Modern & Samtida konst + Design
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 8 – 10 november 2023
Nr 619 Bror Hjorth (1894‑1968). ”Bondbröllop”. Signerad Bror Hjorth. Olja på duk, 88,5 x 116 cm, totalt inklusive ram 110 x 138 cm.
Utförd år 1924.
Originalram utförd av konstnären.
3.000.000 – 5.000.000 SEK
€ 260.000 – 434.000
Konstgalleri Gunnar Trägårdh, Göteborg.
Boktryckare Folke Isacsons (1898‑1975) samling, Göteborg.
Konsthandlare Tore Gerschmans (1913-1992) samling, Stockholm.
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, ”Utställningar av Bror Hjorth. Skulpturer, teckningar, målningar och Akke Kumlien, målningar”, 1928, kat. nr 24.
Konsthallen, Göteborg, ”Ur Sigrid och Folke Isacsons samling”, 25 februari-27 mars 1967, kat. nr 48.
”Wanderausstellung, ’Schwedische Kunst des 20. Jahrhundert’” (vandringsutställning i Tyskland sammansatt av Göteborgs konstmuseum), München, Frankfurt am Main, Duisburg, Mannheim, maj-november 1967, kat. nr 67.
Moderna Museet, Stockholm, ”Bror Hjorth”, 2 december 1967‑21 januari 1968, kat. nr 84.
Bror Hjorths Hus, Uppsala, ”Musik i bilder”, 14 juni-20 september 1987.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Folk-musik-dans i nordisk konst”, 15 juni-26 augusti 1990, kat. nr 43.
Norrköpings konstmuseum, ”Ursvenskt. Naivister och realister 1916‑1946”, 24 maj-30 augusti 1992, kat. nr 84.
Borås Konstmuseum, Kulturhuset, ”Ursvenskt. Naivister och realister 1916-1946”, 27 september-18 oktober 1992, kat. nr 84.
Konstakademien, Stockholm, Sveriges Allmänna Konstförening, ”Minnesutställning”, 22 oktober-27 november 1994.
Botkyrka Konsthall, ”Bror Hjorth och hans kärlekar”, 13 juni-29 augusti 1998.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Harry Martinsson och hans konstnärskrets”, 23 oktober 2004‑30 januari 2005.
Jönköpings läns museum, ”Bror Hjorth – skulptur och måleri”, 15 oktober-20 november 2005.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Bror Hjorth och Alberto Giacometti”, 23 september 2006‑7 januari 2007.
Konstakademien, Stockholm, ”Färg och Form. Färgglödens mästare i svensk 1900-talskonst”, oktober-november 2007.
Bror Hjorths Hus, Uppsala, ”Bilder av Bror: av och med Bror Hjorth”, 13 juni-26 augusti 2012.
Västerås konstmuseum, ”Bilder av Bror: av och med Bror Hjorth”, 8 september-4 november 2012.
Hallands Konstmuseum, Halmstad, ”Bilder av Bror: av och med Bror Hjorth”, 18 november 2012‑3 mars 2013.
Rackstadmuseet, Arvika, ”Ulrika Linder möter Bror Hjorth”, 15 juni-8 september 2013.
Klas Fåhræus, Bror Hjorth, artikel i Konstrevy, häfte 2, 1928, omnämnd s. 33‑34 och avbildad s. 33.
Erik Blomberg, Bror Hjorth, 1942, omnämnd s. 51 och avbildad s. 22 (felaktigt daterad 1925).
Christian Faerber (red.), Konst i svenska hem I: målningar och skulpturer från 1800 till våra dagar, band 3, 1942, upptagen i Boktryckare Folke Isacsons samling, Göteborg, nr 150, s. 132.
Bror Hjorth (med inledande text av Ulf Linde), FIB:s konstmappar, Folket i bilds förlag i samarbete med Riksförbundet för bildande konst, Folkrörelsernas konstfrämjande, Föreningen konst i skolan och FIB:s konstklubb, 1956, avbildad helsida, plansch IV.
Nils Ryndel, utställningskatalog till Ur Sigrid och Folke Isacsons samling, 1967, avbildad.
Bror Hjorth, Mitt liv i konsten, 1967, omnämnd s. 44 och 52, avbildad s. 118 samt upptagen i Förteckning över viktigare konstverk av Bror Hjorth under år 1924, s. 200.
