Till katalogerna
Internationell Kvalitetsauktion 6–9 december »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 6 – 9 december 2022
Nr 428 Anders Zorn (1860-1920). ”Vriden”. Signerad och daterad Zorn 1915. Olja på duk, 90,5 x 60,5 cm.
3.000.000 – 4.000.000 SEK
€ 278.000 – 371.000
Med påskrift a tergo: ”Originalmålning av Anders Zorn intygar Gustaf Jaensson.”
För köpare tillkommer, utöver köparprovision, införselmoms om 12 % på det klubbade beloppet.
N. Hammarström skriver i ett brev till konstnären daterat 18 dec. 1916:
”H. Herr Konstnären, Kommendören m.m. A. Zorn. Mora.
Härom dagen var jag i Köpenhamn för att bese utställningen och fick med knapp nöd se Edra vackra saker, då den delen af lokalerna var till trängsel fyld med en beundrande publik. Emellertid hörde jag genom Dr Anderberg att Herr Zorn skulle sälja ”Vriden” och då jag förut vid ett par tillfällen talat med Hr Zorn om denna tafla tager jag mig härmed friheten framställa en vördsam förfrågan om jag kan få förvärfva detta konstverk för det pris som uppgafs neml. Kr: 15000:- Detta vore för mig en stor Julglädje – jag tänker ej sälja den utan ha den i mitt privata galleri.
Om Hr Zorn vill bereda mig denna glädje blefve jag högst förbunden och väntar jag nu som sist inneliggande kortbref med blott ”ja” eller ”nej” åter, då jag ej vill besvära med telefon.
Skulle jag bli egare till taflan kan jag ju få afhemta den senare i Sthlm. Liqvid sändes pr Omgående.
Till sist ett hjertligt och vörsamt tack för all visad välvilja under året och mina bästa lyckönskningar om en God Jul och ett lyckosamt årsskifte.
Med största Högaktning
Eder tillgifne
N. Hammarström”
N. Hammarström, Göteborg, förvärvad av konstnären.
Erik Åkerlund Hultberg, vid 1946.
Hultbergs konsthandel, Stockholm, vid 1948-1949.
Nordén auktioner, Stockholm, 23 april 1997, kat. nr 197.
Christie’s, London, 7 december 2010, kat. nr 40.
Förvärvad efter ovanstående auktion av nuvarande ägare.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Invigningsutställning: Larsson-Liljefors-Zorn”, mars-april 1916, kat. nr 118.
Svenska konstutställningen å Charlottenborg, Köpenhamn, 1916, nr 800.
Ernst Malmberg, Larsson-Liljefors-Zorn, 1919, avbildad.
Gerda Boëthius, Zorn. Tecknaren, målaren, etsaren, skulptören, 1949, listad i verkförteckningen under år 1915, s. 554.
På en enkel träsoffa i en timmerstuga sitter en kulla i paradisdräkt. Hon vrider sig bort från oss, pysslar med någonting bakom det kraftiga ljusa tyget som hänger framför fönstret. Vid hennes sida ligger den gröna moradräkten och hennes mörka hår hålls på plats av det flätade strålande röda bandet. Över kullans nakna kropp spelar ett mästerligt ljussken från den värmande härden, hennes ljusa hy väcks till liv av den flammande elden och skildras med utsökt skicklighet i en suggestiv dynamik av ljus och skuggor. Att framhäva Anders Zorns förbluffande förmåga att fånga de små stunderna i enkelhetens högborg synes onödigt. Mästaren talar för sig själv.
Det var under året 1904 som Anders Zorn köpte lite mark ett par mil utanför Mora vid Österdalälven för att kunna leva ”som på förfädrens tid”, alltså ganska enkelt och primitivt. Platsen som var noga utvald gav Zorn namnet Gopsmor och han imponerades av den vilda naturen: “En hög brandt rullstensås klädd med skyhöga furor och granar och vid dess fot en härlig kallbäck, så på andra sidan stugan den rinnande dalelven och bortom denna det ståtliga Gopsberget.” Till Gopsmor flyttade Zorn ett antal hus från Moratrakten och till denna enkla boning färdades han några gånger om året för att kunna leva det enklaste av liv, fritt hänge sig måleriet och konstnärskapet till fullo. Platsens avskildhet gjorde det möjligt att arbeta ostört, fri från uppmärksamhet och störande blickar och det är i denna inspirerande miljö som flera av hans mest intressanta målningar tillkommit. Modellerna som följde med Zorn till Gopsmor fick ofta hjälpa till i hushållet och det är just i dessa vardagens små ljusstunder som hans måleri når nya höjder.
