompositioner lyckas han hänföra och med ett alldeles särskilt uttryck har han genom dessa välkomponerade skapelser strålande av färg blivit så älskad av publiken. Om den första blomstermålningen av Ivarson har hans hustru Märta Taube-Ivarson berättat: ”Ivan Ivarson älskade blommor, kom ofta hem med en liten bukett vildblommor. Hans första blomstermålning, som tillkom före Valandstiden var Penséer. Han hjälpte sin morfar att anlägga trädgården kring föräldrarnas nybyggda villa i Hagen, Göteborg, plantera buskar och perenner, så blomsterrabatter. När blomningstiden kom, stod där en rabatt full med sköna penséer. De blev förevigade, en doftande liten blomstermålning, föregångare till en serie praktfulla målningar med blommotiv, som är värda sin egen utställning!” Därefter skulle blommorna för alltid bli hans ständiga följeslagare genom livet.
Under Ivarsons sista tid i Göteborg skymtades en förälskelse i tingens uppenbarelse som snart hans franska måleri skulle utveckla än mer. I flera år hade han längtat efter att få ge sig ut på en resa, med undantag för de korta vistelserna i Värmland och på Bornholm hade han knappt lämnat Göteborg de senaste åren. Han längtade efter att återse blommande ängar, havet och klipporna och hördes ofta berätta om hur lätt det var att måla söderut, där jorden var röd och havet blått precis som han ville ha dem. I juni 1937 blev det äntligen möjligt för Ivarson att resa. Glädjen inför den stundande resan började redan innan visa sig genom ett glödande måleri och friska penseldrag. Visserligen bar det inte av till tropikerna som han som ung drömt om att någon gång besöka, men till det soldränkta Frankrike. Ivarson stannade först i Paris ett par månader och sökte efter en plats att slå sig ner på mer långvarigt där han samtidigt skulle kunna måla ifred. Därför föll valet inte på någon av de mer populära utflyktsmålen. Istället for han efter anvisningar till Saint-Georges-de-Didonne, den lilla charmiga staden vid Atlantkusten. ”Den bjuder på allt vad en målare kan önska” fick Ivarson höra. Entusiastiskt for han iväg och nådde den idylliska tillvaron i Charente Inférieure norr om Garonnes mynning. Där hyrde han ”Villa Tanagra” vid Rue Collignon och i breven han sände hem till vänner i Sverige beskrev han förtjust sin nya hemstad, en egen trädgård med prunkande blommor och de förtrollande omgivningarna vid kusten. För en konstnär som uppskattade naturens skönhet och älskade livets goda kunde Ivarson knappast ha funnit en bättre plats. Att han snabbt fann sig tillrätta och trivdes märks inte bara genom brev, utan även i måleriet som nu trots slutskedet i Ivarsons liv antar en ny intensitet.
Målningarna som Ivarson utförde under tiden i Saint-Georges-de-Didonne numrerades ofta på baksidan av dukarna. Auktionens storslagna blomsterstilleben ”Blommor” är numrerad 1, möjligen är detta den första kompositionen som Ivarson utförde efter ankomsten till staden eller åtminstone en av de tidiga. Det är en mogen konstnär som för penseln mot duken, fri från allt som inte rör hans egna idéer om verkligheten. I Frankrike kunde han äntligen åter knyta an till naturen igen, och som han älskade färgerna som uppenbarade sig framför hans ögon! Under åren i Göteborg behövde han ofta förstärka sina omgivningar när han skildrade dem, nu tycktes allt glöda runt omkring honom. Arne Stubelius skriver om Ivarsons tid i Saint-Georges-de-Didonne och de fantastiska stilleben han nu utför: ”Den egna trädgården – vilken hundraprocentig avkoppling bör inte pysslandet med fruktträd, prydnadsbuskar, blomsterrabatter och grönsaksland ha skänkt Ivan Ivarson, som alltsedan barndomen haft god hand med Floras barn. Mera i bästa mening problemfritt måleri har han väl aldrig åstadkommit än i sina idylliska trädgårdsbilder och stilleben med blommor och frukt från St. Georges.”
Som den sanne konstnären sökte Ivarson hela tiden efter nya utmaningar att bemästra. Genom svårmod, uppoffring och sann lidelse har Ivan Ivarson för alltid befäst sin position inom vår svenska konst. Hans konstnärskap är starkt särpräglat och fritt från samtida jämförelser. Som den ständige sökanden var han den som fann, med hans egna ord: ”Ty att måla, det är främst att dikta och återge i färg. Spelar inte färgen första rollen kan det visserligen vara konst men inte måleri.” ■