Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 15-18 juni 2021
Nr. 752 Gustaf Fjaestad (1868‑1948). Vinterväg i snötyngt landskap. Signerad och daterad G Fjaestad 96. Olja på duk, 90 x 121 cm.
300.000 – 400.000 SEK
€ 30.000 – 39.000
Gustaf Fjaestad anses onekligen vara en av de främsta skildrarna av vinterlandskap inom den svenska konsthistorien och har genom historien givits epitetet ”rimfrostens mästare”. Fjaestad uppmärksammades av kritiker och i press både inom landets gränser och internationellt. I en artikel i Manchester Guardian i november 1925 skriver en kritiker: ”Det finns inga levande varelser på hans bilder, men istället ger han naturen ett pulserande liv. Han skänker livets andedräkt till snön, isen, vattnet, solljuset, himlen, björkarna, tallarna, till allt levande […] Han låter snön berätta sin egen historia […] Han visar inte bara isens yta, utan dessutom dess djup, dess kropp och själ”. Citatet ur den brittiska dagstidningen är intressant då det öppnar upp för tolkningar av Fjaestads motiv på ett djupare plan än det enbart dekorativa. Fjaestad som var praktiserande och missionerande teosof skrev egna manus och höll föredrag nämner vid ett tillfälle att ”Konsten anser jag vara analog med sanningen”. Denna livsåskådning visar på Fjaestads teosofiska influens i hans inre sökande efter sanningen i måleriet. Fjaestads förmåga att ge liv, värme och skapa en inbjudande känsla åt de karga vinterlandskapen är vad som gör konstnären till en unik skildrare av den skandinaviska vintern. Gustaf Fjaestad är representerad både genom konstnärens måleri och konsthantverk på landets mest framstående institutioner som exempelvis Nationalmuseum och Thielska Galleriet.
Det finns i Gustaf Fjaestads vintermotiv ett kärleksförhållande till snön och snölandskapet som vi nordbor förstår, den träffar oss rakt in i själen. Fjaestad har vid ett tillfälle sagt att: ”Vintern visar sig inte för mig som ett tyranniskt monster, utan fylld av en ren och lugn ande”. En målning som bevisar Fjaestads storhet är auktionens magnifika målning ”Vinterväg i snötyngt landskap” utförd 1896. Verket som föreställer ett frostbitet värmländskt vinterlandskap med en upplogad väg innehåller flera av mästarens främsta kännetecken. Vad som är återkommande i de flesta av Fjaestads vinterbilder är att de inte sällan inkluderar spår av människor eller djurs påverkan på vinterlandskapet. I auktionens målning tycks hela världen visas i full vinterskrud, rofylld, rent och lugnt på väg mot ett okänt mål.
I “Vinterväg i snötyngt landskap” skapar Fjaestad med hjälp av sin penselföring och färgval vid första anblicken ett inbjudande gnistrande snötungt landskap. Fjaestad skildrar vinterlandskapet med en personlig ödmjukhet, som om han vore en del av naturen, ej som dess härskare och överman. Den igenkännbara rimfrosten på de praktfulla träden ramar in och skapar en portal där betraktaren leds genom spåren i snön mot det okända. Vägen fungerar även som en förnimmelse av den mänskliga närvaron i vinterlandskapet. Enligt den teosofiska läran är snön en mjukare och finare materia än den jordliga verkligheten som döljs under den graciösa materian. Fjaestad har i auktionens målning tonat ned den starka kontureringen på exempelvis de frostbitna barrträden som är återkommande i konstnärens œuvre. Genom denna mer graciösa penselföring skapar konstnären en mjukare andaktsfull avbildning av snön i landskapet. Juxtapositionen mellan den vördnadsfulla framställningen av landskapet och den pointillistiska teknik som Fjaestad använt för att skildra snön skapas en magisk, praktfull och vibrerande kärleksförklaring till snön och vinterlandskapet.
Den teosofiska teorin om att snön som täcker den underliggande naturen är den materia som står närmst andligheten. Samt den bildstruktur som visar spår som leder betraktaren mot ett okänt mål, bortom det vi med blotta ögat kan se kan tolkas som att konstnären inte endast valde vintermotiven utifrån vinterlandskapens skönhet och hans fäbless för vintersport utan även av andliga och inre sökande meningar. Fjaestads inkluderande av den mänskliga närvaron genom att skildra en plogad väg skapar också en känsla av ett samspel mellan människa och den natur kring sjön Racken som han så innerligt älskade.