Modern & Samtida konst
+ Design & Klockor
Till katalogen »
Säljs vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 14 – 16 maj 2024
Nr 734 Sigrid Hjertén (1885‑1948). ”Fiskebåtar, Collioure”. Signerad Hjertén·G. Olja på duk, 73 x 92 cm.
Utförd år 1933.
2.000.000 – 2.500.000 SEK
€ 172.000 – 216.000
Konstnärens son Iván Grünewalds (1911‑1996) samling, Stockholm.
Beijers Auktioner, Stockholm, Moderna, 1-2 december 1988, kat. nr 104.
En betydande svensk privatsamling, förvärvad vid ovanstående auktion.
Göteborgs konsthall, ”Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald, Iván Grünewald”, 10 oktober-10 november 1935.
Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén, oljemålningar och gouacher 1911‑1936”, april 1936, kat. nr 210.
Skånska Konstmuseum, Lund, ”Sigrid Hjertén”, 16‑25 april 1938, kat. nr 84.
Nationalmuseum, Stockholm, 1949.
Riksutställningar, ”Sigrid Hjertén minnesutställning”, vandringsutställning 67, 1949, kat. nr 39.
Riksutställningar, ”Från Josephson-Svanberg”, utställning 92, kat. nr 15.
Moderna Museet, Stockholm, ”Sigrid Hjertén 1885‑1948. En retrospektiv utställning av målningar”, april-maj 1964, kat. nr 81.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 17 mars-28 maj 1995.
Centre Culturel Suédois, Paris, ”Sigrid Hjertén – l’héritière de Matisse du Grand Nord”, 29 januari-29 mars 1998, kat. nr 37.
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist”, 10 februari-26 augusti 2018, kat. nr 78.
Carl Palme, Sigrid Hjertén, 1936, avbildad s. 17, upptagen i verkförteckningen under år 1933, s. 40.
Carlo Derkert (red.), Sigrid Hjertén 1885‑1948, Moderna Museet utställningskatalog nr 38, 1964, avbildad på omslaget.
Sulhamit Behr, Katarina Borgh Bertorp, Elisabet Haglund, Folke Lalander, Tom Sandqvist, Bo Sylwan & Nina Weibull, Sigrid Hjertén, Liljevalchs utställningskatalog 1995, avbildad pl. 68 samt upptagen och avbildad i verkförteckningen s. 224.
Centre Culturel Suédois, Sigrid Hjertén – l’héritière de Matisse du Grand Nord / heir of Matisse from the Far North, Paris, 1997, avbildad s. 103.
Anders Wahlgren, Sigrid Hjertén – en av Sveriges främsta konstnärer, avbildad s. 152.
Karin Sidén, Görel Cavalli-Björkman & Catrin Lundeberg (red.), Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist, utställningskatalog, 2018, avbildad s. 110.
Det var under studieåren i Paris som den unga Sigrid Hjertén för första gången mötte Henri Matisse. Den franske mästaren, känd för att aldrig ge beröm, erkände Sigrid som en av sina favoritelever och han förblev hennes stora förebild livet ut. När Sigrid flera år senare besökte den charmiga hamnstaden Collioure korsades deras vägar igen. Vid seklets början hade denna sydfranska pärla, belägen nära den spanska gränsen just där bergen möter havet, upptäckts av Matisse och en rad andra unga konstnärer såsom André Derain och Maurice de Vlaminck. Tillsammans kom de att bli kända som ”fauvister” eller ”vilddjur”, förenade av sina djärva färgkombinationer och en längtan efter fullkomlig lösgjordhet från det klassiska måleriet. Likt Matisse flera år tidigare finner Hjertén under vistelserna i Collioure en befrielse från yttre krav och i kompositionerna som nu växer fram bjuder hon på en oemotståndlig koloristisk färdighet.
