Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 13–16 juni »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 13 – 16 juni 2023
Nr 468 Gustaf Fjaestad (1868‑1948). ”Rimfrost”. Signerad G. Fjæstad. Olja på pannå, 111 x 91 cm.
Enligt påskrift a tergo utförd 1914 men sannolikt utförd under 1930-talet.
400.000 – 500.000 SEK
€ 35.000 – 44.000
Bukowskis, Stockholm, 19 november 1995, kat. nr 34.
Det finns i Gustaf Fjaestads vintermotiv ett kärleksförhållande till snön och snölandskapet som vi nordbor förstår, den träffar oss rakt in i själen. Själv har han vid ett tillfälle sagt att: ”Vintern visar sig inte för mig som ett tyranniskt monster, utan fylld av en ren och lugn ande”. En målning som visar Fjaestads storhet är auktionens finstämda ”Rimfrost”. I det frostbitna värmländska vinterlandskapet med en istäckt sjö sprider solens strålar ett varmt och mjukt sken över det sagolika landskapet. Med en personlig ödmjukhet skildrar Fjaestad vinterlandskapet som om han vore en del av naturen, ej som dess härskare och överman. Här tycks hela världen visas i full vinterskrud, rofylld, ren och lugn. Den gnistrande vinterdagens stillsamma skönhet är drabbande. Rimfrosten spelar över den knotiga björkstammens böljande grenar och reflekteras i den spegelblanka ytan på isen. I en vibrerande kärleksförklaring till snön och vinterlandskapet briljerar Gustaf Fjaestad i all sin prakt när naturen är som allra vackrast.
Med rätta anses Gustaf Fjaestad vara en av sin tids främsta uttolkare av kung Bores närmast magiska vinterlandskap och han har genom historien givits epitetet ”rimfrostens mästare”. Fjaestad uppmärksammades under sin levnad av kritiker och i press både inom landets gränser och internationellt. I en artikel i Manchester Guardian i november år 1925 skriver en kritiker att: ”Det finns inga levande varelser på hans bilder, men istället ger han naturen ett pulserande liv. Han skänker livets andedräkt till snön, isen, vattnet, solljuset, himlen, björkarna, tallarna, till allt levande […] Han låter snön berätta sin egen historia […] Han visar inte bara isens yta, utan dessutom dess djup, dess kropp och själ”. Citatet ur den brittiska dagstidningen är intressant då det öppnar upp för tolkningar av Fjaestads motiv på ett djupare plan än det enbart dekorativa. Fjaestad, som var praktiserande och missionerande teosof som skrev egna manus och höll föredrag, sökte efter den inre sanningen i måleriet. Hans förmåga att ge liv, värme och skapa en inbjudande känsla i de karga vinterlandskapen gör honom till en unik skildrare av den skandinaviska vintern.
För Gustaf Fjaestad blev livet invid sjön Racken i Värmland hans plats på jorden. Vandrande i skogen med dess stolta furor som nyss skänkts ett mjukt täcke av fluffig nysnö fann han sitt konstnärliga esse och även en motivkrets och stil som skulle bli hans alldeles egna. Hans vinterlandskap är alltid obefolkade, men spåren av människan kan ibland synas genom ett skidspår eller en eka som stillar vilar invid strandens kant. Genom en närmast pointillistisk teknik fångar han snöflingorna som beroende på rådande ljusförhållanden kan skildras i olika färgtoner och likaså isen vars hårda yta kontrasterar mot den mjukare snön. Jugendtidens böljande organiska former tar sig också in i hans bilder, i strandkanter, trädstammar och grenverk och oftast är kompositionerna uppbyggda i olika bildplan med en tydlig förgrund och djupverkan. Att Gustaf Fjaestad sedan länge fängslat sin publik är ett faktum, vad som under de senare åren blivit allt tydligare är också ett förnyat intresse från den internationella publiken som fascineras av det skandinaviska naturundret och hans storslagna skildringar av dess prakt. Kärleken till det okonstlade segrar och så gör även Gustaf Fjaestad. ■