Auktion: Klassiskt
Till katalogen
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 16-18 juni 2020
Nr. 74 Ernst Josephson (1851‑1906) Eldhus i Kveste, Valle, Setesdalen. Signerad Ernst Josephson Norge. Olja på uppfodrad duk, 41 x 33,5 cm.
Intygas a tergo: ”Originalmålning av Ernst Josephson intygar Gustaf Jeansson”.
Utförd under Josephsons första resa till Norge sommaren 1872. Josephson utförde tre ytterligare oljemålningar från samma interiör.
UTROP
25.000 – 30.000 SEK
€ 2.400 – 2.800
Försäkringstjänstemannen Edvard Casparsson (1856–1923), gift med textilkonstnären och pianisten Anna Casparsson (1861‑1961), f. von Feilitzen, Villa Snäckan, Stockholmsvägen 46, Saltsjöbaden.
Gamlas stans konsthandel, Stockholm.
Troligtvis Konstakademien, Stockholm, ”Ernst Josephson Utställning”, februari 1893 under Förteckning öfver Ernst Josephsons samtliga arbeten, nr. 7 ’Studier från Norge, Dalarna och Visby’.
Galerie S:t Lucas, Stockholm, ”Ernst Josephson. Målningar ur privata samlingar”, 1942, nr. 19 ”Stuginteriör. 1872 / Oljemålning. Papp. 32 x 41”.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Ernst Josephson. Minnesutställning”, 1951, under Norge 1872, nr. 37.
Karl Wåhlin, Ernst Josephson 1851‑1906. En minnesteckning, 1912, s. 294, nr. 20.
Per-Olov Zennström, Ernst Josephson. En studie, 1946, nr. 13 “Stuginteriör. Norge 1872”.
Utförd under Josephsons första resa till Norge sommaren 1872. Josephson har utförde tre ytterligare oljemålningar från samma interiör (fig. 1-2).
Fig. 1
Josephsons resa till Norge 1872 ägde rum mellan den 2 juni till den 22 september. Resan skulle få stor betydelse för hans senare konstnärliga utveckling. Om resan äger vi fullständiga underrättelser, tack vare de 18 brev till modern från denna resa som finns bevarade. Resan företogs i sällskap med den norske målaren Wilhelm Peters (1851-1935) vilken Josephson lärt känna på Konstakademien i Stockholm, där Peters studerade med hjälp av ett stipendium av Karl XV. Nationalromantiken och Skandinavismen var högst levande vid denna tid. Alltsedan den norska utställningen i Stockholm 1850 hade Norge utövat en stark dragningskraft på svenska konstnärer. Tidemand och Gude hade lyckats ge det düsseldorfska genremåleriet en nationell karaktär genom att foga in det i ramen av hemlandets natur och bondekultur. Det faktum att den förre av Karl XV erbjöds direktörskapet för Konstakademien i Stockholm, vilket denne avböjde, vittnar om hans popularitet i Sverige. De svenska målarturisterna i Norge, bland dem kungen själv, sökte med förkärlek de rena naturmotiven. Marcus Larsson, Edvard Bergh och Gustaf Rydberg hade under 50-60-talen gjort olika sidor av Norges natur ytterligare kända för svensk konstpublik. För Josephson, vilken studerat Peters illustrationer till Bjørnstjerne Bjørnsons debutroman Synnöve Solbakken från 1857, i vilken böndernas betydelse i norsk historia framhävs, var Norges bondekultur med dess oförändrade seder lockande. Josephsons f. d. lärare på Elementarskolan i Stockholm, Artur Hazelius, hade lagt grunden för det varma intresse för nordisk historia och diktkonst som Josephson alltid skulle bibehålla. Hazelius hade hämtat sin inspiration att skapa ett nordiskt museum för folklig hävd och saga under ett besök i Norge 1857. Först sommaren 1872, på en resa till Dalarna, började planen ta konkret form och hans omfattande samlarverksamhet inleddes. Ett annat inflytande kom från Josephsons farbror, regissören Ludvig Josephson. Denne var en stark beundrare av Bjørnson och Ibsen. Redan 1871 hade Bjørnson, som Ludvig träffat i Stockholm, försökt få honom över till Kristiania som regissör, en plan som förverkligades först två år senare.
