Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 14 – 18 Juni 2022
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 18 juni 2022
Nr 716 Bruno Liljefors (1860-1939). Havsörn slående efter en alfågel. Signerad och daterad Bruno Liljefors 1907. Olja på duk, 150,5 x 240 cm.
600.000 – 800.000 SEK
€ 57.000 – 76.000
Godsägare Hjalmar F. Malmström, Herrestad.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Bruno Liljefors minnesutställning”, 30 september – 30 oktober 1960, kat. nr 134.
Magnus Creutz (red.), Bruno Liljefors 1860-1960: minnesutställning, utställning till hundraårsminnet av konstnärens födelse anordnad av Sveriges Allmänna Konstförening i samarbete med Liljevalchs konsthall, 1960, upptagen i förteckningen.
”Det organiska livet, särskilt djuret, är skapelsens höjdpunkt och rörelse är naturlivets högsta uttryck”
– Bruno Liljefors
”Havsörnen söker gärna sitt rov blad de dykande fåglarna. Han följer med långsamma vingslag längs vattenytan deras kurs. Hans öga ser dem genom vattnet då de äro på väg upp att hämta luft, och han är ögonblickligen redo att fånga dem i sitt obevekliga grepp. Han är för tung och långsam i vändningen att taga en fågel i flykten, vilket gör att sjöfåglarna undfly honom genom att taga till vingarna”. Bruno Liljefors, citerad i Ute i markerna, 1912, beskriver på det mest självklara sätt naturens dramatiska kamp mellan levnad och överlevnad i sann darwinistisk anda. Detta naturvetenskapliga inslag formas under 1880-talet hos Liljefors och återkommer många gånger i hans måleri. Medan tidigare djuravbildningar företrädesvis varit alltmer avbildande och idealiserande finner vi hos Liljefors en mer framträdande rörelse och sensibilitet inför djurens verkliga utmaningar. Så blev han också en av de konstnärer som lyfte det svenska måleriet till nya höjder.
Bruno Liljefors gjorde till sitt livsverk att skildra vår svenska flora och fauna på det mest initierade och innerliga sätt. Han blev ett med naturen, levde och verkade nära, så nära man bara kan som människa. Med sin snabba penselföring fångade han förbluffande scener med en suverän detaljrikedom. Liljefors förstod att för att kunna skildra djuren på dess rätt sätt, i deras egen miljö och rätta sammanhang, måste han ta sig till dem på deras egna villkor. Som betraktare blev han som djuret själv sakta smygande under skogens grenar, krypande över stock och sten och länge liggande i vassen väntade på det rätta tillfället. När Liljefors återvände till hemlandet från Frankrike under slutet av 1880-talet slog han sig ner i Kvarnbo utanför Uppsala där han huvudsakligen fann sina motiv till de tidiga decenniernas finstämda skildringar. Från 1894 kom han dock att utöka sitt konstnärliga spektrum till Stockholms skärgård där han i havsbandets rika fågelliv bland kobbar och skär, vågor, bränningar och stenhällar fann nya motiv. I denna miljö trivdes han alldeles utmärkt och här mötte också nytillkomna utmaningar, såväl motivmässigt som bildmässigt. De tidigare till storleken mindre målningarna fick nu lämna plats åt allt större kompositioner och som den sökare Liljefors var älskade han alltid att utmana sig själv för att nå nya höjder.
Det mäktiga havet med den vida horisonten och det storslagna skådespelet som där alltid finns tillhands fascinerade naturligtvis Liljefors. Han blev på allvar gripen av det yttersta havsbandets motiv och fann här en omedelbar kärlek till detta för honom så nya landskap, långt bortifrån barndomens skogar och ängar. Bergtagen i naturen höll han sig kvar efter sommarmånaderna: ”Här är så ofantligt stiligt vid höststormarna. Just den ruskiga tiden är havet och klabbarna vackrast. De liksom vakna då först och visa vad de duga till. Man håller sig för skratt och vill ta av sig mössan”. Motivet med jagande havsörnar kom för första gången till Liljefors i mitten av 90-talet, vilket resulterade i den majestätiska målningen ”Havsörnar” som fullbordades år 1897 och inköptes av Nationalmuseum (NM 1505), en målning som tveklöst räknas till konstnärens främsta alster.
Till detta gripande motiv återkommer Liljefors så när han 1907 utför auktionens monumentala ”Havsörn slående efter en alfågel”. Entusiasmen för naturens stora ödedrama, likt en hymn till det stora livet i kamp och lidande, skildras med en sanslös kraft och rörelse. Den väldiga örnen forsar in över stenhällen med sina fullt utbredda vingar seglandes ner mot den flyende alfågeln i det brusande vattnets vågor. Perspektivet är snävt, Liljefors har valt att i denna bild utelämna horisonten och istället koncentrera motivet till dramat där havet, kobben och strandkanten möter fåglarna. Den återhållsamma färgskalan spelar över ett fåtal toner i blå, grå, brunt, gult och vitt. Målningen är tillkommen under en period då Liljefors faktiskt redan nått framgångar, han hade året dessförinnan hållit en separatutställning på vilken inbringat närmare hundratusen kronor – en fantastisk summa vid tiden. Detta möjliggjorde att Liljefors 1908 kunde köpa sig ett stort område i det yttersta havsbandet på Bullerön där han byggde sig en jaktstuga och under kommande somrar vistades med familjen och fortsatte att tolka dess förunderliga natur- och djurliv. ■