In context

Schering Rosenhane (1609-1663) var underståthållare 1634–1637, landshövding, sändebud vid fredskongressen i Münster 1643–1647 och ambassadör i Paris där han kom i motsättning till Frankrikes de facto egentliga härskare vid tiden kardinal Mazarin. Han hemkallades 1648 och utnämndes till riksråd 1650 och 1652 till överståthållare i Stockholm. År 1652 blev han också utnämnd till friherre av Ikalaborg, samma värdighet som hans bägge bröder erhöll två år senare.

Vid drottning Kristinas tronavsägelse 1654 fungerade Schering Rosenhane som rikskansler för Axel Oxenstierna. Den nye kungen Karl X Gustav förärade Rosenhane med stort förtroende och gjorde honom till en av sina främsta medhjälpare. Efter kungens död utarbetade Schering Rosenhane det av riksdagen 1660 antagna additamentet till 1634 års regeringsform samt undertecknade tillsammans med Sten Nilsson Bielke freden i Köpenhamn (1660). Han skrev handboken Oeconomia, som beskriver lanthushållning och trädgårdsskötsel och Hortus regius (en kunglig trädgård), ett emblemverk, skrivet för drottning Kristina. Andra menar att Karl X Gustav var misstänksam mot adeln och deras republikanska idéer, som Schering Rosenhane var en varm anhängare av. Schering Rosenhane var för en stark adel och antas att ha skrivit Somnium Gerstoffianum tillsammans med Hannibal Sehested.

1652–56 uppförde han på Riddarholmen i Stockholm Schering Rosenhanes palats ritat av Nicodemius Tessin d.ä., idag använt av Svea hovrätt. Schering Rosenhane avled på sin ärvda egendom Torps Säteri i Södermanland, där han också var född. Drottning Kristina skänkte honom också Säby i Järfälla, där han byggde ett sommarslott, samtidigt som palatset på Riddarholmen. Schering Rosenhane har sitt gravkor i Husby-Oppunda kyrka i Södermanland.

Johan Rosenhane (1611-1661) blev student vid Uppsala universitet 12 februari 1625 och genomförde utrikesresor 1631–1636. Han tjänstgjorde därefter som hovmästare hos pfalzgreven Karl Gustaf, den blivande Karl X Gustaf, och åtföljde honom på hans utrikesresor 1638–1640. Han blev vice landshövding i Östergötlands län 21 juni 1643, underståthållare i Stockholm 30 september 1645 och landshövding i Viborgs län och Karelen 30 september samma år. Han blev jämte sin bror Gustaf Rosenhane 18 februari 1654 utnämnd till friherre av Ikalaborg. Han blev landshövding i Östergötlands län 2 juli 1655 och riksråd 22 april 1658. Efter att samma år även blivit utnämnd till hovrättsråd lämnade han landshövdingeämbetet och avlade sin domared i hovrätten den 7 oktober. Rosenhane avled 1661 på Ryd i Sankt Lars socken.

Gustaf Rosenhane (1619-1684) inskrevs som student i Uppsala 1628. 1635–1636 var han hovjunkare och begav sig därefter utomlands för studier. Han besökte bland annat Frankrike och Italien. Efter återkomsten var han åter hovjunkare 1640–1642 innan han 1642 fick en tjänst som assessor i Kammarkollegiets kammarrevision. 1647 blev Rosenhane kammarråd och häradshövding i Västerrekarne, och var 1650–1658 vicepresident i Svea hovrätt. Därtill var han från 1658 häradshövding i Hagunda, Oppunda och Villåttinge härader. Han upphöjdes 18 februari 1654 till friherrligt stånd. Rosenhane utnämndes 1658 till direktor över kansliet och appellationsdomstolen i Preussen 1658 men tillträdde aldrig denna tjänst, likaså utsågs han 1661 till president i Dorpats hovrätt, en tjänst han inte heller tillträdde. 1672 blev han häradshövding i Danderyds, Färentuna, Seminghundra, Sjuhundra, Vallentuna och Åkers skeppslag. Han deltog i inte mindre än 17 riksdagar från 1635-1680. Han tillhörde tillsammans med Urban Hjärne de som fick slut på häxprocesserna under det stora oväsendet i Sverige. En uppfattning, som bygger på uppgifter från 1600-talets slut, har gjort gällande att det var Gustaf Rosenhane som skrev under pseudonymen Skogekär Bergbo. I februari 2023 presenterades indicier på att det i stället kan ha varit hans bror Schering Rosenhane.