Moderna Museet, Bror Hjorth, 1967, avbildad helsida.
Kerstin Otkull, Om Bror Hjorth och om kärleksmotiv i hans konst, licenciat-avhandling framlagd för Konsthistoriska seminariet vid Stockholms universitet höstterminen 1968, omnämnd samt diskuterad på s. 14‑15.
Ulf Linde med flera, Möte med Bror Hjorth, 1986, avbildad helsida s. 158.
Birgitta Flensburg med flera, Ursvenskt. Naivister och realister 1916-1946, 1992, avbildad helsida s. 3.
Hans-Olof Boström, Bror Hjorth 1894‑1968, 1994, omnämnd s. 37 samt avbildad s. 23.
Mattias Enström, Bilder av Bror: av och med Bror Hjorth, 2012, avbildad helsida s. 23.
Det knakar i golvtiljorna och folkmusikens toner flödar fram från fiolerna. Brudgummen för sin nyblivna brud runt i en fartfylld bröllopsvals som får hennes vita slöja att fladdra i vinddraget. Det är jubel och stor glädje när Bror Hjorth bjuder upp till dans i familjens hem utanför Uppsala, i ett av konstnärens mest centrala verk som nu för första gången bjuds ut på auktion.
Bror Hjorths otvivelaktiga betydelse för den framväxande modernismen i Sverige tog sin början i Paris under 1920-talet. Intressant nog var det utanför Sveriges gränser som Hjorth kom att finna sitt verkliga kall som konstnär och slutligen hitta hem i ordets renaste bemärkelse. ”Mitt egentliga liv, det med konsten, började vid ankomsten till Paris 1921”, skriver Bror Hjorth i Mitt liv med konsten. Hjorth skrev in sig som elev vid Antoine Bourdelles skulpturskola vid rue de la grande Chaumière och hyrde samtidigt en egen ateljé i Clamart, en av Paris förstäder. Där experimenterade han med kubismens voluminösa former och försökte förstå den inre formens väsen. Det var i Paris som han på nära håll fick möta konst av de stora franska mästare som han hittills endast förälskat sig i genom böcker. I Rodin fann han en skulptör med en överväldigande uttrycksfullhet som lämnade bestående spår, och hos van Gogh, Cézanne och Gauguin bekantade han sig med hela symfonier av färger. Just mötet med Gauguins måleri från Tahiti spelade en avgörande roll för Hjorths utveckling. Visst älskade han att andas luften i Paris och var lycklig när han strövade längs Seine med all världens konst att beskåda framför sina fötter. Samtidigt väckte Gauguins exotiska måleri hos Hjorth en djupt rotad kärlek för sin barndoms år och den ursvenska bygden han kände så väl i hjärtat. ”Genom Gauguin fann jag också helt anspråkslöst ett exotiskt land för mig själv utan att det minsta anstränga mig. […] Mitt land, mitt hem, mina föräldrar, den klarblå himlen, de mörka granarna och tallarna, sjöarna och backarna, de ljusa nätterna. Alltsammans slog ut i blom för mitt inre. […] Jag behövde inte söka mina motiv någon annanstans.”
Från ateljén i Paris började han nu måla med en nyfunnen entusiasm och iver. Moderns brev som regelbundet anlände från Uppland hjälpte honom att minnas hembygden men han fann också stor inspiration i intresset för folkmusiken, familjen och inte minst sitt egna vid tiden komplicerade kärleksliv. I den mästerliga kompositionen ”Bondbröllop” som Hjorth utförde 1924 målade konstnären upp en levande berättelse med de människor som stod honom allra närmast. Bror Hjorth skriver själv om auktionens målning i boken Mitt liv i konsten: ”I en tavla, Bondbröllop, dansar jag med bruden, Hjort Anders och Viksta Lasse spelar och far och mor är gäster. Det blev slutet på en förälskelse.” Viksta Lasse, eller Leonard Larsson som han egentligen hette, var en av Upplands främsta spelmän och i ”Bondbröllop” syns han i unga år spela upp till dans på fiolen. Vid hans sida står spelmannen Hjort Anders Olsson som intar en mycket betydelsefull roll i Bror Hjorths liv. Redan i unga år träffade han Hjort Anders och räknande honom till en av sina närmaste vänner. Av de folkmusikanter som Bror Hjorth beundrade var Hjort Anders den han aktade högst och han figurerar ofta i hans måleri, men även i reliefer och skulpturer. När Hjort Anders blev till åren bodde han hos familjen Hjorth i Uppsala. Förutom i ”Bondbröllop” syns Hjort Anders avbildad i verk som ”Hjort Anders med guldfiolen” från 1935 (Statens porträttsamling, Gripsholm) samt i ”Mästaren Hyllas” från 1946 (Bror Hjorths Hus, Uppsala). I folkmusiken fann Bror Hjorth det ursprungliga och genuina, vilket han eftersträvade att uttrycka också i sin egen konst.
