Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Klubbad för 540.000 kr vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10-13 december 2019
Nr. 897 Gustaf Fjaestad (1868‑1948). ”Rimfrost på is”. Signerad och daterad G Fjaestad 21. Olja på duk, 72,5 x 117 cm.
Med etikett på spännram: ”6 1922 II, Rimfrost på is 4.500 Gustaf Fjaestad”.
300.000 – 400.000 SEK
€ 28.000 – 37.000
Stockholms Auktionsverk, Stora Kvalitén, 25 november 1997, kat. nr. 1032.
Svensk privatsamling.
Gustaf Fjaestad kan ses som en självständig avantgardist från början till slut av sin konstnärskarriär. Fjaestad var totalt ointresserad av att ägna sin konst åt stilar som förvanskade naturen. Stilar som kubism, surrealism och dadaism var riktningar som lockade andra svenska konstnärer, men dessa undveks minutiöst av Fjaestad. Han ville måla naturen som den uppenbarade sig för honom med ett djupare dolt budskap. Auktionens målning är slående på många sätt. Inte många målningar känns så långt från stilar och ideal som denna kärleksförklaring till naturen och vinterlandskapet i det värmländska landskapet kring sjön Racken.
Få målningar av Gustaf Fjaestad känns så välarbetade och inkluderande av konstnärens karaktäristik som auktionens “Rimfrost på is” från 1921. Det grandiosa vinterlandskapet är uppdelat i flera sektioner. I förgrunden är en snötäckt strandkant avbildad i den för Fjaestad kännetecknande punkttekniken. Till höger i målningens bildplan syns en kortare björk med grenverk fulla av rimfrost. Trots att björken är förhållandevis liten till storleken har Fjaestad valt att ägna en tredjedel av dukens yta att praktfullt återge den med markerade konturer. Fjaestads konturer av björkens grenar skapar vibration och bjuder in till ett intressant spel med målningens perspektiv. Rubbandet av perspektivet skapar rörelse och vibration i bilden då mellangrundens växtlighet i form av barr- och lövträd, och stenar är konturerade i samma manér. Den frusna sjön med tusentals oregelbundet formade blommor av rimfrost är mycket omsorgsfullt återgivna i målningen och bidrar till den vibrerande elektriska känsla som målningen framkallar. I vinterlandskapets bakgrund ligger kvällsljuset från solen som framkallar en kall blå ton i den nakna snön. I verkligheten och i Fjaestads vinterlandskap och skildringar av snö är den nästan aldrig helt vit. Snön tar helt beroende av externa förhållanden som ljus, väder och temperatur dess färger som kan skifta från grå, blå, lila till orange och röd. De snötäckta barrträden i horisonten skildras i en varm kulör och ger ett sken av att vara ostoppbar, skog efter skog i all oändlighet.
Konstnären beskriver sökandet efter livets gåta och oändligheten i ett brev till ärkebiskopen Nathan Söderblom: ”Men hur kan det finnas någon förklaring på sambandet mellan oss människokryp och det oändliga. På den frågan har vår tids vetenskapsmän utan att avse det även givit oss svar. Det lär att allt som finnes till i skapelsen är innerst endast olika slags vibrationer. Teosofin talar även speciellt om tre olika vibrationer så vida åtskilda att fast de röra sig det ena inom det andra någon friktion ej behöver uppstå. Nämligen det Materiella, Psykiska o det Andliga”. Fjaestad nämner ytterligare vid ett tillfälle: ”Konsten anser jag vara analog med sanningen”, ett citat som visar hans sökande efter en inre sanning i konsten.
I ett av de för teosofin viktigaste litterära verken av Madame Blavatsky likställs teosofin med en stråle av vitt ljus. De skilda religionerna och filosofierna delas upp i det vita ljuset till ett stort färgspektrum. Dessa externa livsåskådningar innehåller en del av den eviga sanningen som återfinns i det vita ljuset men också ”orena” beståndsdelar. Genom att förena dessa olika beståndsdelar kan teosofen skapa sanningens ursprungliga ljus. Fjaestad bidrar även genom sin punkteknik med dess stora färgspektrum att skapa teosofins eviga ljus i den vita snön. Fjaestad skapar ytterligare genom sin punkteknik i kombination med konturritandet den vibration som han nämner i sitt teosofiskt inspirerade brev till Nathan Söderblom. Teosofen ser materia och anden som likställda, anden är endast en mer raffinerad form av materian. Filosofen Rudolf Steiner beskriver materian och anden i form av vatten och is med följande ord: ”Det som är materia förhåller sig till anden som is till vatten. Löser ni upp isen, blir den till vatten. Löser ni upp materien, så försvinner den som materia och blir ande. Allt som är materia, är ande, andens yttre uppenbarelseform.” Det är dessa filosofier som med stor sannolikhet låg till grund till Fjaestads förkärlek till snö, is och vatten.
Auktionens storslagna målning sammanfogar dessa beståndsdelar och är ett exemplariskt utsnitt i vad som är Gustaf Fjaestads konstnärskap. För få har genom historien så väl som Gustaf Fjaestad fångat vår längtan till den obefläckade vackra svenska naturen och i synnerhet det omfamnande vinterlandskapet.