Klassiskt & Asiatiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9-11 december 2020
Nr. 397 Ivan Aguéli (1869‑1917). ”Byggnader i landskap”. Olja på duk lagd på pannå, 25 x 33 cm.
Utförd c:a år 1916.
300.000 – 400.000 SEK
€ 29.000 – 39.000
Nationalmuseum, Stockholm, ”Aguéli-utställningen”, 1939, kat. nr. 123.
Göteborgs Konstmuseum, ”Ivan Aguéli”, 1957.
Valby Kunstforening, ”Aguéliudstillingen”, 1961, kat. nr. 200.
Aguélimuseet, Sala, ”Ivan Aguéli – Jubileumsutställning”, 1992, kat. nr. 27.
Fahlnaes Konsthandel, Göteborg, ”Ivan Aguéli”, 2012.
Axel Gauffin, Ivan Aguéli – Människan, mystikern, målaren, 1940, upptagen som kat. nr. 228.
Viveca Wessel, Ivan Aguéli: porträtt av en rymd, 1990, avbildad s. 167.
Ivan Aguéli var en av den svenska modernismens förgrundsgestalter. Med en utpräglad känsla för färger, ljus och perspektiv skapade han ett nydanande förhållningssätt som kom att inspirera och påverka den kommande svenska konsten.
Aguéli började sin konstnärsbana på Gotland under de sista åren av 1880-talet. Öns exceptionella natur, ljus, färger och landskap fascinerade Aguéli och kom att bidra till hans beslut att bli konstnär. Möten och uppmuntran från de konstnärer, som sedermera kom att räknas till Varbergsskolan, Richard Bergh och Karl Nordström, kom också att påverka Aguéli att välja konstnärsbanan och influerade även hans tidiga skapande. Nordströms uppmuntran förde Aguéli ut i världen där hans konstnärskap och liv tog sig vidare och rörde sig mot spiritism och symbolism i ett unikt och spännande levnadsöde som dessvärre kom att avslutas alldeles för tidigt.
I Paris mötte han konstnärskollegan Émile Bernard och genom honom Gauguin, van Gogh och Cézanne bland andra. Han studerade, intresserade sig för anarkism och bedrev diverse rättsaktivistiska aktioner, umgicks med bohemer och vidgade sin andliga sfär samt arbetade som skribent. Han kom som så många andra under 1800-talets slut i kontakt med Swedenborgs korrespondenslära som handlar om att full överensstämmelse råder mellan tillvarons andliga och fysiska sidor, och varje del av jordelivet har sin motsvarighet i den gudomliga världen. Detta fick inflytande på Aguélis tänkande men också i hans uttryck som konstnär.
Till en konstnärsvän skrev Aguéli: ”Medgiv att ett landskap kan återge ett själstillstånd. […] Om landskapet är själens spegel så svara himmel och lontain mot de höga och intima principerna”. I ett sökande efter sanning kan man räkna in Aguéli i en esoterisk symbolism, där han såg den konstnärliga skapandeprocessen som en väg till självförverkligande på ett högre plan.
I auktionens verk ”Byggnader i landskap” syns en vit byggnad skymd av grönskande träd. Den svagt aprikosfärgade himlen vittnar om dagens sista solstrålar som skänker värme till vår jord. Både träden och husets form vittnar om en bild från sydligare breddgrader, sannolikt från Spanien där Aguéli spenderade sin sista tid i livet.
Aguéli var vida berest; han bodde en längre tid i Egypten, besökte Indien och kom så slutligen till Spanien. Hans studier i religion och orientaliska språk tog överhand och han lät penseln vila under en period. Hans stora teosofiska intresse ledde honom till islam, en religion som han konverterade till när han var i trettioårsåldern och tog sig namnet Abd Al-Hadi Aqhili. När han åter tog upp sitt målande gick han bland annat i skola hos Carl Wilhelmson. Efter en tid när han återvänt till Egypten blev han utvisad och tog sig med båt till Spanien. Där lever han knapert men målar som aldrig förr. Han går långväga promenader ut i naturen för att hitta sina motiv som han fångar på de i litet format så intagande verken.
Efter Aguélis bortgång kunde en större utställning hållas i Konstnärsförbundets försäljningslokal på Strandvägen, AB Konstverk, som öppnade den 26 januari 1920. Det var bland annat tack vare prins Eugens försorg som kvarlåtenskapen kom hem till Sverige. I Aftonbladet skriver Nils Palmgren den 15 februari: ”Hundra små skisser, som sitta uppklistrade sex à åtta intill varandra inom samma ram och på samma kartong […] och de döda varandra dock inte, det hela blir icke monotont och tröttande; med en stegrad entusiasm går man från duk till duk och med konstnären blir man för varje ny liten skiss rikare”. Utställningen blir en succé. En konstnär som dittills varit så gott som okänd får äntligen sin självklara plats i den svenska konsthistorien. Aguéli har därefter förärats flera separatutställningar, och finns dessutom representerad vid bland annat Moderna Museet och Nationalmuseum.