Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 12 – 14 november 2024
Nr 716 Gösta Adrian-Nilsson GAN (1884‑1965). ”Brinnande skepp”. Monogramsignerad G.A-N samt daterad a tergo 21/3 18. Olja på pannå, 95,5 x 72,5 cm.
4.000.000 – 6.000.000 SEK
€ 350.000 – 525.000
Bukowskis, Stockholm, 29‑30 november 1983, kat. nr 3.
Beijers Auktioner, Stockholm, 21 maj 1990, kat. nr 94.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN 1884-1984”, 6 april-20 maj 1984, kat. nr 85.
Malmö konsthall, ”GAN 1884-1984”, 29 juni-26 augusti 1984, kat. nr 85.
Mjellby Konstgård, Halmstadgruppens Museum, ”Gösta Adrian-Nilsson.
GAN 1914‑1932”, 5 maj-4 augusti 2002, kat. nr 19.
Mjellby Konstgård, utställningskatalog 2002, avbildad s. 83.
Jan Torsten Ahlstrand, GAN, Gösta Adrian-Nilsson – modernistpionjären från Lund, 1985, avbildad s. 123.
”Som paralyserad stod jag där. Säkert fanns det andra personer i rummet […], men jag hörde inga andra ljud än eldens knastrande, vågornas ursinniga rytande, och jag såg inga andra rörelser än de som utgick från de vilda molnens, böljekammarnas fräsande ormkast och eldens. För mig stod hela världen i brand, slungad hit och dit av stormen, under månmolnen som ständigt skiftade form. Fyrens gnista försvann bland andra gnistor och där fanns ingen annan räddning för den brinnande båten än att krossas mot klipporna. […] Men ingen tavla i världen har GRIPIT mig så som den, som grep trettonåringen i en andlös stund, då rummets gränser utplånades och gossen själv blev en låga i flammorna från den brinnande ångbåten i Marcus Larsons målning.”
Träffande är Gösta Adrian-Nilssons (GAN) stormande åminnelse av sin ungdoms mest betydelsefulla konstupplevelse, beskriven femtio år efter att den inträffat. Det var Stockholms-Tidningen som i sin söndagsbilaga den 19 december 1948 hade en enkät där GAN svarade på frågan om vilken tavla som hade gjort det starkaste intrycket på honom. Upplevelsen ägde rum då GAN under slutet av 1890-talet bevistade Akademiska Föreningen i Lund där Marcus Larsons (1825-1864) majestätiska mästerverk ”Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt” hängde. Marcus Larson hade utfört målningen under vad som idag kanske skulle betecknas som en happening eller performance, då han inför en publik bestående av studenter från Lunds universitet år 1859 utförde den gigantiska målningen under en tio timmar lång session och dedicerade den till ”Studentcorpsen i Lund”. En sanslöst imponerande bedrift, inte minst med tanke på den begränsade tidsåtgången, och målningen räknas idag till de av våra viktigaste romantiska svenska konstverk.
Auktionens dramatiska ”Brinnande skepp” är tillkommen under den tid då GANs måleri utvecklas med en makalös kraft och dynamik. Uppfylld av alla sina internationella influenser på kontinenten, däribland den italienska futurismen, expressionismen och kubismen, bearbetas dessa till en syntes som bara kan stavas GAN. Hans dukar fylls av en djärv och hetsig penselföring med kompositioner som sjunger av liv, kraft och rörelse och är totalt nyskapande. ”Brinnande skepp”, som är daterad den 21 mars 1918, är ett slående exempel från denna tid, en målning som den store GAN-kännaren Jan-Torsten Ahlstrand beskrivit att den ”hör enligt min mening till de bästa och mest expressiva av hans målningar från den ytterst kreativa perioden i Stockholm åren 1916-1919.” Målningen kommenteras också av mästaren själv i dennes dagbok samma dag: ”Ja – Marcus Larson! Ditt temperament förstår jag […] Nu är du föraktad – se Brunius! – av vad orsak? Din brist på smak – säkert, Din brist på courtoisie. Men Du lyser icke desto mindre, en eldflamma ur Din samtid.”
