Auktion: Modernt & samtida
Till katalogen
Försäljes vid Uppsala Auktionskammares Internationella Kvalitetsauktion 10-13 december 2019
Nr. 318 Axel Einar Hjorth (1888‑1959). Skrivbord. ”N.K.”. Nordiska Kompaniet 1932. Brickmärkt R 35460 – C 22 10 32 samt i översta lådan A.B. NORDISKA KOMPANIET NK STOCKHOLM. Hurtsen med fyra lådor. Hyllplan baktill. Fanerat med makassar ebenholts och korallträ. L 205, B 70, H 75 cm.
Modellen formgiven 1931. Ritningen i NK:s kundliggare i Nordiska museets arkiv är daterad 2 februari 1931.
300.000 – 400.000 SEK
€ 28.000 – 37.000
Nordiska Kompaniets vårutställning, Stockholm 1931, modellen premiärvisades.
Nordiska Kompaniets vårutställning, Stockholm 1933, auktionens exemplar utställt.
Världsutställningen ”Century of Progress”, Chicago 1933-34, modellen visades.
Otto Schulz (red.), Boet: Månadsskrift för Hemkultur, Hantverk och Konstindustri, 1931, s. 78, modellen avbildad från vårutställningen på NK 1931.
Bengt Lundberg, Arts and Crafts at the Swedish Chicago Exposition 1933, 1933, s. 33, auktionens exemplar avbildat samt omnämnt från vårutställningen på NK 1933.
Ann Marie Herlitz-Gezelius, Åren som gått: Nordiska Kompaniet, 1992, s. 100, modellen avbildad från vårutställningen på NK 1931.
Christian Björk, Thomas Ekström & Eric Ericson, Axel Einar Hjorth – Möbelarkitekt, 2009, s. 64, auktionens exemplar avbildat från vårutställningen på NK 1933.
Christian Björk, Thomas Ekström & Eric Ericson, Axel Einar Hjorth – Svenska Arkitekter och Formgivare, 2011, s. 58, auktionens exemplar avbildat från vårutställningen på NK 1933.
Nordiska museets arkiv, arkivreferens Acc.nr 1977/147, identifikationsnummer NMA.0051849, “Skrivbord med tillhörande stol och lampa, Axel Einar Hjorth, Nordiska kompaniet”, se Erik Holméns fotografi daterat 1933 med auktionens exemplar avbildat från vårutställningen på NK samma år.
Trots att han höll mellankrigstidens kanske viktigaste position för en svensk möbelarkitekt, den som chefsarkitekt på Nordiska Kompaniet i Stockholm 1927-1938, så förblev Axel Einar Hjorths gärningar för den svenska designhistorien under en lång tid marginaliserade. Hans frekventa deltagande vid betydelsefulla utställningar och den omfattande möbelproduktion som efterlämnades fick länge stå onämnda eller endast i förbifarten nämnda i standardverken om svensk form. Idag, efter år av idog forskning, publicerade böcker, uppmärksammade auktionsnoteringar, omtalade mässor och ett alltjämt ökande allmänintresse, har Axel Einar Hjorths likaledes estetiskt omdanande som säregna formspråk en självklar plats jämte samtida som Josef Frank, Estrid Ericson, Bruno Mathsson och Carl Malmsten som en utav Sveriges viktigaste formgivare under 1900-talet.
Fram till 1920-talets mitt hade Nordiska Kompaniet producerat möbler som oftast varit rena stilmöbler i rokoko, barock och empire, men nya tider och med dem nya ideal krävde förändringar. Swedish grace var på modet sedan Sveriges paviljong uppmärksammats under världsutställningen i Paris 1925. Hjorth hade vid tiden erfarenhet från rituppdrag för Stockholms stads hantverksförening och för möbelfabrikerna i Bodafors. Med de möbler han ritade för de sistnämnda deltog han vid jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Fyra år senare står han alltså som nytillträdd chefsarkitekt för Nordiska Kompaniet, och utöver varuhusets möbelformgivning fick Hjorth också ansvara för privata och offentliga inredningar, vitt skilda sådana där en lyxinredning av en tågvagn för shahen av Persien står ut i mängden. Nästa stora internationella deltagande blir vid världsutställningen i Barcelona 1929, till vilken några av de dittills mest exklusiva möbler som tillverkats i Sverige skickades. Hjorths inredningar till utställningen i allmänhet, och kanske det av honom komponerade praktskåpet Louis i synnerhet, med sin geometriska intarsia på fyra kolonnformade ben, blir en av de sista stora uppvisningarna av den nordiska klassicism som dominerat 1920-talets andra hälft.
Så kommer Stockholmsutställningen 1930, och med den funktionalismen. Den första utställningen med socialpolitiska ambitioner och försök att få den stora allmänheten att förändra sitt boende och sin låsta inställning till opraktiska lösningar med obrukbara så kallade ”finrum”. På många sätt i bjärt kontrast till de av Nordiska Kompaniet producerade lyxmöblerna. Varuhusets medverkan på utställningen under Hjorths ledning blir omdebatterad, och möbelavdelningen får kritik för att inte uppfylla de sociala ambitioner som utställningens program basunerade ut. Hjorth kompromissade inte med det exklusiva hantverket. Möblerna som ställdes ut var utförda i dyrbara och exotiska träslag och vände sig till en köpstark och medveten kundkrets. I Hjorths egenartat modernistiska möbler och inredningar kan snarare anas ett släktskap med den internationella, representativa modernismen.
Åren kring 1930 börjar Hjorth i allt större utsträckning att rita seriemöbler för varuhuset. Utan att för den delen kompromissa i material, stil och kvalitet. Vi möter här en praktisk och ändamålsenlig formgivning med rena linjer utan att för den delen vara allt för funktionalistiskt betonat. Med dessa serier, som fick namn som Typenko, Futurum, Record och Sibylla kom Hjorth att dominera Nordiska Kompaniets egna vårutställningar under åren kring och i synnerhet efter 1930. En utav dessa, serien N.K. formgiven 1931, bygger på avskalade linjer i symbios med exklusiva, synnerligen effektgivande träslag som makassar ebenholts och korallträ.
Auktionens skrivbord av modellen N.K. är ett återupptäckt utställningsexemplar från Nordiska Kompaniets vårutställning 1933. I ett fotografi som återfinns i Nordiska museets arkiv, daterat 1933 och taget av NK:s fotograf Erik Holmén, avbildas skrivbordet tillsammans med en stol ur samma serie. Samma bild är reproducerad, jämte andra bilder från vårutställningen detta år, i Bengt Lundbergs redogörelse för det svenska konsthantverket som visades under världsutställningen A Century of Progress International Exposition i Chicago senare under samma år, 1933. Vi kan således inte utesluta att auktionens skrivbord, utfört 1932 tillika visningsexemplar året därpå, också kan ha följt med till utställningen i Chicago. Att den idag ytterst sällsynta modellen visades i Chicago är genom Lundbergs publikation etablerat. Som utställningsexemplar är auktionens skrivbord av designhistorisk dignitet, och av Axel Einar Hjorths seriemöbler en utav de kanske främsta förevisningarna av den säreget modernistiska formgivning han stod för.