Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 14 – 18 Juni 2022
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 18 juni 2022
Nr 728 Carl Larsson (1853-1919). ”Bolla II”. Monogramsignerad C.L. inom cirkel och daterad 1913. Olja på duk, 75,5 x 50 cm.
1.500.000 – 2.000.000 SEK
€ 143.000 – 191.000
Direktör A. Smith.
Bukowskis, Stockholm, auktion 550, 25-28 november 2008, kat. nr 168.
Svensk privatsamling.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Invigningsutställning: Larsson-Liljefors-Zorn”, mars-april 1916, kat. nr 168.
Köpenhamn 1916.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Minnesutställning Carl Larsson”, 6 mars – 5 april 1920, kat. nr 290.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larsson – 100 år – Minnesutställning”, 1953, kat. nr 338.
Ernst Malmberg, Larsson-Liljefors-Zorn – En återblick, 1919, avbildad i planschverk över hängningen på Liljevalchs konsthalls invigningsutställning 1916.
Ulwa Neergaard, Carl Larsson. Signerat med pensel och penna, 1999, avbildad helsida s. 499 samt upptagen i katalogsupplementet under år 1913, s. 144 som nr 1508.
Att föreviga en människa på bild har under alla århundraden varit såväl utmanande som fängslande för den utförande konstnären. Att fånga en persons karaktär, inte bara den bildliga utan kanske särskilt den sinnliga, ställer naturligtvis höga krav och ger säkerligen upphov till såväl tvivel som grubblerier. Och Carl Larsson var knappast något undantag. Idag hyllad till skyarna för sin måleriska begåvning och omvälvande förnyelse av den svenska målarkonsten men under sin egen levnad en av de som bröt med äldre tiders traditionsbundna tankar som försvarare av den konstnärliga friheten. Genom sin konst öppnade Carl Larsson det stängda fönstret och lät förändringens vind med kraft svepa in genom den svenska konsten. Måhända är det kanske lätt att idag förglömma sig och tänka på Carl Larssons konst som det mest klassiska vårt land har att erbjuda, med de härliga scenerna från den stora familjen i det idylliska hemmet i Sundborn. Men för samtiden var detta någonting helt nytt där ett annorlunda och friare liv gav upphov till en kreativitet och en ny tidsanda som skulle komma att få vingar och sprida sig över landet. Det ljusa och skira hemmet med den prunkande trädgården och de glada lättsamma barnen som leker fritt speglade mycket av tidens politiska frigörelse och mitt i allt detta stod den karaktärsfulla Carl Larsson och målade inte bara in sig i vår konsthistoria utan likväl i våra hjärtan.
I det hänförande porträttet av Bolla har Carl Larsson fångat den vackra unga kvinnan men också kanske särskilt fängslats av hennes personlighet. Porträttet andas en tidlöshet och för våra tankar till såväl renässanskonstnärer som prerafaeliter. Detta är ovanligt för Carl Larsson hos vilken vi sällan ser en kommunikation med äldre tiders mästare men i denna klassiska komposition, utförd i olja, är det slående. Likaså är den härliga koloriten som här hålls i några få rena och klara toner där väggens varmt terracottaröda nyans accentueras i Bollas karaktärsfullt bronsfärgade hår, flätat i en vacker håruppsättning, och de röda delarna av den broderade blusen i en härlig klarblå nyans. Det gröna vertikala fältets kulör återkommer också i blusens mönster och Bollas ansiktes ljusa hy framträder klart mot den svarta bakgrunden. Målningen som är daterad 1913 är utförd i ateljén på Sundborn under slutet av Carl Larssons liv när han redan åtnjutit stora framgångar under sin karriär. Om Bolla skriver Ulwa Neergaard: ”Vem Bolla var berättar Carl Larsson i ett brev från Sundborn till sin dotter Lisbeth den 18 januari 1913. Han skriver: ’Här ha vi haft en liten ungdom (nå, det vill säga, 28 år, eller så) en Bolla Nilson, svägerska till Glasell, som stått modell, men är nu rest upp till en annan syster i Hudiksvall’. Glasell, som Carl Larsson nämner i sitt brev, var Theodor Glasell, omtyckt och begåvad teckningslärare i Falun”.
Bolla förevigades i en akvarell och i den här aktuella oljemålningen. Akvarellen som avbildar Bolla i helfigur och idag ingår i samlingarna på Jämtlands läns museum i Östersund har av Neergaard beskrivits på följande sätt: ”Carl Larsson har målat av Bolla i Läsrummet på Lilla Hyttnäs i Sundborn, när hon sitter i skönaste läsfåtöljen med en bok i knät. På det långsmala bordet vid sidan om henne ligger under en mängd böcker en duk, som en effektfull bård i förgrunden har en gobeläng vävd av Carl Larssons hustru Karin. Den stängda dörren bakom Bolla leder in till Gammelrummet, familjen Larssons gästrum”. Om auktionens porträtt av Bolla har Neergaard med följande ord berättat: ”På detta flickporträtt i profil, som Carl Larsson målat i sin ateljé i Sundborn, är Bolla klädd i samma blå blus med brodyr av orange blommor, som på porträttet av henne i läsrummet. Bolla med det vackra kastanjeröda håret, den vackra hållningen och den vackert bronserade blusen var ett motiv som med all säkerhet fängslade Carl Larssons konstnärsöga”.
I en klassiskt tidlös komposition möter vi Bolla som synes vara en förtjusande personlighet. Med ett drömskt leende på läpparna och den väna blicken har hon förevigats likt en renässansmadonna eller varför inte som en Larssonsk Mona Lisa, om än vi känner hennes identitet. Att just fånga den porträtterades inre intresserade särskilt Carl Larsson, i sin biografi ”Jag” har han beskrivande talat om detta: ” ’Du, som älskar människorna så!’ sa en gång Axel Borg då jag sa något otåligt om dem. Ja, han måste ha rätt, för det tjusar mig numera att ha ett sådant djur, en sådan ängel i mitt grepp, att pumpa honom eller henne, att söka dess själ med sina nyanser.” ■