På samma sätt brinner GANs egen eldsflamma under hans samtid. Han är den som driver sitt måleri till dess yttersta spets, kastar sig ut i det okända och under hela sitt liv vågade söka där ingen annan förut sökt. Med sann passion, nyfikenhet och en sanslös skaparlust blev han den banbrytande pionjären som sökte och fann. Att bryta ny mark är varken lätt eller självklart. Ofta innebär det personliga uppoffringar och en motsträvig inställning från sin samtid. Ingen var som GAN, varken förr eller senare. Insiktsfullt konstaterade han själv i dagboken den 25 februari 1918: ”Men jag är en förbannad. En outsider.” Tack vare sin starka övertygelse lyckades han omvandla känslan av outsiderns förbannelse till drivkraft. Belöningen blev skapelsen av en konst med revolutionerande kraft att spränga ramarna.
Precis som GAN i unga år inspirerades av Marcus Larson, skulle han själv bli en stor inspirationskälla för de unga, blivande medlemmarna i Halmstadgruppen. Sommaren 1919 blev bröderna Erik och Axel Olson och deras kusin Waldemar Lorentzon presenterade för den store modernistpionjären GAN i Halmstad, sammanförda av deras gemensamme vän Egon Östlund. Axel Olson skriver om detta första möte i sin dagbok, däribland beskriver han om GAN: ”Däremot beundrar han Marcus Larson mycket. Vi får senare på kvällen se ett par saker som Adrian-Nilsson målat under sin vistelse här. Den ena är en järnvägsolycka, ett drama. Den andra som är bättre föreställer ett brinnande skepp i storm. Mången har väl målat eld, men ingen, därom är jag övertygad, har väl målat det som Adrian-Nilsson i denna duk. Det kan låta som en paradox, men faktum är att det tycktes bli olidligt hett i rummet då man hade tavlan under ögonen. Vi står slagna av beundran. ’Det måste väl vara något upplevat’, undrar jag. ’Ja, det är upplevat. Jag har kännt mig själv som ett brinnande skepp. Jag drog först några döda penseldrag – och plötsligt börjar det brinna i pappret.’” (Citerat ur GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Perioden 1914-1932, Mjellby konstmuseum, 2002.)
I den mörka natten ryter stormen över havet. De väldiga vågornas aggressiva rörelser sveper i en böljande dramatik med skummande vita toppar och djupaste svarta dalar. Mitt ute på havet fattar skeppet eld, i den vinande vinden sprider sig eldhavet fort och besättningen inser att de måste överge skeppet. De sätter sig i livbåtarna och ger sig ut i det okända, den ena livbåten styr bort från skeppet åt det ena hållet, den andra livbåten åt motsatt håll. Månen står högt på himmelen och i dess ljus reflekteras de hetsiga eldsflammornas diagonala uppåtsträvande rörelse i röda och orange toner. Mastens topp brinner och besättningen ror kraftfullt bortåt, årorna lyser röda i eldskenet och ovissheten är ett faktum. Med brinnande hjärta återkommer GAN till sin egen starkaste konstupplevelse, han ger den nytt liv genom sina självupplevda erfarenheter där undergången ställs mot överlevnaden. Med en makalös förmåga att genom färg på en duk skapa största dramatik blir ”Brinnande skepp” till en fulländad skildring av den utsatta maktlösheten. Likaså spelar GAN ut hela sitt spektrum av färger och former där de välvda mjuka formerna bryts av de raka och diagonala och de varma och kalla kulörerna ställs mot varandra. En liten gnista blir fort till ett brinnande klot, precis så drabbande är intrycket av GANs målning, den slår an, tar fart, och träffar med en makalös kraft sin beundrare. ■