Aktuella auktioner
Se datum och information
Klubbades för 540.000 kr vid Uppsala Auktionskammare Internationella Kvalitetsauktion 5-9 december 2017.
297. Evert Lundquist (1904‑1994). ”Kaffekoppen”.
Monogramsignerad E L. Olja på duk, 46 x 55 cm.
Under 1960-talet stod Evert Lundquist på toppen av sin karriär, tillfreds med vad han åstadkommit och det egna konstnärliga arbetet. Det hade nu gått en lång tid sedan debuten på Konstnärshuset i Stockholm 1934 då mottagandet hade varit delat och där kritikerna intog diametralt motsatta positioner i sina omdömen. Lundquist arbetade intensivt med sitt måleri livet igenom och detta tog honom slutligen till genomslaget på 1940-talet och mognadsprocessen fortsatte under de följande åren innan han fann sitt sanna utryck. Nära 20 år senare hade Lundquist till slut uppnått det erkännande som cementerade hans roll som centralfigur i den moderna svenska konsthistorien. Vid denna tidpunkt hade Lundquist ett flertal internationella utställningar bakom sig och han verkade samtidigt som lärare på Gerlesborgsskolan och som professor vid Konstakademien 1960-1970. Den egna konsten kunde han numera hänge sig åt i sin ateljé på Drottningholm, belägen i det gamla maskinhuset vid Kina slott. Han hade flyttat in där 1953 och fem år senare fick Lundquist köpa ett litet hus i anslutning till ateljén varpå konstnärens familj kunde bosätta sig där. Den inspirerande miljön och den stora ljusa studion innebar mycket goda förutsättningar för Lundquists måleri och han såg själv detta som den ”definitiva mognadens tid, då sammanfattningen av mina strävanden skulle ta sig de mest klara uttrycken”. Åren därefter beskriver konstnären mer harmoniskt: ”1970–talet blev ett lugnare decennium i den svenska konsten, åtminstone från den Stockholmshorisont som var min… Seendet kom tillbaka”.
I auktionens ikoniska verk från 1972 kan vi spåra Lundquists nu mogna stil och de tankar som låg till grund för hans konstnärliga särställning. Kaffekoppen är ett exempel på hur Lundquist väljer enkla föremål som motiv för att istället låta upplevelsen av färgmaterian och volymen vara det väsentliga. Han lyckas dessutom att få koppen att lysa med ett eget inneboende ljus. Lundquists fascination vid färg begränsas inte till koloriten utan handlar främst om dess egenskaper som en ljusuppfångande och skulpterbar materia. Lundquist sökte genom sina målningar en täthet i färgerna som volymupplevelse och hans motiv ser ut att vara skulpterade i skimrande färgmassor i relief. Bakom detta häftiga och till synes spontana handlag döljer sig därmed en eftertänksam blick där Lundquist väl avvägde sina kompositioner för att skapa sitt alldeles egna avtryck inom den svenska konsten.
Den vita kaffekoppen, Evert Lundquists inspirationskälla.
Evert Lundquist hade blivit bekant med den aktuella koppen under en biltur genom norra Frankrike och har berättat i en intervju med Ulf Linde: ”Jag tyckte den var ett väsen för sig. Den vita färgen, den rustika timbren, den primitiva utformningen. Det var en liten kaffekopp, ungefär 100 år gammal. Samtidigt som det var en kopp representerade den en färgvärld genom sin vithet som jag nästan tyckte var celest och var på en gång ett jordiskt ting, ett material. Så jag har i min målning sökt ge färgen luftighet, ett skimmer. Jag såg den glimma i mild och lite simmig augustisol. Koppen fick en högre dignitet för mitt målaröga”.
Bengt Lagerkvist skriver om samma målning i boken Konstens Magi: ”En vit kaffekopp. Kan man tänka sig ett enklare föremål för ett konstverk? Men Evert Lundquist laddar den med ljus, omger den med ett skimmer lika hemlighetsfullt som det kring Rembrandts böhmiska glas”.
Den aktuella målningen kommer från fotograf K G Kristofferssons (1920-2012) samling. Samma dag som Andra världskriget tog slut hade Lundquist vernissage på Konstnärshuset och en omvittnat euforisk stämning rådde i Stockholm. I boken Ur ett målarliv, berättar konstnären: ”Vid utställningen på Konstnärshuset träffade jag för första gången en yngling som ännu inte var fyllda trettio och det var inledningen till en livslång vänskap. Det var K G Kristoffersson. Han var fotograf med intresse för konst och han var snabb och glad och förstod mina intentioner från början”. Kristoffersson kom genom åren att samla ett flertal framstående verk av Lundquist.