Aktuella auktioner
Se datum och information
Den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) är en av 1900-talets största modernister. Hon utvecklade ett särpräglat målarspråk. Med start i 1800-talets realistiska figurmåleri (Sårad krigare 1880), genom naturalismen (Gosse matar lilla syster 1881) och ett impressionistiskt friluftsmåleri (Byktork 1883) kom hon under 1900-talet fram till ett reducerat formspråk med ett fåtal detaljer. Mest känd har hon blivit genom sina många och utlämnande självporträtt.
Hon var det 11-åriga underbarnet, som kom in på Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, nuvarande Finska Bildkonstakademien, som frielev. 1880 reste hon 18 år gammal första gången till Paris. Som barn hade hon fallit och brutit höftbenet och då familjen inte hade råd att uppsöka läkare blev hon låghalt resten av livet. Hennes far, järnvägstjänstemannen, dog när hon var 13 år och modern fick klara försörjningen för Helene och hennes äldre bror Magnus Schjerfbeck, senare stadsarkitekt i Helsingfors, bäst modern kunde. Det fanns sällan kött på bordet, men en stark sammanhållning. Efter tolv års ibland årslånga studieresor och uppehälle i Paris, i Pont-Aven i Bretagne, i St Ives i England, och kopieringsuppdrag av gamla renässansmästares verk i St Petersburg, Wien och Florens blev hon uppmanad att ta en läraranställning i sin gamla skola. Motvilligt åtog hon sig tjänsten. Hon ville helst vara fri i sitt konstnärskap, men den ekonomiska osäkerheten tvingade henne. Svårigheten att försörja sig på sitt måleri och oron inför en ålderdom utan pension avgjorde. Under de tio läraråren hade hon allt mindre tid att måla. 1902 lämnade hon Helsingfors och sin lärartjänst för ett liv bortom kotterierna, konstnärsbråken och den politiska oron. Hon bosatte sig i Hyvinkää, en järnvägsknutpunkt omkring 50 kilometer norr om Helsingfors. Eftersom hon var ogift följde modern enligt tidens sed med henne. De två kamperade i ett rum och kök fram till moderns död 1923. Först därefter fick Helene Schjerfbeck ett eget ateljérum. 1925 flyttade hon till Ekenäs, sedan vidtog många förflyttningar undan kriget och sina två sista levnadsår 1944-1946 evakuerades hon till Sverige.
Gösta Stenman (1888-1947) var Helene Schjerfbecks återupptäckare, när han som ung konsthandlare och kritiker sökte upp henne i Hyvinkää 1913. Hon var nyss fyllda 50, och han 30 år. Stenman hade entreprenörsanda, idéer från det Parisiska konstlivet och en osviklig känsla för konstens kvalitet. Han tog stora ekonomiska risker, förlorade ibland, men var alltid beredd att börja om. Han öppnade sin första Stenmans Konstsalong i Helsingfors 1919. Redan då hade han etablerat begreppet Samling Stenman med igenkänningstecknet, en grafiskt utformad stämpel med ett gotiskt ”s” inneslutet i en fyrkant. I mellankrigstiden flyttade han till Stockholm och öppnade 1934 sin Konstsalong på Storgatan 10, samtidigt som han blev svensk medborgare. År 1937 ordnade Stenman den andra separatutställningen med Helene Schjerfbeck i utställningsrummen tre trappor upp på Storgatan. Det blev en veritabel succé. Konstkritikern Gotthard Johansson var hänförd och skrev ”Det är heligt rum” när han recenserade hennes utställning. För att efter denna utställning ge Helene Schjerfbeck arbetsro upprättade Stenman enligt fransk galleristmodell tidvis ett kontrakt med henne. Det gav henne en säker månadsinkomst och honom tillgång till allt hon arbetade med.
Samling Stenman innehöll flera unga finländska modernistiska konstnärer som Tyko Sallinen, Jalmari Ruokokoski och Valle Rosenberg, men även svenskar som Åke Göransson, Eva Bagge och Siri Derkert. Och han ägde en ansenlig mängd av äldre konst.
Det var Gösta Stenman som uppmuntrade Helene Schjerfbeck att 1938 pröva den grafiska tekniken och litografin. Hon hade sedan ungdomsåren velat men inte ansetts sig ha råd med det. Hon använde sex av sina mest uppskattade målningar som utgångspunkt för lika många blad, The Convalescent, Picture Book, The Confirmation Candidate or Devotions, Costume Picture, Silk Shoes and At the Hearth. De trycktes i olika många upplagor och serier/etat´s. Hon monogramsignerade alla med HS i plåten och i samband med numreringen av upplagan signerade hon även bladet i blyerts med hela sitt namn i skrivstil. Trycket av motivet At the Hearth godkände hon aldrig. Ett fåtal av motiven, som Costume Picture och At the Hearth prövade hon 1939 att lägga färg på med pastellkritor för att förstärka uttrycket. Stenman uppskattade tilltaget. Vintern 1945-1946, under Helene Schjerfbecks sista levnadsår fick ytterligare åtta blad förstärkningar med pastellkritor av varje de fem tryck, som hon hade godkänt.
Lena Holger
författare och konsthistoriker
oktober 2016
Litteratur:
Camilla Hjelm, Modernismens förespråkare. Gösta Stenman och hans konstsalong. CAA 17. Helsinki: Finnish National Gallery 2009.
Lena Holger, Helene Schjerfbeck. Liv och konstnärskap. Stockholm: Raster förlag 1987.
Lena Holger, Helene Schjerfbeck. An Artist of Strong Integrity. Helsinki: Ateneum Art Museum/ Finnish National Gallery 2016.