Modernt & samtida
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 19-20 maj 2021
Nr. 432 Gösta Adrian-Nilsson (1884‑1965). ”Marin français”. Signerad Gösta Adrian-Nilsson samt monogramsignerad och daterad G. A-N Paris 22. Akvarell, blyerts och tusch på papper, 56 x 38,5 cm (bildyta).
600.000 – 800.000 SEK
€ 59.000 – 79.000
Konstnären Waldemar Lorentzon (1899‑1984), Halmstad, förvärvad direkt av konstnären på 1920-talet.
Därefter genom gåva till dennes barnbarn Johanna Fries, Göteborg under slutet av 1970-talet.
Galerie Bel’Art, Stockholm.
Galerie Bel’Art, Stockholm, ”Gösta Adrian-Nilsson: GAN – Works on paper 1915‑1924”, 25 april-4 juni 2015, kat. nr. 19.
Det var i juni månad år 1920 som Gösta Adrian-Nilsson (GAN) bestämde sig för att lämna Sverige och flytta till konstmetropolen framför alla – Paris. Under de kommande fem åren bodde han i den franska huvudstaden, undantaget somrarna 1922 och 1923 då han reste hem till Lund och Halmstad. I Paris fick han snart överta en lägenhet på den idag smått legendariska adressen 86 rue Nôtre-Dame-des-Champs i Montparnasse. I de bohemiska konstnärskvarteren hade människor under de senaste decennierna samlats från olika delar av världen och det var här som de olika modernistiska konstinriktningarna frodades, i kombination med ett uppsluppet och otvunget leverne. På kvällarna samlades man på Café de la Rotonde, Les Deux Magots, Café de Flore och La Coupole. Författare, konstnärer, skådespelare och mångsysslare möttes, vänskapsband knöts och en och annan konflikt lär också ha utspelats sig. Därmed förefaller det rätt logiskt att GAN, som till skillnad från många av sina samtida skandinaviska konstnärskollegor valt att resa till Tyskland, nu helhjärtat såg möjligheterna i den franska huvudstaden. Men nu var det inte för att studera och lära han reste, GAN var redan en etablerad konstnär i Sverige som under de senare åren rönt uppmärksamhet för sitt banbrytande måleri, inte särskilt positivt emottaget av kritikerna men den svenska konstpubliken var ju som bekant svårflirtad. Till Paris reste han därför med en förhoppning om att vidareutveckla sina konstnärliga teorier och han kom direkt till händelsernas centrum. I samma hus som GAN flyttade in hade också Fernand Léger sin ateljé och sedermera konstskolan Académie Moderne i husets bottenvåning, synnerligen viktig för den kommande generationen skandinaviska konstnärer, däribland Halmstadgruppens medlemmar. Léger välkomnade GAN till sin ateljé och de båda uppskattade och respekterade varandras konstnärliga tankar, en dag kom de till och med att byta verk med varandra, Léger fick en kubistisk skulptur och GAN valde en akvarell om vilken han i sin dagbok har nedtecknat den 2.1.1922: ”Jag byter ut min spikade skulptur mot en akvarell – som jag får välja. Hurra! Jag är glad som min speleman på tavlan. Så var det dock Léger.”
Flytten till Paris innebar en nytändning för GAN som utvecklade en syntetisk-kubistisk stil som han flitigt laborerade med. Inspiration fann han bland annat i Eiffeltornet, i de franska sjömännen, i akrobater och kortspelare. Den ovan nämnda kubistiska träskulpturen som byttes till Léger är även den ett exempel på GANs experimenterande med olika stilar och uttryck, han skapade även collage influerade av dadaismen och utförde skisser till Svenska Baletten i Paris. Detta var också manifestens tid och GAN författade sina tankar i programskriften Den gudomliga geometrien i maj 1921, vilken tack vare kompositören Gösta Nystroem publicerades året därpå. I skriften fastslog GAN, som var teosofiskt orienterad, att det inte spelar någon roll om en målning är föreställande eller nonfigurativ. Det väsentliga är att den är konstruerad enligt vad han kallar den geometriska konstruktionens lag, samma gudomliga harmoniska lag som enligt GANs konstteori råder i universum.
Stilmässigt rör sig GAN under de första åren i Paris i ett gränsland mellan det figurativa och det nonfigurativa. Kubistiska komponenter blandas med realistiska detaljer där motiven bryts upp i olika beståndsdelar vilka sammanfogas till en spännande och dynamisk helhet. Auktionens komposition ”Marin Français”, daterad i Paris 1922, är ett ypperligt exempel på hur GAN i praktiken behandlar sina nyligen nedtecknade tankar. Inspirationen till konstverket är hämtat från en sjömansvisa, en motivkrets som GAN arbetade med just detta år och tolkade i olika kompositioner. Att sjömännen följer GAN genom livet är väl bekant och här står de alltså representanter för olika traditionella visor. I ”Marin Français” avbildas den franska matrosen i profil, iklädd vit mössa med en röd pom-pom, kroppen har brutits upp i olika kubistiska former och färger vilka blandas med ett antal olika ord och siffran 3 samt tre stycken flaggor, däribland vår svenska. Bland orden finner vi bland annat ”Café”, ”Aux Mari”(n) och ”Flot” vilket torde stå för ”Flotte” = flotta. I en båge framför matrosen läser vi också ”Far away fom may nayti” som, om än med vissa felstavningar, säkerligen står för meningen ”Far away from my native home” vilket också är titeln på ytterligare en gouache av GAN, utställd på hans retrospektiva utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1958 och enligt utställningskatalogen tillhörande Nationalmuseum.
”Marin Français” har en mycket spännande historik. Målningen förvärvades direkt från GAN av konstnären Waldemar Lorentzon på 1920-talet, den förblev sedan i hans ägo tills den gavs som gåva till Lorentzons barnbarn Johanna Fries i slutet av 1970-talet. GAN var av avsevärd vikt för Waldemar Lorentzons konstnärliga utveckling under de tidiga åren, redan 1919 hade de träffats och den femton år äldre GAN blev för honom en stor förebild, mentor och introduktör till den moderna konsten och inte minst till Paris. Som tidigare nämnts ovan vistades GAN i Halmstad sommaren 1923, då träffade han de blivande medlemmarna i Halmstadgruppen och detta blev avgörande för Lorentzon och dennes kusin Erik Olson som året därpå lyckats samla ihop tillräckligt med pengar för att äntligen kunna bege sig till Paris. De knackade på hos GAN och han kom att öppna många dörrar för dem, de blev snart några av de första eleverna i Légers akademi och GAN lyckades även ordna bostad till dem på femte våningen i ”86:an”, där för övrigt även paret Grünewald flyttat in högst upp i huset. Livet i den franska huvudstaden var på många sätt enklare för våra svenska modernister. Här blev de förstådda och respekterade, hemma i Sverige kritiserades deras utställningar och stilistiska experiment. GAN trivdes bra, så pass väl att han i mars 1923 i sin dagbok nedtecknar följande lätt lyriska skildring av staden: ”Paris mitt hem, min boning, min hamn. Förlorad för Dig har jag återvänt efter så många mörka färder för att bada mina sinnen i Ditt ljus. Godhet har Du givit mig, oändlig dröm, livets eviga principer har Du klargjort för mig.”