Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
11 – 14 juni 2024 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 11 – 14 juni 2024
Nr 712 Ernst Josephson (1851‑1906). ”David och Saul”. Signerad E Josephson. Olja på pannå, 15,5 x 23,5 cm.
Utförd år 1878.
Med påskrift a tergo: ”Köpt från Tyskland 1931”.
300.000 – 400.000 SEK
€ 26.000 – 34.000
Fru Marja Hedberg-Braathen (1898‑1973), Bjärsjölagård.
Bertil Magnusson, Fristad.
En betydande svensk privatsamling.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Ernst Josephson. Minnesutställning”, 1951, kat. nr 106.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson”, 14 november 1991‑1 mars 1992, kat. nr 26.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson”, 13 oktober 2001‑13 januari 2002, kat. nr 20.
Karl Wåhlin, Ernst Josephson – en minnesteckning, 1911, s. 161.
Svenska hem i ord och bilder, 1934, avbildad s. 165, samt omnämnd s. 166.
Erik Blomberg, Ernst Josephson, 1945, avbildad nr 6.
Per-Olov Zennström, Ernst Josephson – en studie, 1946, omnämnd s. 88, avbildad fig. 13.
Erik Blomberg, Ernst Josephson – hans liv, 1951, omnämnd s. 210, avbildad på färgplansch.
Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst – Historie-, porträtt- och genremålaren, 1956, omnämnd s. 93.
Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst – Från Näcken till Gåslisa, 1959, upptagen i katalogdelen s. 402.
Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson – utställningskatalog, Prins Eugens Waldemarsudde, 1991, avbildad s. 58, samt upptagen i katalogdelen nr 26, s. 177.
Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson – Målare och diktare, 2001, upptagen i verkförteckningen som kat. nr 20, s. 260.
Arbetet med Ernst Josephsons ”David och Saul” (idag i Nationalmuseums samling) hade sin upprinnelse redan då den unge konstnären befann sig i Nederländerna där han studerade de gamla mästarna. Hemifrån uppmanades han av sina lärare vid Konstakademien att studera och kopiera deras måleri. En tidig skiss med motiv av David och Saul utfördes i Nederländerna. Rembrandts ljusdunkelmåleri, vilken betonar kontrasten mellan ljuset och mörkret gjorde stora intryck på den unge målaren och satte djupa spår.
Skissen av David och Saul följde med i Josephsons packning då han for vidare till konstens hemland Italien. Hösten 1877 flyttade han till Rom. Där fann han en like i Julius Kronberg, vars ateljé han fick använda sig av. Det var här skapandet av hans monumentala ”David och Saul” skulle växa fram. ”Han såg i detta ämne ett stycke av Bibeln och Österlandet, av sina fäders bok och sina fäders hem” som Karl Wåhlin beskrev det. Han utför ett par mindre, men ack så viktiga skisser, och i ett brev till greve Georg von Rosen, Josephsons lärare vid Konstakademien i Stockholm beskriver han det ibland mödosamma arbetet: ”Jag målar nu en David som sjunger för sin svårmodige konung. Jag har fört min julle ut på ett hav där svårigheterna likt skyhöga vågor kasta den. Stundom sluter jag ögonen och slutar att ro, men samma våg som störtade mig hjälper mig åter upp. Bed om land för en skeppsbruten!”
Till systern Walfrida skriver Josephson i april 1878: ”Jag arbetar oavbrutet på min David åtta å nio timmar om dagen. Det går långsamt, men det går. Jag arbetar på en alldeles ny teknik, d.v.s. grundat på mina studier, och det bidrager naturligtvis att försena arbetets gång, men denna sista vecka tycker jag att det gått framåt med stora steg. Det kostar mycket tid, och mycket pengar, men den som strävar för ett stort mål måste offra allt för detsammas nående, och det nås aldrig utan ansträngningar”.
I det fortsatta arbetet med ”David och Saul” möts inspirationen från Rembrandt och de italienska mästarna, liksom den venetianska kompositionen, i en enda välbalanserad helhet. Det röda tygstycket och annan rekvisita fick han låna från Kronbergs ateljé.
Erik Blomberg försöker visa att det rör sig om ett verk med en biografisk underton: ”en bekännelse i färg om djup inre tvedräkt och längtan till försoning […] Sauls mörka grubbel och Davids ljusa livsbejakelse kämpade i Italien om Josephsons medvetande. Han är där ännu uppfylld av kärlekssorgen över Ketty [Rindskopf], av skuldkänslan över den sjukdom han ådragit sig [han hade i yngre år drabbats av syfilis] – men hans sinnen dricker redan girigt av Söderns skönhetsbrunnar. De båda gestalterna motsvarar dessutom en inre konflikt med djupare perspektiv mot ungdomsårens otillfredsställda faderslängtan”. Josephsons far gick bort när Ernst var 10 år.
Vi instämmer med Per-Olov Zennströms beskrivning av auktionens målning som han framhåller särskilt: ”En helt annan musikalisk timbre och ojämförlig koloristisk eld har dock en skiss till kompositionen. Det finns två stycken i färg. Den som avses ansluter sig strängt till den stora kompositionen. Här tonar Davids sång stark och skön. Det tindrar i Sauls guldstickade dräkt, kropparna tycks formade av elfenben, ljus och klar hos David, överdragen med tidens matta patina hos den i skuggornas värld försjunkne Saul. Mantelns purpur brinner i en rik skala, från dunkelt glödande karmin i några benådade penselstreck vid Sauls och Davids huvuden till halvt slocknat, sammetsmjukt orange i mittelvecken, ett rött, än lysande som rubiner, än genomskinligt som en glasmålning. Davids lätta dräkt har stuckits med hårpensel och ljuset fallit i droppar bland färgens dyrbara avlagringar. Nerifrån övergår den gråbruna paneleringen mjukt i den blågröna fonden som klarnar alltmer mot målningens övre kant, och i ett blåsvart fält mellan de bägge gestalterna har Josephson gömt några hemlighetsfullt framskymtande inslag av rött, gult och grågrönt som tyder på ännu oförbrukade koloristiska reserver. I denna målning, som blott täcker ett par kvadratdecimeters yta, men vars färgspel skiftar i oändliga modulationer, tycks konstnären ha inneslutit sina vackraste intryck av den venezianska konsten, prismatiskt sammanförda av en gudomlig skärva i sitt öga. Bel canton har stämts efter en ädel cremonesare och det skälvande skymningsljuset tillhör Rembrandt. Javäl, så måste den sång ljuda som för betryckta själar öppnar porten till himmelens fröjd!”
Ernst Josephsons ”David och Saul” är vid sidan av ”Strömkarlen” (1884) ett av hans mest berömda verk. Konstnärens inre själsliga hälsa och svårmod, hans välbalanserade färgfördelning och handlag, har omvandlats till en kraft och uttryck av sällan skådat slag. ■