Rackengruppen

– en kärleksförklaring till ljuset och den värmländska naturen

Konstverk som säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10 – 13 december 2024

”De här samlade konstnärerna äro en kollektiv kraft som, genom sina, om än olika så dock gemensamma, strävanden, väcka, giva och sprida skönhet”. 

Så löd de inledande orden i ett tal av Maja Fjaestad vid öppnandet av Arvika-utställningen 1911.

Kring sekelskiftet i Sverige var det inte ovanligt att konstnärer och konsthantverkare sökte sig till landsbygden. Nationalromantiska drömmar och föreställningar om något mer autentiskt lockade, där en obefläckad natur och traditioner inte hade försakats till förmån för de stora städernas framväxt. Den etablerade konstnären och skulptören Christian Eriksson var under 1890-talet bosatt i Paris men var uppväxt i trakterna kring Arvika. En längtan till hemlandet ledde till att han med sin dåvarande hustru, fransyskan Jeanne Tramcourt, började rita en kombinerad bostad och ateljé vid sitt föräldrahem i Taserud, strax norr om Arvikas stadskärna. Byggnaden som färdigställdes 1896 fick namnet Oppstuhage och byggdes i nationalromantisk stil med hjälp av konstnärens bröder som bedrev möbelverkstad i Taserud. Eriksson kom med tiden att bli det första navet i den koloni av konstnärer, konsthantverkare och musiker som verkade kring sjön Racken och som kom att kallas Rackengruppen. Sommaren 1898 gifter sig paret Gustaf och Maja Fjaestad. Samma sommar bjuder vännen Christian Eriksson det nygifta paret att hyra hans ateljé. Paret flyttar genast upp till Taserud och bosätter sig i Erikssons Oppstuhage. Gustaf hade blivit alldeles förälskad i det värmländska vinterlandskapet under tidigare års skidutflykter. I Arvika lever Gustaf och Maja i en fullt levande hantverkarbygd bland skickliga smeder, keramiker, vävare och möbelsnickare och inspireras både av naturen och konstnärsandan i trakten. I den värmländska bygden kring sjön Racken kom konstnärsvänner till paret Fjaestad och Christian Eriksson på besök, flera av dem blev så förtjusta i samhället och miljön att de sedermera bestämde sig för att bosätta sig i området. 

Konstnärer som Bror Lindh, Frits Lindström, Christian Eriksson samt Gustaf Fjaestad är alla representerade med verk i höstens auktion och blev tongivande gestalter inom gruppen. Rackstadkolonin präglades av en stark identitet, drivkraft och samarbete som förenades av en stark vilja att avbilda den värmländska kulturen, dess orörda natur och ljus genom nationalromantiska och realistiska ideal. Detta gemensamma tema återfinns i flera av auktionens konstverk.

Auktionen bjuder på inte mindre än fyra imponerande verk av Bror Lindh med motiv från årets alla årstider. Vi presenterar vidare två målningar av Frits Lindström. Dessutom finns Gustaf Fjaestad representerad, med flera vackra vinterbilder, bland annat hans ”Vintermånsken” från 1904, samt vidare en vårsjö med kabbelekor. Christian Eriksson har gjort ett ovanligt tennstop, som sannolikt visar Anders Zorn som slav under dryckenskapen (kat. nr 464 i konsthantverkskatalogen). Vidare finns Anna Fjaestads vävda tapet ”Isblomman” från 1930 (kat. nr 581 i konsthantverkskatalogen). Dessutom finns två målningar av den i Värmland verksamme Hilding Werner som tagit stort intryck av Gustaf Fjaestads landskapsbilder och måleritraditionen kring sjön Racken. 

Rackstadkolonins dynamiska konstnärliga produktion med sin starka identitet och tradition förkroppsligar den värmländska själen och kulturen. Kolonin knöt ihop bygdens traditioner och skapade en helt egen kärleksförklaring till ljuset, naturen och vemodet i sin kulturyttring. En skatt och filosofi som än lever kvar lokalt och nationellt. ■

Tillbaka till katalogen »