Klassiskt & Asiatiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 9-11 december 2020
Nr. 343 Ernst Josephson (1851‑1906). Porträtt föreställande kompositören Jacob Hägg. Olja på duk lagd på pannå, 39 x 39 cm.
Utförd år 1874.
Kopia av intyg av Karl Wåhlin från 1923 medföljer: ”Denna målning av Ernst Josephson föreställer hans intime vän Jakob Hägg och torde vara utförd ungefär vid samma tid som Josephsons självporträtt (1875). Målningens äkthet har för mig intygats av fru Hilma Marius, och fru Asplund, som på 1870-talet tillhörde Häggs umgängeskrets, vitsordas att den med säkerhet föreställer Jakob Hägg. Stockholm 6 april 1923 Karl Wåhlin”.
400.000 – 600.000 SEK
€ 39.000 – 59.000
Direktör Thorsten Laurins (1875-1954) samling, Stockholm.
Stockholms Auktionsverk, 7‑11 april 1981, kat. nr. 680.
Svensk privatsamling.
Nationalmuseum, Stockholm, ”Opponenterna av 1885”, 16 mars-16 maj 1945, kat. nr. 203.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Ernst Josephson, minnesutställning”, 1951, kat. nr. 72.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson”, 14 november 1991‑1 mars 1992, kat. nr. 11.
Borås Konstmuseum, ”Ernst Josephson”, 15 mars-17 maj 1992, kat. nr. 11.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson, målare och diktare”, 12 oktober 2001‑
13 januari 2002, kat. nr. 8.
Ragnar Hoppe, Katalog över Thorsten Laurins samling av måleri och skulptur, 1936, upptagen under
nr. 98, avbildad s. 49.
Per-Olov Zennström, Ernst Josephson, 1946, s. 64, avbildad s. 65.
Erik Blomberg, Ernst Josephson, 1951, ss. 155‑160, avbildad s. 197.
Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst, 1956, ss. 55‑56, avbildad s. 55.
Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson – målare, romantiker och symbolist, 1991, s. 174, avbildad s. 37.
Ulf Abel, Ernst Josephson, 2004, ss. 8‑10, avbildad s. 9.
Övrigt:
Göran Gunér, “Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö! En film om Ernst Josephson”, 1990, i en scen från Josephsons ateljé visas målningen på ett staffli.
Ernst Josephson målade allra helst människor. Under sin första studieresa till Paris hade han i denna ”nya konstens källa” som han kallat staden i en dikt, snabbt tillgodogjort sig den nya tidens ideal. Möjligheterna till ett friare måleri lockade och vid hemkomsten började han så måla porträtt av olika familjemedlemmar och vänner. Den franska kolorismen hade influerat honom och porträtten som tillkommer under dessa år präglas av en finstämd inlevelse och känsla. Hans porträtt av modern Gustava, utfört 1880, skänktes år 1940 till prins Eugen av Josephsons systerdotter för att prinsen som hon i ett brev skrev ”var den första och på den tiden den enda, som uppskattade och ville förstå Josephsons konst och begåvning” varpå prins Eugen svarade att ”Den kommer att bli en av pärlorna på Waldemarsudde där den på ett utmärkt sätt kompletterar min samling av Josephsons konst.” Auktionen erbjuder här en möjlighet att förvärva ett av Ernst Josephsons mest intressanta porträtt från denna period, föreställande hans vän Jacob Hägg.
Tonsättaren Jacob Hägg hade fötts i en bondefamilj tillhörande Katthammarsviksläkten på Gotland år 1850. Fadern ansvarade för jordbruket på släktgården men då modern tragiskt avlidit i unga år ledde detta till att fadern gifte om sig och familjen flyttade till Stockholmstrakten. Tidigt noterades att den unge Jacob föreföll vara ett musikaliskt underbarn och när familjen kom till Stockholm såg man till att han fick en ordentlig musikalisk utbildning vilket ledde till att han vid femton års ålder antogs som elev vid Musikaliska Akademins läroverk. Han utvecklades till en skicklig pianist och uppmärksammades vid offentliga konserter där han bland annat presenterade egenskrivna kompositioner. År 1870 tilldelades han Jenny Lind-stipendiet vilket medförde utlandsstudier i olika europeiska städer. Av särskild betydelse kom tiden i Köpenhamn som elev hos Niels W. Gade att vara.
