In context

I februari månad år 1924 kunde Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon äntligen resa till Paris från Halmstad för första gången. Eriks bror Axel hade ett par år tidigare rest till Berlin och tagit starka intryck av den konstnärliga frigörelse som där inspirerade, men kanske särskilt mötena med GAN som kom att bli något av en fadersfigur. I GAN fann de en förebild och han lockade dem till den franska metropolen som var alla möjligheters stad. Väl framme knackade de på hos GAN i Montparnasse på 86 rue Nôtre-Dame-des-Champs. De blev väl emottagna och snart ordnade GAN så att Erik och Walle fick möjlighet att överta skulptören Arvid Källströms rum i huset och i samma stund befann de sig därmed boende mitt i den moderna konstens epicentrum.

I samma byggnad hade även paret Grünewald sin ateljé, kompositören och konstnären Gösta Nystroem sin bostad men framförallt var det också här som mästarnas mästare Fernand Léger arbetade. I gatuplanet hade han nyss öppnat sin målarskola Académie Moderne där Erik och Walle välkomnades och därmed kom att tillhöra Légers allra första elevkrets. För de två lyckliga ynglingarna var intrycken av avantgardet överväldigande, optimismen spred sig över Boulevard Montparnasse som blev en mötesplats med ett ständigt skådespel av fester, maskerader och de nattliga diskussionernas hetta. På akademien bedrev Léger en undervisning som på en gång var klassisk men samtidigt revolutionerande. Léger inspirerades av det moderna livets pulserande rytm, av maskinen som människans befriare och lärde sina elever att vidga sitt seende till att se det sköna överallt. Men det var inte bara det måleriskt tekniska som var av betydelse, Erik Olsons barnbarn Viveka Bosson konstaterar i boken Halmstadgruppen 50 år, 1979, s. 48 att:

”Lika väsentligt som lärdomarna i akademin var kanske det andliga klimatet kring Léger, som Walle och Erik dagligen inandades. Buren av efterkrigstidens hoppfulla vilja att bygga upp ett nytt mera mänskligt samhälle, där skönhet och funktion smälte samman till en enhet, bekände sig Léger nämligen till ’den nya andan’, esprit nouveau, som ur tidens krav växte fram till en universalistisk rörelse. Den hade sitt högsäte i Montparnasse hos arkitekten Le Corbusier och målaren Ozenfant, ’Purismens fäder’, vilka genom tidskriften ’Esprit Nouveau’ 1920-25 sökte sprida dess yttringar inom alla kulturgrenar, även musik, litteratur, film, vetenskap, design etc… Hoppet stod till ’ordning, renhet, klarhet’. … Mitt i denna våg av entusiasm och strålande framtidsvision levde Walle och Erik”.

Det är under denna tidiga viktiga period i Frankrike som ”Två herdar” utförs, med en utsökt detaljrikedom och känsla för en målnings dynamiska kompositions uppbyggnad skildrar Erik Olson en scen från den franska landsbygden. I ett brev från 1924 skriver konstnären själv: ”Jag har vistats mycket på landet, utanför Paris… har upptäckt vilken intim gemenskap det franska måleriet har med den jord, ur vilken det vuxit, likt en naturlig och nödvändig produkt… Jag har lärt mig att älska impressionisterna. Men jag ser i dem nu icke detsamma som tidigare, jag har på samma gång lärt mig ta avstånd från deras metoder – under intrycket av bl.a. indisk och egyptisk konst, förenat med lärdomarna från Léger. Jag har funnit de stora formernas mästare, jag vill lära mig deras bildframställning… Jag gör nu mycket enkla konstruktiva målningar efter mästarens uppställningar – senare blir det min sak om jag vill i dessa enkla former inympa detaljrikedom och känslan av illusion.”