Fokus

Bror Hjorths tecknande

”Eftersom teckningen praktiskt taget innehåller allt har det varit svårt för mig att använda den som blott och bart skiss för en skulptur eller målning. Den blir alltid något färdigt och avslutat, något i och för sig, även om den till synes ser ofärdig ut. Det betyder också att när jag ritat dessa snabbteckningar i djurparker, på kaféer och på tåg på olika resor har jag känt att jag gjort något väsentligt av den tid jag förlorat på att lämna min ateljé.”

I sin självbiografi ”Mitt liv i konsten” skriver Bror Hjorth vid flera tillfällen om sina teckningar och tecknandets betydelse i hans konstnärskap. Så kom han också att under en tioårsperiod vara verksam som professor och undervisade i just teckning vid Konstakademien i Stockholm. Rent krasst hade denna multitalang lika gärna kunnat bli professor i såväl skulptur som måleri men i teckningskonsten fascinerades han särskilt av dess spontanitet och att med små medel kunna göra stora intryck. Genom hela livet tecknade Bror Hjorth själv. Främst är det porträtt, personskildringar och djur som föregivas av hans snabba penna eller kolbit, inte sällan med en något darrig linjeföring. Utsökt är hans sätt att fånga en karaktär och förmedla dess uttryck, oavsett om det är en människa eller ett exotiskt djur. Just fascinationen för lejonen och tigrarna kom under hans tidiga år och han har beskrivit hur har gärna besökte Zoologiskt Have i Köpenhamn och Jardin des Plantes i Paris för att skildra djur i bur, dessa ”levande varelser som stängts in i burar för människans förnöjelse”:

”Medkänslan för deras öde, att de berövats friheten, fick vika för möjligheten att förstå dem och min släktskap med dem. De var mina bröder och först när jag begrep det förstod jag också uttrycket i deras ögon och uttrycket i deras rörelser. Deras främre extremiteter var armar och händer som hos mig själv, hela deras kropp var lik min. Det framträdde så starkt hos just tigrar och lejon där de låg eller gick av och an i sina burar. Det gällde att vara skärpt vid iakttagandet, veta att teckna det väsentliga snabbt. Att apor av alla slag är våra släktingar känner man till, men att även alla andra djur är det har man nog inte insett tillräckligt.”

Utbjudna här är ett antal teckningar och akvareller av Bror Hjorth som visar hans mångfacetterade begåvning, allt från de tidiga bilderna tillkomna i Frankrike till senare skildringar. I tecknandet finns det inte någonting att gömma sig bakom, här visas konstnärens talang med en direkt och oförlåtande ärlighet. Här finns inga omarbetningar, påmålningar eller tillrättalägganden. Handens nerv är sårbar och i detta ligger den sanna storheten, med mästarens egna ord: ”Teckningen som är den mest spontana av de bildande konsterna där man direkt i ett ögonblick kan få fatt på det eviga och återge det, är kanske något förbisedd”.