Klassiskt & Asiatiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8-10 december 2021
Nr. 133 Helmer Osslund (1866‑1938). Lapporten i grönska. Signerad Helmer Osslund. Olja på duk, 96 x 132 cm.
Utförd omkring 1915.
1.500.000 – 2.000.000 SEK
€ 150.000 – 200.000
Bukowskis, Stockholm, 29 november 2005, kat. nr. 43.
Sir Michael Smurfit (född 1936).
Åmells konsthandel, Stockholm.
Verksam under en tid då konstnärer fångade bilder från olika geografiska områden, framgår det tydligt var Helmer Osslund satte ner sin artistiska fana. Där Carl Wilhelmson fångade västkusten, Eugène Jansson sitt Stockholm, Carl Larsson och Anders Zorn Dalarna, så kvarstår Osslund som de norrländska viddernas okrönte konung. År 1898 hade Osslund funnit sitt hjärtas och konsts sanna hemvist i mötet med Norrlands fjällmassiv och de storslagna vildmarksvidderna. Detta blev startskottet för Osslunds artistiska upptäcktsfärd i det svenska landskapet som kom att uppta resten av hans liv, och det är i dessa, av konstnärsgeografins oupptäckta utkanter, som hans dynamiskt uttrycksfulla landskapskonst har tillblivit. Han var ständigt på jakt, sökande efter ny inspiration, lärdomar, impulser och de månadslånga målarvandringarna i de norrländska ödemarkerna omfattade allt från Nordingrå i söder till Torne träsk i norr.
När Helmer Osslund för första gången kom till Lappland öppnade han dörren till en ny, ännu outforskad del av sitt konstnärskap. Länge hade han drömt om att få besöka våra allra nordligaste breddgrader men väntat på rätt tillfälle. Först när han som konstnär kände att erfarenheten var honom mogen, var det så dags. Att Sverige är ett exotiskt land är måhända lätt att glömma, när vi står framför hans majestätiska kompositioner slås vi av detta självklara faktum. I en symfoni av färger, som likt nyårsnattens fyrverkerier exploderar i ett crescendo, stegras de häftiga kulörerna. Här besjälas det svenskaste av natur, här briljerar en av vårt lands främsta kolorister. Vägen till Lappland var för Osslund både lång och inte alltid enkel. Vägskälen i hans liv var många och han har av eftervärlden beskrivits som en person som aldrig stannade länge på en plats utan hela tiden sökte sig vidare. En orolig konstnärssjäl är måhända svaret, samtidigt är det många som vittnat om hans lättsamma och tillgängliga person. Det eviga sökandet såg Osslund som någonting självklart för den sanne konstnären, hans levnadstecknare har beskrivit hur han rådde den unge Leander Engström att söka sig från Sundsvall, där de båda för första gången möttes: ”En man, som, skall bli konstnär, måste ut och lufta på sig, annars dör konstnärsämnet inom honom … Konst är kamp, ensamhet, köld och svält, umbäranden i alla riktningar. Endast den, som offrar något, kan vinna något.” Det var en man av erfarenhet som talade, allt detta väl beprövat av Osslund själv.
Som 27-åring fattade Osslund sitt djärva beslut att avsluta sin fasta och ekonomiskt betryggande tillvaro som anställd dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik för att i stället följa sitt kall. Till Paris, konstens högkvarter, reste han för sina få sparade slantar. Fast besluten att lära allt han kunde studerade han ambitiöst och frenetiskt, sög i sig allt vad staden hade att erbjuda. På Académie Colarossi skrev han in sig men besökte också flitigt alla museer och utställningar. Staden var en smältdegel av konst och inspirationen var oändlig. Med ”svenskarna” stötte han självklart också ihop, men eftersom ”de målade i flock, och de söpo i flock” sökte han sig hellre till amerikanska klubben där han kände sig mer hemma, det var också nu han ändrade stavningen av sitt namn. Men levernet var hårt, kallt och kassan snart tom. Av en vän fick han så tips om en annan skola som var billigare, han installerade sig en eftermiddag och frågade så vem läraren var. Paul Gauguin blev svaret och till brodern Elis skriver Osslund den 2 februari 1894: ”Jag studerar för en fransk målare som heter Gauguin. Han är gift med en danska, har rest tror jag öfver allt, bland annat äv. i Sverige, Japan och Taghiti, har nyss haft en separatutställning i Belgien o en här i Paris som jag dock ej hann få se, samt är mycket sjelvständig o. originell målare. Målar lifligt o. färgrikt, fast med fritt iakttagande af färgvalörerna o. tycks vara en bland de få verkligt ursprungliga målare som Frankrike för närvarande eger.” Veckorna hos Gauguin blev inte många, intrycken dock bestående och släktskapet mellan de båda konstnärskapen nämns ofta när vi talar om Osslunds måleriska kvaliteter.
Till det mytomspunna Lappland kom Osslund för första gången 1905 och nog hade han anat att här fanns en särskild magi. Under hela livet skulle han återvända, på sina långa vandringar i naturen fann han belöningen i de vidsträckta vyer som öppnade sig framför honom. I dess storslagna överdådighet fann han de motiv som skulle bli till målningar som för alltid kommer att höra till de mest tongivande inom det svenska landskapsmåleriet. I en sprakande färgprakt blir det svenskaste av landskap en exotisk symfoni att hänföras av. Lapporten var, från första gången han besökte denna så beryktade plats, för Osslund ett motiv som ständigt lockade. Auktionens hänförande skildring av Lapporten i grönska fångar naturens överväldigande skönhet där de värmande vindarna sveper genom de knotiga björkarnas klorofyllstinna lövspelande kronor och det brusande vattnet som häftigt forsar fram genom landskapet. Den gnistrande vita snön täcker ännu de högsta bergens toppar denna ljuvligt grönskande sommardag, förevigad med en finstämd koloristisk valörskiftning i färgtonerna. Som ingen annan har Osslund tagit sig an det norrländska landskapets natur och genom sina penslar sjungit dess lovsång.
Helmer Osslund var en äventyrare. Han gjorde allt för konsten, levde under synnerligen knapra och ansträngda förhållanden, isolerade sig ofta i obygden, lärde känna naturens innersta väsen och blev vår främsta uttolkare av den. Som konstnär passar han inte i något fack, han tillhörde aldrig heller några grupperingar. Han var särlingen som sökte och fann, lika djärv, modig och storslagen som sina mästerverk. ■