Fyra år därefter återkommer Jacob Hägg till Sverige, år 1874 när han är 24 år gammal. Han har då drabbats av en sjukdom, av vad som idag tros ha varit en hjärnhinneinflammation, som hade påverkat och försvagat honom. Men som man slarvigt säger – en olycka kommer sällan ensam; under en vapenövning med kanonexercis drabbades han av en kroppsskada vilket ledde till att hans händer blev svårt skadade. Därmed begränsades hans möjlighet till inkomster då han inte längre kunde försörja sig som pianist och pianolärare. Detta var naturligtvis ett hårt nederlag som drabbade honom på ett brutalt sätt. Hägg började då ett religiöst sökande och anslöt sig till en frireligiös församling. Han mötte där en kvinna som kom att bli hans hustru men äktenskapet drabbades snart av problem och motsättningar. Hägg kom därmed att bli alltmer utsatt och ensam, hans fingrar försämrades och det spekulerades i att han själv kanske hade orsakat sig handskadorna, något som idag förefaller vara osannolikt. Paret fick en son men Hägg hade inte någon möjlighet att klara familjeförsörjningen och hela den problematiska situationen ledde till att han kom att kategoriseras som själssjuk och blev när han var 29 år gammal intagen på S:t Sigfrids psykiatriska sjukhus i Växjö.
Efter sexton år blev Hägg utskriven från sjukhuset och mådde då betydligt bättre såväl psykiskt som fysiskt. Han var fast besluten om att arbeta vidare med de musikaliska verk han komponerat under ungdomsåren. Hägg arbetade flitigt och målmedvetet och såg till att hans alster publicerades. Han hade under sjukdomsperioden återknutit kontakten med vänner från förr som kunde ha sparat hans musikaliska verk, däribland vännen konstnären Ernst Josephson. Under resterande år av hans liv tillbringade Hägg tiden i såväl Hälsingland som Norge där han kom att bo under en tioårsperiod innan han återvände till sin ena broder i Hudiksvall.
Under Ernst Josephsons första resa till kontinenten som varade under åren 1873 – 74 hade han närmare kunnat studerat sin stora förebild Rembrandt. På Louvren hade han utfört en fri kopia efter ”Slaktad oxe” om vilken han lär ha uttryckt att: ”[…]det är med Rembrandt som med Shakespeare och Bellman, framför dem måste kritiken tiga eller också bli utskrattad. De visste att sötsaker fördärva magen men kött närer. De förstodo att endast genom att blanda smuts i färgen blir den sann och fin, ty det fina i konst är ingenting annat än den fullständigaste sanning.” Ernst Josephson som under åren dessförinnan studerat vid Konstakademien i Stockholm skulle under kommande årtionde komma att bli dess mest aktiva kritiker, som en av de drivande krafterna inom Opponenterna och Konstnärsförbundet. Konstnärligt är han en främmande fågel inom vår svenska konst, en särling med ett självständigt patos. Även han, senare under livet liksom Jacob Hägg, drabbad av svårigheter och själslig sjukdom orsakad av vad som bedöms ha varit schizofreni.
Det i auktionen finstämda porträttet, troligtvis utfört år 1874, föreställande kompositören Jacob Hägg visar prov på Josephsons tidiga måleri och utsökta förmåga att fånga en persons karaktär och sinnesstämning. Försjunken i tankar sitter Hägg snett vänd mot betraktaren med en blick som söker sig utanför målningens ramar. Han är iklädd en elegant djupblå rock i vars slag ljuset som träffar från höger skuggas på ett effektfullt sätt. Samma ljus lyser också upp hans vackra ansikte och den klarblå flugan som blir till en träffande accent. Liksom förebilden Rembrandt håller Josephson bakgrunden monokrom och låter koncentrationen istället fästas vid ljusförhållanden och den personliga integriteten. Resultatet blir ett emotionellt och innerligt vänporträtt som sedermera kom att ingå i en av våra mest betydelsefulla svenska konstsamlingar, Thorsten Laurins samling.