Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 14 november 2024
Nr 730 Gösta Adrian-Nilsson GAN (1884‑1965). ”Häst och Jockey”. Monogramsignerad GAN. Olja på duk på pannå, 47 x 51,5 cm.
Utförd omkring år 1926.
800.000 – 1.000.000 SEK
€ 70.000 – 88.000
Beijers Auktioner, Stockholm, 21-23 november 1984, kat. nr 2.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
I katalogen till den viktiga epokutställningen Léger et l’esprit moderne 1918-1931 i Paris 1982 framhöll konsthistorikern Gladys C. Fabre idrotten som en viktig del av det framväxande moderna samhället i början av 1900-talet. En av de första konstnärerna, även internationellt sett, att tolka idrottsmotiv i bild var Gösta Adrian-Nilsson (GAN). Redan under sin vistelse i Berlin 1913-1914 utförde han små teckningar av idrottsmän i rörelse, inspirerad av den franska kubismen och den italienska futurismen, som han hade mött på Der Sturm, Europas ledande avantgardegalleri före första världskriget. Efter återkomsten till Lund i augusti 1914 hyrde GAN en liten lägenhet vid Idrottsgatan, nära den nya idrottsplatsen i Lund, där han fick inspiration till sina första målningar av unga atletiska arbetare i futuristisk rörelse, både friidrottsmän och fotbollsspelare.
”Bara i kampen finns skönhet”, hade futuristhövdingen Marinetti proklamerat, och ”inget mästerverk utan ett aggressivt moment.” Det hårda och trotsiga tonfallet i de futuristiska manifesten hade tilltalat GANs häftiga temperament och känsla av undantagsställning. I tävlandet såg han en symbol för kampen om tillvaron och trots att intresset föddes redan på tiotalet var det först under 1920-talet som han på allvar tog upp idrottsmotiven, nu i form av hårda och kampfyllda sporter som boxning, rugby, amerikansk fotboll och steeplechase.
Efter återkomsten från Paris till Lund 1925 utvecklade GAN sin medeltidsinspirerade moderna ”folkvisestil”, vars utgångspunkt var den stora målningen ”Olympiad” (Spjutkastaren), inspirerad av de olympiska spelen i Paris 1924. Figurerna drogs ut på längden i ett slags gotiserande kubism, där gestalterna liksom frusits i sina rörelser, det må gälla madonnor eller riddare, husarer eller kämpande idrottsmän. I slutet av 1920-talet skedde en viss övergång till mera realistiskt målade figurer, med en för GAN typiskt hög abstraktionsgrad. Målningen ”Häst och Jockey” visar en dramatisk scen från en hästkapplöpning där jockeyn faller av sin häst. I full galopp rusar ekipaget fram och den kraftfulla muskulösa hästen landar på frambenen samtidigt som jockeyn slår i marken, fortfarande med ena handen hållandes i tyglarna. De båda superatleterna, båda fyllda av adrenalin och spända, pulserande muskler, som tillsammans gör allt för att vinna loppet skildras här i en stillbild av en kamp mellan människan och djuret. Dramatiken och den effektfulla rörelsen är påtaglig, är det ett förlorande idrottsekipage som skildras eller bör det tolkas som att hästens krafter av suveränitet denna gång utklassat sin ryttare?
I sin programskrift Den gudomliga geometrien 1922 hade den teosofiskt orienterade GAN fastslagit att det inte spelar någon roll om en målning är figurativ eller nonfigurativ. Det väsentliga är att den är konstruerad enligt samma gudomliga harmoniska lag som enligt GANs konstteori råder i universum. Den 18 maj 1928 skrev han i sin dagbok: ”Varje tavla, vad ämne den än spinner på, bör i sitt första upplägg ej bestå av annat än ytor, plan, linjer, som ej under det senare arbetet få förskjutas, vad ’ämnet’ nu än har för anspråk i föreställande mening.” Citatet är väl applicerbart på ”Häst och Jockey” där hästen och ryttaren tycks fastnaglade i sina rörelser av linjerna och ytorna i marken, den gröntonade bakgrunden, molnen och de vertikala stolparna. Målningen är ett utmärkt prov på hur GAN kunde förena plana former och ytor med ett figurativt innehåll till en oupplöslig helhet, vilket överensstämmer med hans idéer i Den gudomliga geometrien.
Genom hela sitt konstnärskap fortsatte GAN att utvecklas. Han satte ord på sina teorier men höll aldrig envist kvar vid ett ensidigt måleri. Som ingen annan svensk konstnär har han banat sin egen väg, med influenser från internationella utblickar. Att placera honom i något fack är omöjligt och inte heller nödvändigt. Genom hans måleri har vårt land förärats en av den skandinaviska bildkonstens främsta uttolkare genom tiderna. ■