Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion
10 – 13 december 2024 »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 december 2024
Nr 890 Carl Larsson (1853‑1919). ”På väg till badet”. Monogramsignerad CL inom cirkel samt daterad 1906. Akvarell och tusch på papper, 62,2 x 45 cm.
Även betitlad ”Sommardag”.
1.500.000 – 2.000.000 SEK
€ 129.000 – 173.000
Fritzes Kungl. Hovbokhandel, Stockholm, förvärvad från konstnären i oktober 1912.
Grosshandlare Oscar Johansson (1881‑1961), Stockholm.
Svensk privatsamling.
Konstnärshuset, Stockholm, ”Carl Larsson. Separatutställning”, september 1906, kat. nr 49.
Kunstsalon Louis Bock & Sohn, Hamburg, februari 1910.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larsson. Minnesutställning ”, september-oktober 1953, kat. nr 286.
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, 1999, upptagen i katalogdelen under år 1906 som kat. nr 1199.
”Min älsklingsmodell Leontine!”
Så beskriver Carl Larsson den unga Leontina Lundström, som i Sundborn brukade kallas för Leontine med ett hörbart e på slutet, i sina memoarer ”Jag”. Han skriver om henne med anledning av att hon stod modell för ”Dramats skapelse” till Dramatens plafond. Samma år som han arbetar med det prestigefulla uppdraget till huvudstadens under uppbyggnad nya dramatiska teater, 1906, utför han auktionens sommardröm ”På väg till badet”. I ett sant manér som bara kan stavas Carl Larsson, utför han den klorofyllstinna akvarellen från sitt älskade Dalarna. I Spadarvets prunkande trädgård smyger Leontine iklädd en i vinden böljande badrock. På väg till ett duschhus som man nådde via en stig genom trädgården, stannar hon upp och kikar fram bakom en kvist.
Carl Larsson skriver vidare i ”Jag”, under kapitlet ”Mina modeller” om Leontine, som han i texten kallar Nina: ”Så nummer tre, Nina, det vill säga för mig nummer ett, ty efter henne har jag målat de flesta och bästa aktbilderna. Även hon var ett sådant där i livet utkastat barn; en supig far och en sjuk mor samt små syskon, för vilka denna lilla tös skulle förtjäna mat och husrum!”
Sommaren 1906 skrev Leontine följande brev till Carl Larsson:
Ӂlkistan d. 12.7.06.
H. Herr Larsson!
I sommar tar jag mig också djärfheten att fråga H. Larsson om ej H. Larsson behöfver någon model och då hoppas jag på om H. Larsson kan använda mig få komma till H. Larsson.
Som det hittills varit för mig omöjligt att få någon plats är jag nu utan allt. H. Larsson blir nog mer än otålig på mig men förlåt. Tanken kom just nu på H. Larsson och jag tänkte att kanske H. Larsson behöfver en model och jag kunde passa. Men ännu gladare skulle jag bli om H. Larsson hade någon utsikt att hjälpa mig till en plats. Ja H. Larsson det är mer än tungt att ha varit model det är stora svårigheter att genomgå om H. Larsson kan hjälpa mig vore jag mer än glad.
Högaktningsfullt med Helsningar till H. Larssons goda Fru Leontina Lundström.”
Carl Larsson förbarmade sig över sin modell och bjöd upp henne till Sundborn över sommaren. Akvarellen ”På väg till badet” är ett av resultaten från detta samarbete. Ett annat är akvarellen ”Rygg och ros” liksom ”Modellen skriver vykort”. Dessutom förevigades hon alltså i ”Dramats skapelse” till Dramatens plafond.
Larsson berättar också i sina memoarer hur han fick idén att Leontine borde försöka bli sjuksköterska och hur han uppmuntrade henne att ”gno (…) kring staden, till alla dess läkare, tills ni blir antagen”. Det var trögt i början, men Leontine var ihärdig, och till slut bar hennes mödor frukt: ”Men så en vacker dag kom hon glädjestrålande, det var en halsläkare som just behövde en hjälpreda och ville försöka med henne. Där stannade hon. Doktorn var en god och förstående man, som hjälpte henne till genomgående av någon sjukvårdskurs. Och så en dag kom en ingenjör för att bli tittad i halsen. Nina hjälpte till, ingenjören kom att titta nära in i Ninas vackra snälla ögon – och nu äro de gifta. Ofta möter jag Nina med en rad ungar, som strålande trycker mina händer och ber mig komma hem och se hur bra de ha det (…).”
Konstnären som hittat hem i akvarellen som medium när han befann sig i Grez sur Loing på 1880-talet, bar också med sig den franska traditionen med friluftsmåleri därifrån. När golvet till Carl Larssons ateljé på Lilla Hyttnäs låg täckt av skisser till hans monumentalverk, flyttade han ut i trädgården med sitt staffli och utförde några av sina mest förtjusande sommarbilder. I friluftsateljéns grönska, med vinden som fläktar i värmen, dansar penna och pensel över papprets yta. Fram träder en bild som är så ljuvlig att man som betraktare inte annat än ler. Leontines charmiga tittut-lek är både oskuldsfull och lite djärv. I Larssons idylliska tillvaro i Sundborn skapade han sina många älskade bilder. Carl Larsson hade framgångsrikt nått stor spridning med bilderna från hemmet i flera publikationer. ”Spadarvet” ges ut 1906, illustrerad med bilder från konstnärens lilla lantbruk vid gården Spadarvet som ligger bredvid Lilla Hyttnäs. Hemmet och familjen var hans allra käraste motivkrets, men vänner och somliga modeller blev så nära att de avbildades med samma värme. ■