Efter att ha vistats i Kristiania [Oslo] någon vecka, reste Josephson och Peters med ångbåt till Drammen och därifrån till Aamot med järnväg för att sedan till fots tillryggalägga 7 mil till sin första bestämmelseort, Eggedal, där de tog in hos en klockar- och kyrkosångaren Herleik Knudsen och hans familj. Liksom sina föregångare blev Josephson gripen av den mäktiga norska fjällvärlden, men de orörda bondeinteriörerna och ståtliga folktyperna fängslade honom ännu mera. Under de överväldigande intrycken av den mäktiga norska naturen skrev Josephson efter ankomsten dikterna ”Vid färjstället” och ”Näcken”, den senare den första konceptionen av det ämne, som kom att spela en större roll än något annat i hans konstnärsliv. Efter en dag med klockarfamiljen på fjället skriver han (utst. kat., Erotikk og galskap – På vei mot den frigjorte kunst! Ernst Josephson. Auguste Rodin, Stiftelsen Modums Blaafarveværk, 19 maj-23 sept. 2001, ss. 31-32):
”Åter ett brusande vatten, som glimra fram mellan stenarna, som kommer där långt ifrån höjden störtande och rinner över den backiga heden förbi, bakom den lutande gamla säterstugan.”
Utsikten från fjälltopparna överväldigade den unge konstnären (op. cit.):
”Aldrig har jag sett något jämförligt. Det upprörda havet er ett barn mot dessa proportioner, ty från alla sidor komma jättefjäll liksom vågor ändå långt bort från det blånande fjärran, men här är allt stilla, intet ljud, möjligen ett sakta viskande brus långt borta från de många vattenfallen. / Här kan konstnären stiga upp och lära sig av skaparen att det är det stora hela som verkar mäktigt på sinnet..Jag har blott förnummit något liknande i Beethovens musik. Så väldigt!”
Fig. 2
Trots sin begeistring för Eggedals omgivande natur, känner vi märkligt nog inte till något landskap av Josephsons hand från denna sommarvistelse i Norge. Eggedal var på grund av sitt isolerade läge högt upp i bergen en av de bygder som hade bevarat sina gamla seder och bruk och dit turistströmmen ännu inte nått. Josephson kom där att utföra ett flertal oljestudier av stuginteriörer och den gamla stavkyrkan. Efter en månads vistelse i Eggedal begav sig de bägge konstnärerna i mitten av juli per fots till Numedal och sedan till Tin vid stranden till Västfjorden, där de på ett värdshus den 8 augusti sammanträffade med målaren Per Ekström. I Numedal återkom Josephson till Näcken motivet, nu manifisterande det i verkliga livet (op. cit., s. 36):
”Vi badade varje dag i en lugn vik, som ligger bredvid ett ståtligt vattenfall. Det är skönt därute, när sollen gassar, och en av oss sitter på en sten och leker näcken och spelar på ett par trästickor så att den ande får studera kroppens nyanseringar i det fria.”
Från Numedal tog de sig med ångbåt och till fots genom Telemarken till Sætesdalen, resans slutmål, vilken de nådde efter att ha vandrat nio mil på två dagar. August Malmström hade just lämnat Setesdalen då de kom dit (oljeskisser i Nordiska Museet). De inkvarterades i ett eldhus på Nordgård i byn Valle hos värdfolket Åkre. Peters återvände snart till Kristiania men Josephson kom att stanna i Sætesdalen i över en månad. På grund av Sætesdalens isolerade läge hade bevarade livet där i ännu högre grad än i Egedal behållit sin ålderdomliga prägel ifråga om bebyggelse, bohag, dräkter, bruk och urgamla seder. Josephson skriver i ett brev till modern (Wåhlin, op. cit., s. 53):
”/märkvärdiga stugor sen tusen år tillbaka, med eldstad mitt på golvet och gudja i taket, varpå grytorna hängde, belysta endast genom rököppningen i taket uppförda av väldiga stockar och ytterst fina i färg och belysning.”
Edvard Casparsson och hans hustru Anna erhöll troligtvis målningen direkt från Ernst Josephson. Deras hem, Villa Snäckan, ritades 1896 av arkitekterna Kasper Salin och Gustaf Lindgren och räknas till den enda renodlade Italien inspirerade villan i Saltsjöbaden. Paret Casparsson var nära vän med flera av samtidens främsta konstnärer i Konstnärsförbundet, bl. a. Anders Zorn och Ernst Josephson. Den senare bodde tidvis i deras hem. Hemmet kom at bli en samlingspunkt för konstnärer. Fastigheten gick efter deras död i arv till en nära släkting, Fredrik von Feilitzen.