Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 6–9 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 6 – 9 december 2022
Nr 413 Carl Larsson (1853-1919). ”Kersti i svart”. Monogramsignerad och daterad i nedre högra hörnet C.L inom cirkel 1905. Akvarell på papper, 61 x 94,5 cm (dagermått).
Motivet finns även som etsning, publicerad 1909.
4.000.000 – 6.000.000 SEK
€ 371.000 – 556.000
Filantropen fru Natalia Frölander (1858-1951), Djursholm.
Svensk privatsamling.
Konstnärshuset, Stockholm, ”Carl Larsson. Separatutställning”, september 1906, kat. nr 55.
”Ausstellung schwed. Künstler im Künstlerbund Hagen”, Wien, september 1910.
Konstföreningen för södra Sverige, Malmö, ”Carl Larsson-utställning i Malmö”, juni-juli 1910, kat. nr 20.
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, Stockholm 1999, upptagen i katalogdelen under år 1905 som kat. nr 1152.
Det är härlig sommar i den lilla byn Sundborn i Dalarna. Vi möter Karin och Carl Larssons yngsta dotter Kersti i den prunkande trädgården bakom Lilla Hyttnäs, vackert belägen nere vid sjön. Vid det ljusmålade trädgårdsbordet har Kersti stannat till, någon har avbrutits i sin läsning av boken som lagts åt sidan på bordet där den ljuvligaste vilda bukett av liljor i olika färger och blåklint snabbt samlats ihop och låts samsas i en glasvas. Från sjön drar en lätt bris in vilken orsakar ett fint spel i trädens löv och får blomstren att stilla vaja i vinden och skapar en böljande rörelse i Kerstis karaktärsfulla rödlätta hår. Vid den flankerande trädgårdsgruppen med det röda bordet och den blå soffan har en ensam sädesärla slagit sig ned längst ut på ryggens kant och blickar in mot flickan. Carl Larsson lyfts ofta fram som den idylliske konstnären som skildrar det lättsamma familjelivet och frikostigt delade med sig av familjens vardagliga händelser. Auktionens målning skiljer sig dock från dessa gängse bilder, här finns också en underton av någonting annat. Det är verkligheten som har knackat på dörren till familjen Larssons hem i Sundborn.
Idag hyllas Carl Larsson för sin måleriska begåvning och omvälvande förnyelse av den svenska målarkonsten men under sin egen levnad var han en av de som bröt med äldre tiders traditionsbundna tankar som försvarare av den konstnärliga friheten. Genom sin konst öppnade han det stängda fönstret och lät förändringens vind med kraft svepa in genom den svenska konsten. Måhända är det kanske lätt att idag förglömma sig och tänka på Carl Larssons konst som det mest klassiska vårt land har att erbjuda. Men för samtiden var detta någonting helt nytt där ett annorlunda och friare liv gav upphov till en kreativitet och en ny tidsanda som skulle komma att få vingar och sprida sig över landet. Det ljusa och skira hemmet med den blomstrande trädgården och de glada lättsamma barnen som leker fritt speglade mycket av tidens politiska frigörelse och mitt i allt detta stod den karaktärsfulla Carl Larsson och målade inte bara in sig i vår konsthistoria utan likväl i våra hjärtan. Carl Larssons skildringar från sitt hem Lilla Hyttnäs i Sundborn fick stor spridning och bidrog till hans framgångar, framförallt genom bildserien ”Ett hem” som visades vid Stockholmsutställningen 1897 och därefter publicerades 1899. Han gjorde det på nytt i ett samarbete med Karl Otto Bonnier i ”Åt Solsidan”, utgiven 1910. Genom dessa publikationer och bilder blev han som ingen annan konstnär familjelivets och hemmets målare och han återvände gång på gång till sina kära motiv där hans pensel skapade förtrollande bilder.
Gården Lilla Hyttnäs var en gåva från Karin Larssons far, Adolf Bergöö, till det unga paret Larsson. Karin och Carl som levt i staden hade aldrig tidigare ägnat sig åt odling eller trädgårdsarbete förrän de kom till Sundborn. Då de båda var helt noviser på området kunde de också tänka friare när det kom till hur de ville ha sin trädgård. De intresserade sig dock för äldre trädgårdar och tåliga allmogeväxter, samtidigt var de mer beresta än folk i gemen, och roades av spännande exotiska växter och grödor, allt från sparris och tomater till Afrikas blå lilja och ogräs. Trädgården kring Lilla Hyttnäs är ytterligare en dimension av det allkonstverk som det gemensamma hemmet kom att bli. I samklang med Arts and Crafts-rörelsen i England ville Carl och Karin Larsson skapa ett enkelt, vackert och funktionellt hem i reaktion mot det sena 1800-talets övermöblerade miljöer. Lilla Hyttnäs med sin unika kombination av noga utvalda vackra ting och färger har blivit ett av världens mest kända och omtyckta konstnärshem. Hemmet och bilderna därifrån visar också på familjen Larssons kärleksfulla och omtänksamma relationer till varandra där alla synes leva i en härligt otvungen harmoni.
Men så är ju inte livet alltid någon dans på rosor, ej heller hos Larssons. I april 1905 drabbades familjen av en stor tragedi då de förlorade sonen Ulf som 18 år gammal drabbades han av en blindtarmsinflammation och avled på operationsbordet. Naturligtvis var detta ett obeskrivligt hårt slag och Karin skriver samma dag till sin mor: ”Han somnade så ljufligt utan att sjelf veta af att han gick bort. Carl sade ett förlossande ord: ’han var färdig med sitt lif’. Alla sina plikter hade han uppfyllt med heder. Älskade Mor. Jag vet ej hvad, och huru jag skrifver men du förstår hvad jag känner. Din Karin.” För Carl Larsson blev livet därefter svårt och han begav sig ensam iväg på en resa ner i Europa till Venedig. Väl hemma en tid senare utförs auktionens akvarell med en sorgklädd lillasyster Kersti i svart klänning och hatt. Axel L. Romdahl har träffande beskrivit målningen: ”Af stor valörskönhet är likaledes ”Kersti i svart”. Man tycker sig andas sommarmorgonens klara luft, där själfva sorgens allvar blir till ett vänligt skimmer af helgd och ro.” Självklart var förlusten av sonen någonting som följde med familjen under åren och trots att Carl sällan talade eller skrev om det var livet, döden och den hårfina skillnaden däremellan en ständig åminnelse om att tillvarata de dagar vi har. I ett brev några år senare skriver han att: ”Allt på jorden lider och är beklagansvärt, jag tycker ibland allt är så hemskt, jag fasar för mina barn, som ha det hela ogjort, jag gläder mig då, att min redliga, modiga och hjärtegoda gosse Ulf fick gå ren och osudlad ur äventyret.” Mycket av själva essensen i Carl Larssons konstnärskap ligger i glädjen, i det lyckofyllda familjelivet hemma hos Larssons i Sundborn men auktionens akvarell blir också en för tiden drabbande påminnelse om dess förgänglighet. Det är för detta han för alltid kommer att vara en våra mest älskade och genuint uppskattade målare, generation efter generation. Vi låter honom själv avsluta, med de sista orden ur hans egen text i Andras barn vilken publicerades 1913:
”Nu är jag trött, och det äro väl också ni, barn. Ut med er och lek på gården.
Men lek inte med lifvet!
Detta må vara sista ordet för denna gång
Från er gamle vän C. L.” ■