Att det är konstnären själv som dansar med bruden i ”Bondbröllop” råder det inga tvivel om. Den karaktäristiska pannluggen som han som ung lät växa ut för att hylla sin ungdomsidol Albert Engström finns där, liksom de grova händerna som outtröttligt arbetade fram skulpturer och målningar. Vem är då den unga kvinnan som Bror Hjorth var så förälskad i och som fick stå modell för hans brud i ”Bondbröllop”? I en tidig teori som framhölls av Kerstin Otkull i sin licentiatavhandling 1968 föreställer bruden sannolikt den vackra unga flickan Ester Kristina Andersson (sedermera känd som författare under namnet Stina Aronsson) som under flera år var förlovad med Bror Hjorths bror Gösta. Hans-Olof Boström, som var chef för Bror Hjorths Hus i Uppsala 1987-93, menar istället att bruden troligen föreställer Ruth Leander, som tidvis arbetade som piga hemma i Dalboda och som Bror Hjorth förälskade sig i. Bakom brudparet syns Bror Hjorths föräldrar Lotten och Emil Johanzon skymta fram, sittandes iklädda sina finaste högtidskläder dagen till ära. Föräldrarna förekommer även i Hjorths kända porträtt ”Vid köksbordet” från 1923 (Göteborgs konstmuseum). Erik Blomberg beskriver i boken Bror Hjorth på ett träffsäkert vis Bror Hjorths omedelbara kraft som målare, sprunget hur hans intresse för musik och skulptur: ”Vad som förenar Bror Hjorth med naivisterna är berättarglädjen, färgfantasin och den enkla uppriktigheten i uttrycket. Vad som alltmer skiljer honom från gruppen och ställer honom vid sidan om Gauguin är den starka formviljan, den rytmiska kraften och den plastiska, ibland monumentala uppbygganden av bilden. Kropparna och rummet spela hos honom en mycket större roll än hos någon av de andra. Man känner att det är en plastiker som hållit i penseln. Och en musiker! De första av hans målningar vibrera av rytm. Ett så taktfast måleri får man leta efter. I Bondbröllop stampar brudparet takten i dansen, spelmännen lyfta den på stråkspetsarna, golvet gungar och de gamla vagga med i tempot. Ser man närmare efter finner man att klang-, form- och färgfigurer så att säga täcka varandra: stråkar och golvtiljor klinga ut i samma linjespel, mörka och ljusa färgytor omväxla med jämna intervaller. Personerna – även de stillastående – bilda en rytmisk kedja.”
Endast några år efter målningens tillkomst visades ”Bondbröllop” på Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm. Tillsammans med ovan nämnda ”Vid köksbordet” värderades den högst av de oljemålningar som ställdes ut med det begärda priset 1000 kronor. I recensionerna som följde efter utställningens öppnande var det ”Bondbröllop” som framförallt fångade kritikernas intresse. Karl Asplund skrev i Svenska Dagbladet 1928 om ”ett färggrant ’Bondbröllop’ i ”vild stil både i form och färggivning” och även Klas Fåhraeus nämnde målningen med orden: ”ett ’Bondebröllop’ trampade en knäande dalspeleman i gula skinnbyxor takten till en polska, vid vars toner brudgummen med väldiga nävar kringsvängde den späda, med krona smyckade bruden, så att golvtiljorna dignade”.
”Bondbröllop” hör till ett av Bror Hjorths i särklass viktigaste verk. Målningen ingick tidigare i boktryckare Folke Isacsons (1898-1975) framstående samling med modern konst och förvärvades under 1980-talet av konsthandlaren och samlaren Tore Gerschman (1913-1992). Nu bjuds ”Bondbröllop” för första gången ut på öppen marknad och därmed erbjuds en ytterst sällsynt chans ett förvärva en av 1900-talets främsta modernistiska skildringar av det svenska folklivet. ■