Tidigt tjusades Anders Zorn av den stora världen och han gav sig iväg på otaliga resor till spännande platser. Hans konstnärliga begåvning visade sig slående och vad han än företog sig – allt från de tidiga briljanta akvarellerna till de utsökt formade bronserna och fullödiga oljemålningarna visar en häpnadsväckande kvalitet utförd av Zorns händer med största känslighet och skicklighet. Trots inspiration från all världens hörn och framgångar värnade han själv alltid om hemtrakten. Det var i Mora som alla högtider som midsommar och jul skulle firas och det var egentligen tillsammans med det enkla folket som han själv trivdes allra bäst. Efter att Anders och Emma haft Paris som sin bas under knappa tiotalet år bestämde de sig därför under sommaren 1896 för att flytta hem till Sverige och till Mora.
Porträttören Anders Zorn var en av sin samtids största, högt skattad av societetens främsta och ofta jämförd med internationella giganter som John Singer Sargent, Joaquín Sorolla och Giovanni Boldini. Som sidenets och taftets mästare lyckades han förföra en konservativ omvärld med sin briljanta teknik och fick förtroendet att föreviga synnerligen tongivande personer under sin levnad. Att få sitt porträtt målat av Zorn var en ynnest och köbildningen blev under åren omfattande. Men målningarna utförda hemma i hans älskade Dalecarlia har en helt annan karaktär. De lyxiga, glänsande materialen har istället ersatts av vadmal, bomull och ull, de storslagna interiörerna med förgyllda och fanerade möbler har bytts mot enklaste timmerstuga och stubbestol. Zorn är reduktionens mästare och så även här. Det ständiga spelet mellan olika ljusförhållanden fängslade särskilt Zorn, här fann han en utmaning att bemästra och förändringar mellan ljus och skugga är en återkommande eggelse som han hela tiden återvänder till. I ”Vriden” finns en mild värme, en intimitet och innerlighet i enkelhetens okonstlade naturlighet. Han arbetar med en begränsad palett i ett fåtal djupa och mustiga färger och de breda penseldragens hetsiga beröring av duken förundrar, den snabba ögonblicksbilden av den vackra kullan som här fångas i en stilla stund. Det är en bild av nuet men också en bild av evigheten. En önskan om att se storheten i livets små stunder, en uppmaning att tillvarata dessa och inse att skönheten alltid finns runtomkring oss. Gerda Boethius skriver om målningen: ”En grupp finns, som är helt l’art pour l’art. Dit hör ”Vriden”, där förkortningsproblem och ljussken löses mästerligt.”
När Anders Zorn år 1920 lämnar jordelivet är det med en samlad erfarenhet som saknar motstycke i vår svenska konsthistoria. Han var den sanna kosmopoliten som obekymrat rörde sig i den stora världens burgna kretsar och fina salonger. Samtidigt var han den enkla mannen som stadigt stod med båda fötterna på jorden och aldrig förlorade kärleken till sin egen hembygd och ursprung. Mot vad som skulle bli slutet av karriären landar Zorn i sitt mest innerliga måleri. Här samlas hela hans konstnärliga erfarenhet, här briljerar han i att med största känsla och värme fånga en ögonblicksscen från den av honom så högt älskade allmogekulturen. De vardagliga motiven och de sanna folklivsskildringarna kom Zorn hela tiden tillbaka till i sitt konstnärskap, här hämtade han sin inspiration och det var nog detta som var själva drivkraften i konstnärskapet, porträtt av societetens främsta och inte mindre
än tre amerikanska presidenter till trots. ■