Den omvälvande måleristiska utveckling som Sigrid Hjertén genomgick under 1920-talet tog sin början efter familjens flytt till Paris. Medan Isaac trivdes som aldrig förr i det svenska konstlivet och ofta reste tillbaka till Stockholm blev Sigrid alltmer isolerad från sina generationskamrater i Sverige. Visserligen deltog hon i flera betydande utställningar under decenniet men hon tillhörde inte längre någon krets eller grupp. I stället vände hon sin blick mot den exotiska omgivning som hennes nya hemland bjöd på och hämtade inspiration från verklighetens omgivningar. Sigrids sviktande hälsa börjar i slutet av decenniet att göra allt större avtryck. I september 1929 bilar hon i sällskap med sonen Iván till Collioure med förhoppning om att få läka i kustens behagliga klimat. I Sigrids nedtecknade reseberättelse framgår det hur de utan körkort och ”färden ställd Hvart som helst” passerade byar som Fontainebleau, Arlane och Nimes innan de slutligen närmade sig slutdestinationen. ”Vi snurrade vidare utmed klippor och genom ’spanska’ småstäder till vid en krök vi döko ned i den underbaraste fiskarby som Gud har gjort ’Collioure’. Det är ett underverk och väl värt en sådan möda som vi haft att finna det.” Livet i Collioure kretsade kring hamnen och nu tillkom snabbt gouacher och sedan även större alster i olja där de färgstarka fiskebåtarna med höga master syns uppradade längs stränderna.
Den målarglädje som syns i hennes verk från Collioure kom att bli avgörande även för Sigrids 1930-talsproduktion. I samband med att familjen bestämmer sig för att flytta tillbaka till Stockholm och lämnar Paris 1932 bryter Sigrid ihop och skrivs in på Konradsbergs sjukhus. Nu förlorar hon all målarlust och det är först under hösten 1933 som Sigrid återigen lyfter penslarna mot duken. Isaac har inrett hennes rum som en provisorisk ateljé och tar med målningarna från sydfrankrike som inspiration. De gamla motiven födde plötsligt nya bilder och intensiteten i färgerna stegrades ohämmat, likt Ernst Josephsons och Carl Fredrik Hills fängslande sjukdomsbilder. I ”Fiskebåtar Collioure” från 1933 känns fiskebåtarna igen från slutet av 1920-talet men de framställs nu i en än mer uppdriven kolorit. I Nils Palmgrens utförliga analys av Hjerténs konstnärskap i Aftonbladet framhålls auktionens målning som en av hennes allra främsta någonsin. ”De arbeten hon utförde 1933 och 1934 betecknar trots påverkan från sjukdomen, kulmen i hennes konstnärskap. Mäktiga färgstrålande landskap som saknar varje motstycke i hennes tidigare produktion, De blå bergen, Auvergne (1933), Fiskebåtar Collioure (1933) hör till dessa monumentala verk.”
Sigrid Hjerténs konstnärskap utspelade sig i modernismens begynnelse. Hon fann sig mitt i händelsernas centrum för den framväxande moderna konsten, som hämtade inspiration från de samtida målarna i Frankrike och radikalt bröt mot de klassiska ideal som länge varit på modet i Sverige. Det verkliga genombrottet för Sigrid Hjertén lät dock vänta på sig och först på 1930-talet hyllades hon på allvar av den svenska konstpubliken för sitt djärva och banbrytande måleri. Just 1930-talet intar en särställning inom Hjerténs konstnärskap och präglas av omtumlande år där hon går in i ett nytt skede både privat och konstnärligt. Hon blickar tillbaka på två decennier som för evigt kommer att förknippas med kärlekshistorian mellan henne och konstnären Isaac Grünewald, familjens resor runt om i Europa och makarnas eviga strävan i motvind för att nå framgång på hemmaplan. Åren som följer från 1930 blir lika mycket en tillbakablick som en framtidsvision. Hjertén lyckades ta sin omtalade koloristiska färdighet till nya höjder och utvecklade ett glödande måleri där den tidigare så ljusa paletten fick stå tillbaka för djupa och varma kulörer. I Tidskriften Idun, nr 16 från 1936, skrev Gina Leffler träffsäkert om Hjerténs senare måleri: ”Det finns i Sigrid Hjerténs konst en stark inre upplevelse, som kommer hennes verk att gripa åskådaren med något av sin egen inneboende stryka. Men samtidigt finns där den behärskning och måtta, som är insigniet på all stor konst.” ■