Auktion: Modernt & samtida
Till katalogen
Klubbades för 60.000 kr vid vår Internationella Kvalitetsauktion 10-13 december 2019
Nr. 351 Anna Petrus (1886‑1949). Bricka. Egen ateljé, Stockholm c:a 1922‑24. Signerad A. Petrus. Ciselerad och punsad dekor av en sjöjungfru ridandes på en hippokamp. Tenn, underbricka i mässing. L 72, B 37, H 2 cm.
Modellen finns avbildad i Anna Petrus personliga fotoalbum.
60.000 – 80.000 SEK
€ 5.600 – 7.400
Gåva från konstnären till hennes svåger Ragnar Lyttkens (1887-1969).
Därefter genom arv till hans son Arne Lyttkens (1917-2002).
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Anna Petrus hade sin riktiga debututställning i februari 1916 i Sveriges Allmänna Konstförenings dåvarande lokaler på Västra Trädgårdsgatan vid Kungsträdgården i Stockholm. Tillsammans med vännen Greta Ruuth visade hon en mängd grafik i olika tekniker, men också en skara skulpturer. Dessa var uttrycksfulla studier av män och kvinnor, långt från det allegoriska och dramatiserande som tidigare varit kanon, och istället i enlighet med den nya tidens skulpturala ideal där blott en förmedlad känsla eller sinnesstämning var nog så uttrycksfullt. Året därpå beslutade Petrus och konstnärsvännen Siri Derkert att tillsammans göra en slags vandringsutställning som skulle utgå från Den Frie i Köpenhamn. Under krigsåren hade många unga nordiska konstnärer sökt sig till den danska huvudstaden, som blev ett slags väntrum till Paris. Väl tillbaka i Sverige och Stockholm 1920 slogs Petrus av en hård motgång. Några veckor före vernissagen till en planerad separatutställning på det nyöppnade Svensk-Franska Konstgalleriet som äntligen skulle komma att etablera henne som skulptör på hemmaplan, brakar elden lös i ateljébostaden vid Tennispaviljongen på Östermalm. Av de drygt hundratal arbeten som befann sig i lokalerna, huvudsakligen skulpturer, kunde endast en bråkdel räddas. Branden innebar en rejäl bromskloss för Petrus konstnärliga karriär, men i tomrummet uppstod en oundviklig period av kontemplation och vila, och det var inom konsthantverket Petrus snart skulle resa sig ur askan.
Under den kommande hösten hungrade Petrus efter inspiration och begav sig till Italien och via Nordafrika tillbaka upp mot Paris. Det var i Nordafrika hon fick sin mest omedelbara inspiration, och tillbaka i Stockholm gav hon sig i kast med ett hantverk som skiljde sig från allt hon tidigare sysslat med. I den nya ateljén centralt belägen på Riddargatan började hon tillverka brickor och brickbord drivna i metaller som tenn, koppar och mässing. Förlagorna var de nordafrikanska rökbord hon stött på under sin resa, och ornamentiken förde tankarna till den persiska landskapskonsten.
Motivet till auktionens högintressanta bricka, utförd c:a 1922-24, är hämtat ur de rika medelhavskulturerna. Vi ser en sjöjungfru ridandes på en hippokamp (även kallad havshäst) som i den grekiska mytologin är mest känd för att dra Poseidons vagn. Framtill är den en häst, baktill har den en fiskkropp, som ofta är lång och slingrande. Kompositionen är full av liv och rörelse där ekipaget drar fram under vattenytan. Petrus bearbetar här tennet med en underbricka i mässing. Kombinationen tenn och mässing var ditintills en ovanlig kombination som senare skulle tillämpas av bland andra Firma Svenskt Tenn och Ystad Metall. Hon bearbetade brickorna själv in i minsta detalj. Auktionens bricka gavs i gåva från Petrus till hennes svåger Ragnar Lyttkens (1887-1969), och har därefter gått i arv till hans son Arne Lyttkens (1917-2002), för att slutningen i arv komma till nuvarande ägare.
En uppmärksammad utställning i ateljén i december 1922 resulterade i att ett urval brickor och bord gick vidare till att visas på Göteborgsutställningen året därpå. Petrus vidgade alltjämt sitt kontaktnät, och till nämnda utställning samarbetade Petrus med arkitekt Uno Åhrén, som kom att rita en del av brickornas bordsunderreden. I Svenska Slöjdföreningens tidskrift 1925 beskriver artikelförfattaren Nils G. Wollin hur Petrus ”beundransvärda teknik visar prov på en långt ifrån vanlig uthållighet i det mödosamma utförandet” samt omtalar brickorna som ”originella inpass inom modern, svensk nyttokonst”. Anna Petrus blev en drivande kraft i förnyelsen av den svenska tennkonsten under 1920-talet.